Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har likaledes i öfversättning infora några verser af den
redan nämnda visan: no miehet, miehet veikout! Den
börjas med:
Nå! bröder, vänner allihop,
Så firas bröllopsfesten:
Än finns det öl i våra stop,
Och nytt man bär till resten.
Men länge fefves ej så här,
Ej alltför många dagar,
Om ej ungkarlame man der
På friarfärder lagar.
Snart nog från detta ställe hem
Sig gubbame begifva;
Blott tunga hufven följa dem.
Och hvad skall sedan blifvaf
”Men ställ så till, fortfar sången, att gossarna gifta
sig vid fyllda femton år, då skall det ej vara någon brist
på gästabud och dryckeslag.” Efter en följd af flera
verser, hvari gossarne uppmanas, att ej låta de öfver deras
senfärdighet bekymrade flickorna sucka forgäfves, afbrytes,
synbarligen for sångarns behof att läska sin strupe,
gången af visan hastigt med följande verser:
Än har jag många ord ändå,
Och kunde rimslut samla;
Och ville någon böra pä,
De vore icke gamla.
Men vill man icke nu förut
Mig med en sup traktera,
Så säger jag på stunden slut,
Och bryr mig ej om mera.
han fått sin önskan uppfylld, fortfar han åter
Se det var för min strupe, det,
Som för ett kärrhjul ister;
Nu falla sångens takter lätt,
Och skrifven bok ej brister.
Se nu jag går i dansen med,
Om fotterna blott bära;
Sedan
förnöjd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
