Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördelningar och uppförde sig hela tiden så, att icke ens
bul-letinerne, dessa vältalare, enkom bestämda for generalers
äreminnen, hafva någonting, stort eller litet, att om dem
berätta. Af dem hade Klingspor således foga råd och tröst
att hemta. Bland brigadchefeme åtnjöt Palmfelt ej nog
odeladt anseende att kunna vara hans rådgifvare, grefve
Cronstedt och Gripenberg, högt aktade för mandom och
rättskaffenhet, saknade alla utmärktare själsgåfvor och
Döbeln ändtligen, med sin till raseri gränsande hetta, sitt
ostädade språk och sina svordomar kunde i den beskedlige
”fältmarskalkens” ögon synas föga bättre än en ursinnig
slagskämpe. Det var således naturligt att Adlercreutz,
glad, belefvad, med både mod och erfarenhet, skulle blifva
en slags förtrogen, hos hvilken Klingspor sökte tröst i alla
sina små och stora bekymmer. Genom en längre tids
daglig beröring kom Adlercreutz småningom att öfver sin
svage chef utöfva ett stort inflytande, sådant en kraftfull
och beslutsam karakter oftast tillvinner sig öfver en
stackare. Men äfven under sommaren, då detta inflytande
nått sin höjd, måste Adlercreutz ofta erfara huru svårt
det är, att drifva också den svagaste menniska utöfver
omfånget af dess karakter och skaplynne. Gällde det att
försvara sig, då drog sig Klingspor ur spelet, gerna lemnande
hela både ansvaret och äran åt general-adjutanten, men
blef det fråga om en anfallsrörelse, om någonting djerft,
någonting som stötte på våga, så hade alltid
fältmarskalken tusen betänkligheter. Trupperne fingo ej utmattas,
hette det, provianten kunde ej medfölja, m. fl.
invändningar, så att Adlercreutz i sjelfva verket var mera beroende
af sin chef, än man föreställer sig, och ofta först efter
en längre tidsutdrägt kunde vinna hans samtycke till sina
planer. Nu hvilade Klingspor i god ro på sina lagrar i
Brahestad, under förevändning att afbida konungens
landstigningar, till hvilkas befrämjande han hade order att
medverka.
Konung Gustaf Adolf hade nemligen i Tyskland,
enligt sin egen föreställning, vunnit nödig krigserfarenhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
