Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hwad för resten herrar;N-s och
B—s toerkfamhet härstädes widkommer,
så kunna wi med glädje omnämna, att
några tväkkelser inträffat såsom en frukt
af densamma, htvilka iväckelfer wi hop-
pas äro iverkade af Guds Aude och
blifwa bestående. J det wi omnämna
detta, kunna tvi på samma gång ej nog
beklaga, att några af kristendomens grund-
sanningar, såsom läran om försoningen
och den troendes förhållande till fyn-
den, blifwit af dessa predikanter på ett
delwis ensidigt och oklart, delivis skeft
sätt utlagda, hwilket mycket oroat äldre
kristna på orten. Oni tverkligen dessa
predikanters uppfattning är få bristfällig
eller om utläggningen warit det, kunna
wi ej afgöra, men tro wi, att allt detta
ingalunda heller kramat tillfredftälla de
mera klarsynta och erfarna inom det fri-
kyrkliga partiet, till hwilket dessa predi-
kanter höra. Uppriktigt önska wi der-
före, att dessa wittnen, som tyckas hafiva
stort nit om själars frälsning af Girds
Ande läte föra sig till en ödmjukare
renare och fullare uppfattning af san-
ningen, så att Gads wälsignelfe i rikt
mått måtte kunna hivila öfwer dem och
deras werkfanihet.
Medleni af lutherska kyrkan-
(Jnsändt från Swerige. ök)
tippvay till gunknsam liin
fråii den 1 till 8 april 1888
för
Sabbatens Helighållande.
En hivar kristen uppmanas härmed
på det alltvarligaste till bön för sabba-
tens helighållande, såwäl enskildt som
med sin familj ivid den husliga andak-
ten och på mötena· Prefterna anmodas
att första söndagen i april (Påskdageii)
särskildt lägga söndagens helgd på fina
åhörares hjertgn och på samma gång
fästa uppmärksamheten på detta upprop
till gemensam bön-
anjudning till bön för sabbatens he-
lighållande utgafs förlidet år på engelska,
tyska, franska, holländska, danska, swen-
ska. ungerska, bömiska, italienska, spanska,
grekiska, grekisk- och armenisk-turkiska,
bulgariska och arabiska språken och spreds
i 248,000 ex. det största antal som hit-
tills utgifwits. Föreningen stiftades år
1878, efter hwilken tid 1,163,000 ex.
blifwit spridda. Denna spridning har
dessutom ansenligt förökats derigenom,
att inbjudningen införts itidningarne uti
olika länder. Många möten hafwa hållits
på skilda trakter i hela werlden, och
många böner äro uppsända dels från fa-
miljekretsar och dels fråii enskilda. Emel-
lertid må det, som blifwit gjordt, dock en-
dast betraktas såsom begynnelsen af kam-
pen, och ännu måste inbjudningar,".·böner
och möten förökas hundrafaldt, för att wi
skola ernå wälsignelfen af ett allmänne-
ligt helighållande af Herrens dag jemte
alla de förmåner, som stå i sammanhang
dermed.
Föreslagna tacksägelse och böneämnen:
1. Att tacksägelse till Gud
må hållas för de senare årens
framsteg i affeende på Sön-
dagens helighållande.
Medan på många håll ohelgandet af
sabbaten tilltager i oroiväckande grad,
förmärkes dock på andra trakter synbara
framsteg i afseende på dess helgd. Man
märker dessa framsteg i det wäxande in-
tresse, hivarmed saken omfattas ialla
länder, man ser dem uti de förböner,
sonr allt oftare och ivarmare uppsändas.
nian märker dem också deraf, att på det
europeiska fastlandet många affärslokaler
blifwit stängda på söndagen, samt i de
försök som i många städer blifwitgjorda,
att helt och hållet få krogarne stängda
st’) Nedanstäeiide har tywärr först kommit
oss tillhanda efter det att tvår senaste num-
mer redan utkommit. Dä emellertid ännu
några dagar återstå af den föreslagna tiden,
införa roi cirkuläret i dess helhet-
på denna dag; man ser dem äfweni
minskningen af söndags-arbetet med post-
föring, och i synnerhet i en enhällighet,
hwarmed det engelska folket har petitioi
nerat om fullständig sabbatshtvila för
posttjenstemäunen. 3,741 petitioner med
279,884 underskrifter hafwa blifwit in-
lemnade för denna sak och endast 4 peti-
tioner med 515 underskrifter emot densam-
ma. Wi böra wara Gud synnerligen tack-
samma för de förmåner, som sålunda
redan wunnits, samt utgjuta wåra hjertan
i bön, att de bemödanden, som ytterli-
gare göras för att undanrödja det ännu
qtvarwarande onda, måtte krönas med
fullständig framgå-ig.
Läs: Ps. 103; ps. 116z 5 Mos. 5:
12-—15; Ef. 55.
2. Att öftverhetspersoner
och andra som hafwa inflytan-
de, må föregå med exempel i
helighållandet af Herrens
d a g.
De som hafwa makten äro särskildt
förpligtade att helga Herretts dag. De-
ras ansivar förstoras genom deras infly-
telserika ställning; men i stället för att
inse detta, omvända öfwerhetspersonerna
i många länder söndagen till att hålla
trupprewyer, besöka teatrar och baler-
hålla mottagningar och walförrättningar
m. m., m. m. J London har nyligen
af rika och högt stående personer bildats
en klubb, der alla slags werldsliga för-
lustelser företagas på Herrens dag, och
der man tillåter sig det djerftvaste trots
mot denna dagens helgd. J samma stad
har en person, som innehar en hög ställ-
ning, giftvit tillstånd till båtfärder på
sjöarne i de offentliga parkerna om sön-
dagarne, och derigenom dragit unga och
gamla bort från att höra Gads ord-
Jngen möda borde sparas för att undan-
rödja detta onda, som äfwen har sitt
motstycke i andra länder. Mycken bön
behöfwes för alla dem, som hafwa in-
flytande och makt.
Läs: Jer. 17: 19—27; Ps. 2; 5
Mos. 6: 1-9; Amos 8: 4—10.
3. Att det ständiga jägtan-
det efter werldsliga nöjeii
o affärer på Herrens dag
nia blifwa hejdadt.
Millioiier namnkristna sköta sina jor-
diska nöjen på sabbatsdagen, och millio-
ner måste arbeta för att förskaffa dem
dessa nöjen. J många hänseenden kunde
och borde mycket mera göras för att be-
reda rikligare tillfälle till religiös under-
wisning på hwilodagen. J flera folk-
rika städer i Europa råder fullkomlig
brist på bestämda eftermiddags- eller af-
tongudstjenfter. Kyrkorna, få få de än
äro, öppnas ej mer än en gång. För
den skull söker folket i allmänhet andra
sysselsättningar än sådana, som angå sjä-
len. Mycken ewangelisttverksambet be-
drifwes utan twifwel bland de fattiga,
men detta förslår ej att tillgodose hela
befolkningens andliga behof. Om detta
blefwe behjertadt, skulle snart en förän-
dring till det bättre inträda. Alla de,
font besöka gudstjensterna borde laga, att
de undtveke begagnandet af allmänna fort-
skaffningsmedel, hwarigenom tusentals
menniskor förhindras från att bruka nå-
demedlen.
Läs: Ef. 58: IB, 14; 3 Mos. 26:
27-—35; Neh. 18: 15—22; Luk. 8:11
—15.
4. Att Gads kärlek måtte
uppfylla allas hjertan, som
bekätina sig wara kristna; och
att de måtte tillbringa Her-
rens dag till Guds ära samt
sitt eget och andras andliga
b ä st a.
Hwilodagen är ett Gads wittne iden-
na werlden och ett förberedelsemedel till
ewig sällhet. För den skull är den ha-
tad af werldsmenniskornaL För att rätt
kunna fira denna dag, måste en menni-
fka wara omtvänd samt underwifad om
sin pligt att enligt Gnds bud hålla den
helig både till egen förkofran i gudak-
het och till fromma för dem, som ännu
wandra fjerran från Gud. Utan allmän
hwila från werldsligt arbete på sabbats-
dagen kan ej werksamheten för själars
frälsning utföras annat än i högst ringa
mån och under många swåra hinder.
Må alla, som nu bekänna sig till san-
ningen, lägga detta på hjertat och med
brinnande enträgenhet anropa Gud, att
här antydda bönerop fnarligen måtte
blifwa hörda.
Läs: Joh. 15: 1—17; Rom. 8: l-
17; Ap. 13: 42 51; Ps. 72.
Hinduggiliolun.
Textutredning
Söndagen den 8 April 1888.
Matt. 23: 27—37.
Jesu sista matning.
Det 23 kap. hos Matteus, ur hwil-
ket föreliggande text är tagen, innehåller
en sträng framställning af de skriftlärdas
och fariseernas ondska, som nu hade nått
sin högsta höjd· J de 12 första wer-
serna riktar Jesus sitt tal till sina lär-
jungar, men sedan ivänder han sig i en
eftertrycklig bestraffning till de skriftlärda
och fariseerna.
,,Judarne plägade stryka sina grafwar
hwita och årligeii på wåren den 15 i
månaden Adar förbättra det, som under
tvintern hade tagit skada. Det tvar simpla
grafwårdar, som blott öfwergötos med
kalk, hwitmenades med en borste och hade
likhet med några benhögar; men de som
kunde göra det, uppförde öfwer sina wän-
uers grafwar byggnader och murwerk,
prydde det med hwit marmor och eljest
på annat sätt. Det gjordes, på det de
resande och i synnerhetpresternm som
färdades till gudstjensten, på afstånd
kunde blifwa det warse, så att ingen
oförsedt måtte komma på en graf och
orena sig (för det mesta hade de sina
grafställen tvid tvägarne utanför städerna.)«
Den Sakarias, som Jesus här i tex-
ten omnämner, menar några ivara pro-
feten Sakarias, hwars fader bar nam-
net Barakias eller Barekja. Sak. 1: 1,
men då det ej omnämnes, att hart blif-
wit dödad emellan templet och altaret,
antaga andra åter, att Jesus här åsyf-
tar den Sakarias, om hwilken det i 2
Krän. 24: 21, 22 talas, o hwars fa-
, der mar den ädle och rättradige presten
Jojada, hwilken äfwen tros haftva burit
namnet Berekja.
Gud tvill ingen syndares död. J god-
het och barmhertighet söker han derför
att locka syndaren till bättring. Wi skola
särskildt finna detta i dagens text, der
Jesus ännu en gång på det allwarligaste
söker warna fariseerna och de skriftlärde
för den farliga wäg, som de beträdt och
från hwilken de i sin hårdnackenbet ej
tville wika. Må denna text få tala äf-
«tven till oss sitt warnande och wäckande
språk. Ske sål« (
We betyder = a) olycka,elände,Ord-
spr. 28: 29, b) smärta, månda, Jer.
S: 24. Hof. 13: 13, e) ett klago- och
hotelseutrop. Trefaldt tve: allsköns för-
derf och hemsökelse. Hwitmenad = med
hwit kalkbeftruken.
Frågor:
Till hwilka ställer Jesus de ord, som
wi nu uppläst? Han hade sålunda äf-
wen ett ord till dem. Hwad afsåg han
med detta sitt tal till dem, kunna tvi för-
stå aj öfwerskriften till denna text han afsåg
För hwad wille han månne warna dem?
Kunde dessa, som woro folkets lärare
och ledare stå i någon fara? Jhwilkeii
fara stodo då dessa? Gud hade bewi-
sat dem (liksom han gör mot oss alla)
sin nåd. J hwilken uppenbarade Her-
ren särskildt på dem sin nåd? J Jesus
Kristus. Meri bur hade fariseerna och
skriftlärde förhållit sig gent emot Jesus
under hela hans jordiska wandring?
Woro de sålunda hans tvänner eller fien-
ders? Säg några ex. på deras fiendskaps
På detta sätt föraktade deden stora, stora
nåd,, som Gud på dem hade bewisat.
De drogo Gads nåd sig till lösaktighet.
Men kan det gå den wäl som så hand-
lar? Nej, det går illa, mycket illa för
en sådan. Hurn skulle det också gå för
fariseerna, om de fortsatte på den wä-
gens De taga en enda med förskräckelse,
alla de, som stå emot Guds förekom-
mande och frälsande nåd. Detta att fa-
riseerna och de skriftlärde skulle bringa
sig i en sådan olycka kunde icke Jefii
ömma, kärlekswarma hjerta fördraga och
hivads gjorde han derför? Han ivarnade
dem
Hwad är det första en på orätt wäg
stadd menniska behöfwer känna och weta
för att kunna komma till rätta? Hon
behöfwer först lära förstå, att hon går
på en galen wäg. Hwad är ock det för-
sta en syndare behöfwer få klart för sig,
innan han kan få hjelp mot synden.
Derom söker nu Herren öfwerbetvisa fa-
riseerna. Hari tager då en bild. Orvar-
wid liknar haii fariseerna? Hwad kunde
Herren mena härmed? Har han sjelf
gifwit oss någoii förklaring på den fram-
stälda bilden? J hwilken wers? Den
28. Hurri lyder? o. s. tv. Då nu fa-
riseerna i det yttre framträdde så der
rättfärdigt och fromt, hwilken tanke måste
då menniskorna få om dem? Detfinnes
dock en, som tvi ej kunna föra bakom
ljufet, bweni, tron J? Honom kunna
tvi ej bedraga, honom kunde ej fariserna
heller bedraga.
Fariseerna wisade icke blott nit för
Guds lag i fin yttre efterlefnad, de
wisade äfwen ett wisst intresse för de
helige män, som hade nppträdt och wer-
kat bland deras fäder. Hurn hade de-
ras fäder gjort med många af dessa
heliga?
Men huru mente fariseerna. att de
skulle haftva handlat gent emot dessa he-
liga män? tv. 30.
Låg det någon sanning häri? Huru
wisade fariseerna bäst, att de skulle hafwa
handlat likadant? Hnru säger Jesus
derom? ·
Hwad drogo icke blott fariseerna utan
äfwen hela judafolket öfwer sig just, deri-
genom att de i sina hjertans förwändhet
handlade likadant som deras fäders
Hwad säger Jesus deromiI Hwad skulle
komma öfwer dem sjelfma? Och öfwer
deras barn? Huru farligt är det ej
att röra Herrens heliga, huru farligt är
det ej att sätta sig upp emot Herren?
Uttalade Herreii denna dom af illwilja
mot sitt folk och dess ledare? Det sy-
sses som om hans hjerta welat brista,
då han nödgades säga fariseerna denna
sanning, ty hurii klagar han i den 37
iversenP
Att fariseerna ej skulle lyssna till de
warningar. som lågo uppenbara i dessa
ord, det kände Herren allt för wäl, han
wisste, att fariseena hade liksom sålt sig
åt det onda. De hade förhärdadt sig,
derför blefwo de ock af Gud förhärdade.
Hwad uttalar derför Jesus öfwer fari-
seerna och de skriftlärde på samma gång
han så kärleksfullt warnar dem? Ett we-
Ja, we den menniska, från hwilken
Guds ande är tviken. Må wi tänka
härpåi o. s. tv. -
Lärdoniar:
1. Den oomwända menniskan är in-
ivärtes lik en graf full med förruttnelse
och all orenlighet-
2. Jag önskade, du wore antingen
kall eller warm, men efter du är ljum-
skall jag utspy dig ur min mun. Skrym-
taren skall en gång blottas, en gång fal-
ler den lösa kalkbestrykningen af, hur
skall det då aflöpa?
Äpplet faller ifrån trädet. Sådan
herre, sådan dräng, sådan herde, sådan
hjord, sådan lärare, sådan skola. O,
måtte tvi gå före de små med goda exem-
pel eljest måste det gå oss mycket illa-
w. 31.
«4. »J wiljen icke komma till mig,
att J måtten få lif«. Största orsaken
till menniskans fördömelse är- hennes
onda wilja-
5. »Guds wrede skall snart begynna
att bränna. Ps. 2: 12.
6. Den eder rörer, han rörer min
ögonsten. Alla, som till Guds ära ut-
gjutit sitt blod, hafrva till tröst, att sä-
dant säkert skall hämnas, och deras nanin
stå uppfkrifna hos Gud.
7. We honom, från hwilken Gads
Ande wiken är. Genom wära synder
draga tvi icke blott oss fjelfwa och an-
dra i olycka, utan äfwen hus, städer och
länder tvardaaf Gud hemsökta-
Tänkespråk: Föraktar du Guds god-
hets, tålsamhets och långmodighets rike-
dom, icke förstående, att Guds godhet
toill föra dig till bättring? Rom. 2: 4.
(Efier Sanningswittnet).
Helsingfors, Huswudftadsblades tryckeri, uri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
