Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väldiga och rika vänner,
Stora och förnäma fränder;
Säges ju, att tyska språket
Är en slägtinge till svenskan,
Hvar har finskan slägt och vännorf
Jo i Estland finns en frände,
Delar samma lott som finskan:
Efterfrågas ej i skolor,
Läres ej vid lärosäten.
Hårtill må vi gerna foga en försökt öfversättning af
Korhonens runo öfver döden, helst samma runo har
fördelen af att vara helt kort Den lyder på följande Tis:
Allting i naturen fasar,
Blir bestört vid dödens ankomst;
ömheten står stum och häpen
Vid den hårdes kända framfart;
Ingen makt då far och moder
Äger öfver egna barnet,
Ingen talan har då mera
Ena maken för den andra,
Ingen rätt det späda barnet
Till sin egen far och moder,
Hvilka döden skonslöst fäller.
Dödens första rof var Adam,
(Gud vet, hvem som blir det sista,)
Adam menskoslägtets fader,
Och vår äldsta moder Eva.
Sagdt är icke, hvem af begge
Först ett offer blef för döden;
Det man endast känner, att de
Dött den ena som den andra,
Och att andra dö i spåren,
Falla trötta om hvarandra
Liksom myggorna i luften.
Tvänne män inalles funnits.
Enok och Elias, hvilka
Döden ej fått makt att falla;
Knappast blir det mer en tredje.
För att ytterst lemna någon profbit på sådana
verser, hvilka han for tillfallet alldeles oberedd sjöng, må vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
