Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidare resonnerar forf. sålunda: Frihet, tanker min
läsare, bör visst vara, men icke utan ordning. Man
måste noga skilja emellan stads- och landtmannanäring, och
icke låta landtmannen befatta sig med annat, att
jordbruket derigenom försummas. Ratt väl sagdt, isynnerhet i
vår tids smak. Ett ville jag allenast vördsammast tillika
förbehålla mig, neml.: att den, som åtagit sig detta
de-8potiska förmynderskap för landtmannen och binder honom
blott vid jorden, ville ock, då jordbruket ej kan föda
honom och hans barn, såsom en rätt husfader draga en
fa-derlig försorg att han icke af hunger förgås. Kan det ej
ske, håller jag för rådligare att släppa arbetsoket löst på
mullbetet att söka sjelf sin föda, än binda det fast vid en
påle och lemna det att utan uppsigt stå der i några
veckor; ty det är för sent att lära slöjda sedan maten är all.
Att hindra näringar på landet, är att mota folkets tillväxt
och all uppodling, och att förbjuda slöjder och handel, är
att minska gamla städers rörelse och nyas uppkomst.
Hela Savolax, Tavastland och Karelen ligga långt afsides
från några städer. Spanmål och victualier äro deras
varor, for hvilka de ifrån städerne förse sig med salt och
andra behof. Nu köpa de förmögnare upp af sina
grannar, som sjelf ve icke hafva hästar eller kunna komma till
stads, dessa varor, och förse dem med sina nödtorfter
tillbaka. Att vara de fattigas commissionär åtager sig
ingen, och att göra räkning med 50 å 60 stycken är ingen
i stånd till. Jag talar icke för det, att landtmannen skall
genom handeln hindras från sitt jordbruk. Jag såge helst
att borgerskapet ville sjelfva åtaga sig den mödan att
be-tjena landet omkring städerna och sjelf tillika vara
välbe-tjente. Men då våra städer ej göra detta, förekomma de
mig vilja blifva ansedda för landets fader, de der
befalla alla barnen samlas omkring sin stol att hvar för sig
sticka dem maten i munnen. Med ett ord: monopolier,
växelvin gleri och nationalförlust kunna aldrig
uppkomma, om de ej skyddas af lagarne, men väl
underhållas sedan de engång fått rota sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
