Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemensam efter samma förhållande sotti
makarna ega giftorätt i boet, ttieti att
hitstrtitt icke titatt mannens saitttycke eger
ingå förpligtatide aftal. Endast för eti-
skild gäld, åsattikad före äktenskapet, eller
för sådatt gäld, sotti betvisligen blott
blistvit gjord i dett ettas af ntakartte
intresse, häftar den gäldbitttdtia maken
i första hand ttted htoad hau före äkten-
skapet ingående egt satttt med dess gifta-
rätt i boet.
Tet ttti föreliggatidet lagförslaget afser
att hoti sjelf eger förtvaltningsrätt öftver
sitt enskilda lösa egendom och allt hivad
hatt genom arbete katt förtoärftva, saittt
genom förord äsiveit erhåller rätt alt
sörtvalta sin fasta egendom och afkotttsteti
deraf. Med denna rätt följer äfioen att
hustrun eger sjelf söka och fittara i mål,
sotti angår egendom, htoaröftver hon rå-
der. Tillika göres båda makarnas fri-
tvilliga samtycke och underskrift i ttvätitte
toitttieus itärtvaro nödivättdig tvid all för-
säljning, bortgifning, skiftning eller för-
patititing as fast egendom, i htvilken
båda hastva giftorätt, satitt tillägges hust-
ttiti tätt att göra gäld då hon fjelf rå-
der öftver sitt fasta egendom eller efter
behörig atittiälati bedrifiuen näring.
Förslaget ordttar äfivett huru äkten-
skapsförord skola Upprättas och lagsöljas
satttt bestämmelserna ottt boskiliiad på en
enklare och rättivisare griindtval än hit-
tills. Såsotti synes afser detta förslag
en icke otväsetidtlig förbättring i den
gifta qtvinnans rättsliga ställning.
Ett annat tuigtigt förslag, sottt på
petitionsntäg (grnom hr Lille i borgare-
ståudet) bliftvit tittderstäldt den lagstif-
tattde maktens pröfning, är det ont amin-
ttans tillträde till iinitversitetet· Redan
länge hastva föreläsningarne och öfnin-
garue tvid titiitversitetet tvarit publika,
så att htvem sotti helst, äftttett qtvinnor
kunnat göra sig dem till godo; men då
det gällt för en qivinita att göra sitta
kunskaper till föremål fiir pröfiiiiig i en
unitversitetsexattieti, för att med stöd af
ett dyniedelst tvtititiet godkännande-, söka
bryta sig en batia i liftvet, har sådant
tvarit hetitte fö:meiiadt, såframt hon icke
behörigen tittverkat sig ett särskildt till-
ståttd dertill. Ait ett dylikt tillståttd
tvanligen äftvett medgiftvits henne är
tvisserligen sant. men exempel felas dock
icke pa att detta äftven, och det titatt sytt-
bar anledning, bliftvit beitiie förivägradt.
J tttotitverittgett till sitt petitioti anför
petitionäreu bland annat ett yttrande,
soiti redatt för ett decennium tillbaka
eller år 1878, afgiftvits af dåtvaraitde
rektorn tvid imitversitetet, Zackarias To-
pelius i samband med ett hetttftällatt
soiti af konsistorium, ehuru tytvärr titan
r.-fttltat, inlemnats till kansler rörande
detta ämne: »Frågan otti qtvittnans iii-
träde tvid nnitversitetet«, så uttalar sig
d. iv. rektorn »gäller sjelftoa den grund-
tanke htvarpå den tttodertta kulturen och
toårt lands tindertvisitingstverk äro bygda,
netiiligeti allas lika rätt till förtvärfivade
kunskaper· Grundsatsen är så klar och
qwiniians rätt till den högsta utbildning
samhället katt erbjuda, så sjelffallen, att
hennes uteslutande häriutills endast katt
tillskriftvas samma traditionella fördomar,
htvilka utestängt henne från den lika arfs-
rätteti och rätt att tvid myndig ålder för-
toalta sitt egendom. Ett sådant under-
kännande blir för htvarje dag tttera ett
anarki-anisot, icke blott derför att rätts-
medioetandet i denna fråga tittalar sig
allt tydligare i Europas kttltttrlätider,
titait särskildt derföre alt samhället och
sedett — ästven seden — uti tvårt land
allaredan in praxi bestvarat frågan iill
qtvinttatis fördel. Sedatt mer ätt 30 år
har hoit ittträdt i statstjenft såsoni lära-
rinna, sedan 15 eller 20 år är hon an-
stäld tvid posten, telegrafen och särskilda
etiidetswerk, der hennes biträde befun-
nits lämpligt och gagneligt, för att ej
tala otti hennes anlitade tttedtverkait få-
som ivaksinatris och accouschörska tvid
läkaretvårdeii. Medan santhället sålitttda
attlitar slere hundra qtvititiors biträde i
befattningar, htvilka otn de ätt icke förut-
sätta eller fordra utiitversitetsstudier dock
alltid hastva gagn af en högre teoretisk
underbyggnad, måste det tväl anses som
ett sällsaiti inkonsektvens att samtidigt
utestänga qtvitinan frått uttitversitetet.
Hettties inträde der är icke ett tidens
hugskott, det är länge förberedt och inatt
har redati länge sett henne såsoni åhöra-
ritttia i auditoriernas-
Att tio år hunnit förflyta, sedan ett
yttrande, sådant som detta, afgiftvits och
fottt redati då hade en stor del as den
bildade opiniotten för sig, tvisar hiirti
allt hos oss går långsamt framåt. Himl-
ken utgång ett försök att få frågan af-
gjord tvid senaste landtdag, då rönte, är
ättitti i friskt minne. Emellertid är det
att hoppas att saken titt hunnit den mog-
ttad sottt är erforderlig för att den ändte-
ligeii skall blifttta afgjord.
Widare föreligga ttveuiie penna-Inte-
tttorial otti rättighet för aittittnan att
tväljas till medlem af fattigtvårdsftyrel-
sett och oiu att hon, i likhet med titan-
uen, må förklaras myndig tvid 21 års
ålder.
Nyheter för dagen.
Hentlatidet.
— Landtdagett. Oaktadt landtdagen
redati tvarat i ttvå månaders tid, är dock
det synliga testiltatet af dess tverksamhet
ätitiii jeniförelfeivis ringa. Endast ett
fåtal frågor af andra eller tredje grad
hastva bliftvit afgjorde. J utskotten ar-
betas dereitiot med feberaktig iftver, och
det etta betänkandet efter det attdra sätt-
das till tryckerierna, för att erhålla den
yttre utstyrsel, soiti är behöflig för att
de skola kiittna framläggas inför ståiideit.
Först efter påsk torde den hufwndsakliga
saittittandrabbnittgett mellan de olika nie-
nittgarna inom sjelftva stånden begynna.
J- går afgiordes. frågan ottt diktare-
gage i samtliga ståttd samt förkastades
af tivå stånd mot twå. Adeln och bor-
gareståndet hade med mindre aftvikelser
från petitiotteti godkätit förslaget.
— J presteståndet intogs i lördags
säte och stämma af kyrkoherden A. L.
Wentierström, som af Borgå stifts
presterskap bliftoit toald till landtdags-
tttatt i fältprosteu Pettersons ställe.
— Föreniugen för religionsfrihet
och tolerans iFinland. Dcnna för
ett år sedaii bildade förening har dessa
dagar, efter en nog lång tväntan, af fe-
tiatett bliftvit förtvägrad stadfästelse för
sitta stadgar. Såsottt titan torde på-
minna sig, beslöt senaten under loppet
af höfteit att inuatt stadfästelse derå be-
tviljades, infordra domkapitlens utlå-
tande. Detta utlåtande torde nti hastva
anlättdt och ittfallit afstyrkande. Ehurn
tvi för tvår del icke stå på samma punkt
som denna förenings stiftare och icke
heller kunna gilla deras sätt att tvärfwa
anhängare för föreningen, hwilket, otti
ittatt får tro från särskilda håll inlitptia
meddelanden i tidningarne, sotn oss meter-
ligett aldrig bliftvit dementerade och ätt
mindre defavouerade, till och med skett
,,mellan glasen ock bålarne«, tro tvi dock
att det hade tvarit rätt att i tvår tid,
som mera än någon föregående, har till
lösen: pröftvett alltl icke toägra denna
stadfästelse. Satinitigeti är af dett art,
a»tt hon nogsamt tål tvid att präsmas.
Aftoen hånad, beledd och missttfdd skall
hon endast sluta med att stråla så mycket
härligare, blott hoti får nitveckla sig
ottvutiget och i frihet, men otttgiftvet af
yttre skrattkor och inkrympt i trånga for-
mer skall ästven hon förttvitta och stelna.
—- Rätt för qwinna att wäljtis
till medlem af fattigwårdsstttrelse
godkändes igår af borgare-
s t å ti d e t.
— Stadstnisfionen i Helsingfors
firade i förgår sitt årsfest med gudstjen-
ster«.i Gaittla kyrkan på finska och swen-
ska språkeit. den förra förrättad af kyrko-
herden Walliti från Uleåborg. den senare
as kyrkoherden Wennerström från Borgå-
Eitligt den tvid årsmötet, sottt efter
gudstjensternas fltit toidtog, afgifita års-
berättelsen har stadsttiissiotteti under det
försliittia året —- det fjerde af des werk-
sattthet —— likasom under föregående år
med framgång toerkat för lindrandet af det
ekonomiska och moraliska eländet bland de
djupa lagreti af stadens befolkning. För-
eningens medlemmar oil) tvättiier hastva
genom tätct besök i de fattigas och fall-
nes hem gjort sig förtrogna med deras
förhållanden och i itiått af tillgångar
sökt afhjelpa nöden, der denna tvarit
störst- J misstrott-hyddan ha htvcirje
tvecka offentliga böneftnnder hållits på
finska och stvetiska språketi. 6 syföreuin-
gat« ha för tttissionens fromma tvarit i
tverksamhet. J- missionens 30 söndags-
skolor haftva 577 Jbarn åtnjutit under-
wisning; härtvid ha 13 herrar och 17
fruntimmer med uppoffring af tid och
möda, tvarit werksaitima7 öftverinseendet
öftver dessit skolor har handhafts af pa-
stor A. Löntiroth. J den barnkrubba,
sotn finttes inrättad i ittissionshyddan ha
tillsammans 2,875 barn tvarit intagna.
Dessa barn ha tillhört mödrar af den
arbetande klassett, htvilka af sitt arbete
äro hindrade att om dagen sjelftva tvårda
sitta barn; ttiot ett afgift af 25 p. för
hivart bartt (40 p. för ttvå fyskott) söt–
ser krtibbatt för deras föda och tvårdtiti-
der dagen, htvarefter de vin qivällen åter-
lemtias åt mödrarne. J missionens yng-
lingaherberge ha alla 10 platserna tin-
der året tvarit upptagna. Detta her-
berge har stått under nppsigt af teol.
studerandene Lillqtvist och Petrell· J-
foppkokningsanftalten ha under 7 måna-
der serverats 4,470 portioner mat, deras
369 portioner gratis. Desstitom ha
middagar för inalles 400 fattiga beko-
stats as enskilda personer. Till jttlett
utdelades åt de fattiga 600 tuk.
Ledtiitigett af hela ftadsniisfionsarbetet
har handhafts af diakonissan Cicilia
Blotttqivist. Missiottstidskrifter utgå i
2,000 exemplar-; redigeringen af desamma
har ombesörjts af pastor Hildåit. Besitt-
relseti har under året bestått af följande
personer: prof. H. Råbergh, ordf. pa-
stor Hildåit, frökuma Uggla och» Appel-
roth, statsrådett Moberg och Akerblont,
prof. Hermansson, gtivernettientssekr.
Silftoast, handl. Jattkes, pastor Bäck
och pastor Bengelsdorff, hwilkett sist-
tiäititide tillika fttttgerat sotti sekreterare.
Af dessa tvoro iotur att afgå hrr Mo-
berg, Silftvest, Akerblotti och Bengels-
dorff, htvilken senare dock såsant t. f.
kyrkoherde i församlingeg öfwergått till
sjelfskriftvett ledamot. Atertvalde bleftvo
hrr Moberg och Silftoast, och till nya
ledamöter ititvaldes prot:sekr. E. A-
Forsell och pastor A. Löttnroth.
— Helsingfors Dagblad återupp-
lifwadk. Nestorn i tvårt lands press.
magister A. Chydenius, Helsingfors Dag-
blads mångåriga medarbetare och på fe-
ttare tider dess hufwudredaktör, sotti titt-
der iititetoaratide år med oförskräckt mod
och nästan stående ensam tvarit utgifware
och redaktör uf Dagbladet, tillkännagif-
tver i dagens nummer af detta blad att
han med qtvartalets utgång ser sig hvitn-
gen att upphöra med denna tidning-
Ett nytt bolag har med anledning af
hans tillltakaträdatide bildats för att upp-
liftva det gamla H e l si tt g f o r s Dag-
bla d, sottt kottittter att ifrån 1 April
återtitgiftvas· Hufuntdredaktör för det
nya och dock så gamla bladet blir di-
G. Lönubeck. hivarjeinte intenden-
ten L. Gripenberg, dr R. Hult och as-
sessor W. Westzhnthitis som medwet-
kattde ingå i redaktionen-
— Föredrag ont dödsstra et hälles-«-
i tisdag till förmån för blind öretiingett
af professor W. Bolin.
— Alto Domtapitels definitiwa
Utslag i religions-målet ttiot hrr Braxåit
Eaeao rnttittten i Londott.
tIt.
Htvari ligger felet?
Wi toilja nit göra ett litet besöki
tvår egen huftvndstad. Ithttar fitttta tvi
här dessa ställen så inbjudande för ar-
betarne, der de tveta sig toara tvälkotttiia
gäster, kunna känna sig hemmastadda och
icke behöftva förstöra sitt kassa titatt att
erhålla ttiotstvaraiide wärde? Platser
öppna för dem finnas nog, tytvärr,»i
öftverflöd, men hurudana platser! Af-
toett här stå dock hjertati och dörrar
öppna för dem för att locka dem in på
en bättre iväg, på arbetsamhetens och
sedlighetens stigar, och huru mången, sotti
genom en utsträckt hjelpatide hand blif-
tvit räddad nr syitd och last, det tvet
allena Herrem Barmhertighet och vitt-
tatike hastva beredt särskilda runt, der
den ttyktre arbetarett katt erhålla sitt föda,
titatt att utsättas för dryckenskapens
lockelser.
Men hivar finitas tväl dessa platser
och htvarföre äro de så litet besökta?
För främlingen äro de ej lätta att finna.
Wi fråga oss fram, erhålla adress till
ttykterhetstvärdshnsct och söka förgäfwes
efter skylten eller dörren. Wi leta oss
in genom ett portgång, trefiva oss tipp-
för trappor och söka åter efter dörren.
Sltitligeti komma tvi frattt och erhålla
småningom hivad tvi begära. Dentta
inrättning är icke lämplig för dett, foiii
har brådska och allrattiitist för arbetaren-
Wi besöka äftoett andra liknande, mindre
inrättningar, men alla iiro nästan lika
sivåra att fititta och icke just synnerligen
tilldragande.
Ofritvilligt smyger sig ett känsla af
tvemod öftver sinnet, då ttiaii jemför
dessa inrättningar, så tvältttettatide och
goda, men få undangömda och bort-
glömda i jemförelse med de lokaler, sotti
öftverallt hållas öppna, der kropp och
själ förderftvattde toaror bjudas ut i öf-
tverflöd. Och dock behöftver arbetareit
äftvett här till sitt ofta nog torra bröd-
bit något, sottt katt stärka hans krafter
och liftva hatts sinne, otn hatt skall ktittna
dragits bort ifrån krogen-
Må tvi lära oss att strida för nyk-
terhet och sedlighet icke blott med ord
titan med handling och kraft, må tvi lära
oss att icke allenast ttedriftva titan äftvett
uppbygga, och må alla de, soitt ett gång
alltvarligt gripit till tverket icke låta nio-
det falla, utatt ont de misslyckats ett
gång, försöka ottt igen, försöka på ett
annat sätt!
Seder och briik äro tvisserligen olika
här och i England, och den finske arbe-
tarett sätter måhända större toärde på
sitt gröt eller tvällittg ätt på den stora
muggen kaffe eller tå, font London-bon
är tvan tvid, men ont ock forttterna nå-
got tvexla, blir dock htiftviidsakett alltid
densamma. Snygghet och trefnad, billiga
priser, snabbhet toid sertoerittgeti och män-
ligt bemötande är hivad kunderna tvätita
och tvärdera, passande lokal alltid lätt
att fitttia äftven för främlingen, pålit-
liga tjenare, santt framför allt en god
och onttättksatti ledning är hivad en så-
datt inrättning behöftver för att ttiotstvara
sitt ändamål.
Men tvi fortsätta tvår färd. Wi lettiiia
htifwtidftaden och låta åter föra oss
framåt med ångans kraft. Det trefliga
kaffertitnnien i London ttted sitta små
bord och bäitkar och sitta belåtna kunder
skymta åter för tvår syn och tvi utidra
ont ej här tvid stationen wore rätta plat-
sen att taga lärdom af dessa.
Htvad är tväl orsaken till att så ringa
ottitvårdttad lemnas hela denna skara as
ttiäti och givinttor, som stundom fylla hela
tvätitsalen, tttedatt i rummet näst intill
på allt sätt är sörjdt föt· den resandes
beqtvämlighet? Htvad är tväl orsaken
till att på en jerntvägsfträcka från Hangö
och Helsingfors ätida upp till Uleåborg
icke ett enda itiatstation finnes för 3:dje
klassens resande? Wittttar det icke främst
vitt en likgiltighet för arbetaren, fotn icke
bör få fortfara? Aro hatts behöftver
små och hatts tillgångar ringa, så har
hatt derföre ej— mindre rättighet att se
sig skyddad af samhället och tvårdad af
den enskilde-
Att åtminstone på de största statio-
tierita borde finnas någon enkel, tvariii
och närande maträtt tillreds för arbeta-
ren, katt tväl icke anses för mycket be-
gärdt, isynnerhet som lokalerna ärv in-
redda och åtminstone deltois synnerligt
wäl lämpade härför. Och hade tttatt
niod och ltist att byta tit de små kop-
partte med de höga prisen mot större
och billigare efter den fattiges behof, så
skulle måhända tvärdinnatt ett dag med
förundran se sitt kassa tilltväxa och sttart
lära sig förstå att det att sälja litet och
dyrt lettittar minsta tvitistett både för
henne och kunderna, och hon kunde änttti
få anledning att utbrista: Det är dock
icke förgästves att göra sig bestvär för
den fattigel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
