Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då Hassels verksamhet såsom eloqventiae-professor inföll,
är for bedömandet af denna nödvändig. Detta stadium,
som tidens åsigter höllo uppe, idkades mycket äfven i
Finland. Vid elementarläroverken var det bland alla
undervisningsämnen det, åt hvilket den mesta tid egnades, och
hvar och en, som eftersträfvade en högre bildning vid
universitetet, fortfor der att söka en förtrolig bekantskap med
det språk, som då utgjorde den oundgängliga formen för
denna bildning, dess tungomål, dess vilkor. Men sättet,
hvarpå studiet bedrefs, och den synpunkt, ur hvilken dess
ändamål sågs, nedsatte dess värde. Latinet studerades
nästan endast för språkets skull, och vid detta häftade ännu
alltför mycket af medeltidens barbari. Den Romerska
litteraturen var icke synnerligen känd, icke mycket värderad.
Så i allmänhet; dock förekommo individer såsom enskilda
undantag från regeln. Skrifter på Latin ägde man äfven
från den moderna tiden, och de studerande inhemtade sin
språkkunskap både fullständigare och intensivare genom
sin sysselsättning med dessa skrifter och genom de
praktiska 8pråköfningar, som anställdes, än medelst läsning af
Romerska författare; ty dessa voro sällsynta. Till grund
for elementarundervisningen lades visserligen Ciceros
orationer, Virgilius m. m., men emedan böcker voro rara,
förelästes och dikterades äfven i skolorna. Vid
universitetet åter, der dessa samma klassiska skrifter vanligen voro de
enda, som till något större antal kunde öfverkommas,
åsyftade professorernes föreläsningar att genom framhållande
af rhetoriska reglor och grammatikaliska ginvägar stegra
åhörarenes redan vunna förmåga att skriftligen och
muntligen uttrycka sig ledigt på Latin, en förmåga, som
åda-galades vid stil- och disputationsöfningarne samt
förnämligast borde lysa i orationerna. Icke tillfreds med denna
förmågas framträdande i obunden stil, var man af
gammalt van att söka den äfven i den bundna, i hvilket
ändamål öfningar ägde rum redan vid
elementarundervisnings-ans tal terna, och år 1655 en poéseos-profession blef
inrättad r Åbo. Men ett sådant förhållande var en följd af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
