Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sina politiska tänkesätt var Alopaeus ärlig svensk
rojalisk Obrottsligt tillgifven sin konung, ville han ej
höra talas om något fel hos regenten. Dessa tänkesätt satte
honom på ett hårdt prof, då landet ockuperades af ryska
trupper och dess inbyggare affordrades trohetsed åt den
nya monarken. Alopaeus hyste den tanken, att hans
konung förut borde frisäga honom från hans förra ed, innan
han kunde ailägga en ny. I sin ungdom hade han haft
lyckan att blifva personligen bekant med den snillrike
skaparen af Sveaborg. Det mästerverk denne på kala klippor
i hafsbandet danat, hade under Alopaei vistelse på
Sveaborg ingifvit honom en fast tro derom, att den som rår
om detta fäste, han rår ock om hela landet. Sveaborgs
öfvergång grep Alopaeus djupt, och efter dess fall
lyckades det hans begge söner, ehuru icke utan synnerlig
ansträngning, att bringa honom från hans föresats att vägra
trohetseden. Och sedan han engång svurit sin nya
öfver-het tro och huldhet, och genom tingens nya ordning
blif-vit öfvertygad derom, att någon återförening med Sverige
ej mer var möjlig, och derjemte sett hela landet och sin
person omhuldas af kejsar Alexanders ädlahjerta, slöt han
sig med hängifvenhet till denna monark, och inga fordna
kära sympatier hade då mer mäktat bringa honom från
dess trohet.
Misstroende hyste Alopaeus icke till någon menniska,
men den som engång förlorade hans förtroende, återvann
det icke lätt. Ilan var en sjelfstäudig, kraftfull, men
derjemte öppen natur, utan svek och Härd, följde orubbeligt
och utan konsiderationer sin oftast klara öfvertygelse om
det rätta, och denna öfvertygelse uttalade han alltid och
utan fruktan inför höga och låga. Han kunde aldrig dölja
denna, icke engång när en vanlig klokhets och
humanitets fordringar hade gjort det nödigt att åtminstone gifva
den en mindre skarpt markerad form. *)
•) Dä Alopaeus sista gången var bankorevisor i Stockholm, och vid en
middag , den nagon af statssekreterarne gaf for revisorerne, talet föll på
Sveriges förhållande Ull utrikes makter, samt vården till någon af de öfriga närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
