Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
horn, 8tickeln vänd emot höger, med en deröfVer sväfvande
sexuddig stjema af gnid. Borden är fordelt i fjorton
delar, hälften röda och hälften silfver, och i hvar och en af
silfverfördelningarne en blå liggande sned rnta, som alltså
till antalet äro sju stycken, hvilka hafva afseende på det
von Torckenska, dess mödernevapen. Ofvanpå skölden
står en friherrekrona emellan tvänne äfven med
friherrli-ga kronor krönte och med fem gyllene byglor försedde
öppna tornerhjelmar. Uppå den högra hjelmkronan stå
uppreste tvänne svarta buffelhorn och emellan dem ett
två-händigt svärd, fästet af guld, klingan af silfver, med en
nedanom spetsen hängande grön lagerkrans. På den
vänstra hjelmen är planterad en sjöflagg med tvänne i kors
deröfver laggda liffahnor, alla af silfver men stängeme af
guld. Uti den högra fahnan ses Österbottniska vapnet,
sex löpande hermeliner, och i den vänstra
Vesterbottni-ska, en Kehn; men sjöflaggan, hvars spetsar äro om
stången vefvade, är tecknad med en svart krönter örn.
Sköld-hållare äro till höger en hjort med ett blått gullkantadt
halsband, och till vänster en rehn med en röd
silfverkan-tad och sifverbroderad lapp-sele, begge naturligt målade
och med utvända hufvuden.” Teckningen af detta vapen
i den Finska adelsmatrikeln är således mycket felaktig.
Nu lefde såsom friherre veteranen Carpelan på^ sina
sjelfförvärfvade gods i fred och lugn, omhuldande såsom
en fader åtta brorsbarn samt sina många underhafvande
på godsen. Hans tidsfördrif härunder voro jagt och
läsning samt uppdragande af desseiner, m. m. Stundom
seglade han äfven ut, ja, ända till Stockholm med egen
speljakt, der han lyckönskade sin unge konung till den år 1772
utförda lyckliga regementsförändringen. Men ålderdomens
krämpor stego med åren. I början af år 1788 nödgades
han inflytta till Åbo för erhållande af närmare
läkarebiträde, och den 3 Juli afsomnade han här af ålderdoms
mat-tighet, vid en ålder af 88 år och 88 dagar. Han begrofs
den 16 October samma år i Willnäs kapell uti
familjegmf-ven derstädes. Tidens sed fordrade att på grafmonumen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
