Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet skulle inristas ett långt epitaphinm uti stenstil. Åfven
Carpelan erhöll ett sådant sålydande: ”Hår förvaras
stoftet utaf Konungens högtbetrodde man
General-Lieutenan-ten och Commendören af Kongi. Svårds Ordens stora
korss högvälborne friherre Herr Wilhelm Carpelan, född
d. 6 April 1700, död ogift den 3 Juli 1788, tjent nitisk 54
år, varit öfverste för Österbottens regemente 10 år, för
Vesterbottens regemente 13 år, beklädt Generals-Åmbetet
12 år, upphöjd i friherre stånd 1771 under N:o 281,
intro-duoerad på Riddarehuset 1776, bivistat Norrska Kriget
1718 såsom Fendrik vid Lif-Gardet, Pommerska fälttågen
såsom öfverste och General-Major, ådagalagt kunskap,
drift, rådighet, mannamod, uppfyllt dess Ordens valspråk:
Tala litet, göra mera, lefvat god christen, rättskaffens
medborgare, hedrat sitt minne genom öm vårdnad om
fattiga, omsorg for anhöriga, i och efter lifstiden vetat
dyrka Gud igenom försoningsblodet, gått döden frimodigt
till mötes , åtnjuter de rättfärdigas lön i den eviga
herrlig-heten. — Till tacksamt minne upprest af dess afledne
broders Ryttmästaren Maximilian Carpelans fyra söner:
Friherre Carl Ephraim, Öfverste-Lieutenant, R. S. O.,
Friherre Simon Wilhelm, Landshöfding R. S. O., Fendriken
Axel Maximilian, Friherre Johan Fredrik, General-Major,
Landshöfding, R. S. O.” — Denna minnesvård upprestes
således efter år 1790, då de begge sistnämnde Riddarene
upphöjde8 till friherrar ehuru på annan N:r, neml. N:o 310
å det Svenska Riddarhuset.
Om veteranen Wilhelm Carpelan är antecknadt, att
han utmärkte sig genom ett manligt väsende, genom
r&-dighet och verksamhet Han var icke mångtalig, men då
han talade var det med forstånd och eftertryck. Sitt
valspråk: tala litet, g Öra mera, hade han tagit ur sitt hjerta
och var det väl lämpadt till hans berömliga sinnesart
Han var redlig och trofast i vänskap. Hans ädelmod var
sällsynt Stridigheter och nästans förtal kunde han icke
fördraga, och eftergaf gerna sin rätt om han härigenom
kunde hindra en annans olycka. Hämnd var icke hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
