Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religiösa föreställningssätt; hertig Karl dref nemligen den
13 december 1595 skonslöst ut nunnorna från Wadstena
och spolierade klostret. Nådendals kloster, som ännu 1592
beboddes af en enda nunna Elin Knutsdotter, torde
ungefar vid samma tid blifvit lemnadt till sköflings eller
småningom fallit i ruiner. Endast klosterkyrkan, som enligt
konung Johan IU:s befallning af den 29 december 1577
upphjelp-tes och inreddes till Reso pastorats moderkyrka, stod qvar
ännu till den 4 mars 1628 då den genom vådeld nedbrann.
Låtom oss nu följa mäster Erik tillbaka till Finland.
Der gick visserligen helt annorlunda till, men på rosor
låg man icke heller der. Religionssplit, svåra krigsgärder,
boskapspest, inbördes krig, och en den förfärligaste
hungersnöd rasade på en gång i vårt arma fädernesland åren
1596—1598. Under sådana förhållanden kan man icke
undra om alla samhällsband voro nära att helt och hållet
upplösas. Lag och rätt gällde så godt som intet, och
isynnerhet huserade Flemings ryttare efter godtycke ibland
allmogen. Det kunde således knappast bli fråga om att
ordentligt och noggrannt verkställa konstiga riksdagsbeslut,
som idkeligen aflöstes af nya.
Dock synes Erikson hafva bjudit till att någorlunda
uppehålla ordningen inom kyrkans område i de jernhårda
tiderna. Straxt efter det han hemkommit från Upsala möte
bedref han samlingen af underskrifter till beslutet så
nitiskt, att det betydliga antalet 250 prester i Finland
tecknade sina namn derunder. Genom cirkulär af den 10 april
1593 anbefallde han subskription ibland presterna till
förmån för den nu i landsflykt stadda, men till erkebiskop
valda Angcrmannus, i enlighet med en öfverenskommelse
biskoparne emellan i Upsala. Med verkställandet af
besluten i Upsala och Söderköping gick Erikson visserligen
icke tillväga på samma råa sätt som erkebiskopcn
Anger-mannus i Sverige, men ändock nog nitiskt för att väcka
allmogens och Flemingska partiets förtrytelse. Man kunde
icke lida de gamla kära ceremoniernas plötsliga
afskaffan-de och kyrkoprydnadernas borttagande. I Verfvings yp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
