Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin tia Werkobladet.
Helsingfors,
Sorsöagen den 12 Yprik
N:o s15.
1888.
Yrenumeratronspris :
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni-
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Mikaelsgatan 1
Helt år .....
Halft år . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
8 penni.
R e d a kt ö r:
Ymm Edelliekm, adress: Estnäsgatan N:o 3.
ginster-ser
emottagas å Missionsbokhandeln, Mikaelsgatan 1, å
10 penni för petitrad; assedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiiktolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Kristi kyrka.
J förhandenwarande tid då dis-
sentersrågans förestående lösning as
landets ständer kommit de religiösa
partilidelserna att blifwa mera upp-
hetsade än någonsin, kan det icke wara
utan sin nytta, att kasta en blick till-
baka på den kristnas kyrkans första
uppkomst och utweckling, för att med
ledning deras lättare beswara’frågan,
hwad denna kyrka är och hwad hon
för sin ära och sitt bestånd fordrar.
För snart nitton sekler tillbaka ned-
lades i jordens sköte i ett obetydligt
och aslägset land ett frö, så ringa och
oansenligt, att den okända man, som
planterade det, wid särskilda tillfällen
betonade att det war det minsta af
alla frön. Och äfwen den ytligaste kun-
skap i den tidens historia, wisar oss huru
sant detta ord war. Bland Greklands
banbrytande filosofer torde det nepp«e-
ligen hafwa funnits någon enda,-
hwars skola icke redan från dess första
början warit omgifioen as en helt
annan glans än nazareens och som
derför äfweii hade helt andra utsigter
till framtida storhet och ingripande
betydelse. ,,Och lika säkert torde det
äfwen hafwa warit att rabbinerna,
Hillel och Schammai, hufwudmännen
för de namnkunnigaste skolorna bland
judarne på Jesu tid, skulle hafwa
ansett det för en förolämpning, om
någon sördristat sig att ställa deras
stolta skolor sida wid sida med pöbel-
rabbinens från Galileen sky-. Men inom
en menniskoälder war allt detta för-
ändradt; det lilla fröet hade wuxit
alla sina medtäflare i den gamla kul-
turverldeti öfwer hufwudet, och redan
wid tiden för apostelen Pauli död
torde det icke mera hafwa funnits
någon grekisk silosofskola eller något
judiskt teologparti, som kunde jemföras
med ,,nazareernas fekt". Jnom lop-
pet af några århundraden hade fröet
från Judeen blifwit jordens wäldigaste
träd, och i wåra dagar, då den tidens
skolor länge sedan äro glömde, utbre-
der det sin krona öfwer fem werlds-
delar; allt det som kallas mensklig
kultur uppbäras as dess starka grenar
— äfwen det, som sträswar ester att
undergräfwa det i dess rot. — Huru
har ur någonting så litet någonting
så stort kunnat wäxa upp? Att den
mäktiga hand, som skapat himmel och
jord, warit werksam här, torde wara
uppenbart; men de medel denna hand
walt för att werka sitt werk, hastra
dock icke warit öfwernaturliga. Det
är icke genom ett allmaktsord af Ska-
paren, icke med under och tecken, som
Kristi kyrka blifwit bygd — icke heller
genom mensklig makt och slutkonst, —-
sk) Kristoffer Brun.
utan genom den i henne inneboende
sanningens och kärlekens förenade
makter.
J tidernas lopp och under inflytelse
af mensklig påwerkning har denna
Jesu Kristi stora kyrka sönderfallit i
fyra hufwuddelar:- den grekiska och
den romersk-katolska samt de begge
protestantiska samfunden — det luther-
ska och det reformerta -hwilka båda
senare i sin tur sönderfallit i särskilda
smärre delar. Hwilka af alla dessa
kyrkoafdelningar är nu den ursprung-
liga, den som Kristus sjelf har grund-
lagt? Denna fråga torde swårligen
kunna framställas på allwar, ty det
finnes wäl icke någon som kallar sig
efter. Kristi namn, som mågar för-
neka att, i trots af denna söndring,
som har sin grund iden menskliga
andens oförmåga att fatta den gudom-
liga sanningen i dess helhet, dessa
kyrkor dock alla hafma sin upprinnelse
i Jesus Kristus, att i dem alla ligga
dolda det ewiga liswets hemlighets-
fulla skatter, och att Jesu andeistar-
kare eller -swagare, i renare eller
mindre ren uppenbarelse ännu fin-
nes tillstädes i dem alla. En enda
blick på de omgiswande hedniska ech
muhamedanska folken är nog, att öfwer-
tyga oss om att kristendomen, äfweii
der den är mest sjunken, dock ännu i
sig innesluter en öfwerlägsenhet, som
icke kan skattas för högt.
Men oaktadt detta erkännas i prin-
cip, är man dock tywärr i praktiken-
och det särskidt i tvära dagar, alltför
mycket böjd för att lägga en otillbörlig
wigt wid denna kyrkans söndring samt
de olikheter i den kristliga uppfattnin-
gen, som medfört denna söndring. Wi
säga icke att dessa olikheter äro små;
de äro djupgående nog och ingalunda
utan betydelse för det kristliga lifwets
sunda utweckling samt derföre äfwen
wäl wärda att komma under en all-
warlig omprösning. Men hwad man
glömmer blott alltför lätt, är att med-
lemmarne af de olika kyrkorna äro
bröder och måste betraktas af hwa-
randra som bröder. Ja, i grund och
botten är det orätt att tala om flere
kyrkor; ty ingen menniska har någon-
sin grundat eller kan grunda en kyrka.
Kristus allena har gjort det, men han
har icke grundat flere kyrkor utan
blott en enda. Huru kär man derföre
kan hafwa den kyrkoafdelntng, till hwil-
ken man sjelf hör, få bör man dock
ej glömma att denna afdelning endast
är en underafdelning af Jesu Kristi
ena stora och allmänneliga kyrka.
J den mån denna sanning blir
tydlig och lefwande för de personer,
som hafwa dissenterfrågans lösning
i wårt land i sin hand, skall äfwen
denna lösning — wi äro missa der-
om — komma att lända Kristil sanna
kyrka till ära.
Lagntskottets betänkande an-
gående dissenterlagsförslaget.
Ur detta digra och med spänning emot-
sedda betänkande införa wi följande, som
utgör en motiwering as utskottets all-
männa ståndpunkt i afseende ådetta wig-
tiga lagsörslag:
Ehuruwäl Lagutskottet instämmer uti
Lagutskottets wid landtdagen år 1877 utta-
landen om de brister, som widlåda den bestå-
ende lagstiftningens angående dissenters,
samt Utskottet för sin del skulle ansett
högeligen önsktoärdt wara att denna lag-
stiftning reformerades sålunda, att en
utsträckt religionsfrihet medgåfwes främ-
mande kristna trosbekännare i gemen,
har Utskottet dock icke kunnat förbise de
swårigheter, som för närwarande möta
hwarje förslag till dissenterlag ien mera
frisinnad riktning än deu, Kyrkomötet och,
i öfwerensstämmelse med dess beslut,
fastäii mot flertalets i Kejserliga Sena-
teu åsigter, den nådiga propositionen om-
fattat. Då Utskottet afstått från tanken
på att omarbeta föreliggande dissenter-
lagförslag i det syfte, att detsamma be-
rörde bekännare af äfwen andra kristna
trosläror än de protestantiska, har Ut-
skottet öfwerwägt, hurusom, på sätt i
den nådiga propositionen ock framhålles,
i landet redan finnes ett betydligt antal
anhängare af baptistiska och andra, med
den eivaiigelisk-lutl)erska kyrkans bekän-
nelse icke öfwerensstämmande, ehuru på
protestantisk grund stående lärosatser; att
dessa personer, såsom dissenters, äro
hemfallna under alla de olägenheter,
hwilka,f enligt hwad tidigare påpekats, å
lagstiftningens närwaraiide ståndpunkt
drabba medlem af eioangelisk-lutherska
kyrkan wid utträde derurz att fall i sjelf-
iva werket förekommit då, i följd af bri-
stande lag, äktenskap emellan kontrahen-
ter af olika protestantisk troslära ej kun-
nat ingås. hwarigenom uppstått äkten-
skapsförhållaudeu, hwilka ej kunna såsom
fullt lagliga erkännas och dersör såra
rätts- och sedlighetskänflan, ehuru någon
oloflig köns-förbindelse med dem ej warit
afsedd; att dessa fall äro så mycket mera
upprörande som de personer, om hwilka
derniid är fråga, till öfwerwägande an-
tal äro, idoga, sedliga och religiösa samt
att nämnda missförhållanden, enligt Ut-
skottets öftoertygelse,. i det närmaste af-
lägsnas genom en lag för protestantiska
dissenters, men att ett utsträckande af
lagen till andra trosbekännelser måhända
kunde äfwentyra förslagets antagande wid
uärwarande tidpunkt. Såsocu ett ytter-
ligare skäl får Utskottet ännu framhålla,
att föga utsigt torde finnas, att nukuuna
genomdriswa ändring ilagstiftningeu, för
så tvidt densamma angår grekisk-ryska
trosbekännares sannvetsfrihet, och att,
hwad anhängarene af roniersk-katholska
kyrkans läror widkoinmer, religions-för-
fattningen af år 1781 torde, åtminstone
tillstvidare, nödtorfteligen förslå att ord-
na dessas kyrkliga förhållanden, helst nå-
gon större benägenhet att ansluta sig till
denna konfession, Utskottet weterligeu, hit-
tills icke toisat sig i landet.
Meri då Utskottet sålunda medgifwit,
att en dissenterlag för endast protestan-
tiska trosbekännare förmår motswara det
närmast för handeii tvarande behofwet af
en dylik lag, har Utskottet tillika förut-
satt, att inom det sålunda begränsade
området tros- och saunoetsfrihetens for-
dringar i möjligaste mon tillgodoses; och
har Utskottet på sådaic grund icke för-
mått godkänna den uti förewarande dis-
senterlagförslag jemiväl ingående grund-
tanke, att medlem af ewangelisk-lutherska
kyrkan eller annat kyrkligt samfund icke
finge derur utträda, med mindre han an-
slöte sig till något i landet redan bestå-
ende trosfamfund; i hwilket afseende för-
slaget äfiven afwiker från de tidigare för-
slagen till lag i ämnet-
Utskottet will icke dröja wid de au-
märkningar, som kunna göras mot för-
slagets sätt att genomföra i fråga wa-
raude princip, i hwilket afseende dock kan
nämnas att, bland annat, bestämmelser
saknas om den ställning, dissenters in-
taga, hioilkas kyrkofamfnud, jemlikt stad-
gandena i § 15, blifwit upplöst; utan
will Utskottet till bemötande upptaga eu-
dast sjelfwa grundsatsen för fig. Der-
wid har Utskottet främstmelatframhålla,
hurusom det måste anses ivara en hwarje
menniskos oförytterliga rättighet att ester
egen inre öfwertygelse, i samråd med sig
sjelf och answarig inför den Högfte alle-
na, fri från yttre twång ordna sitt för-
hållande till Gud, och att allt, hivad sta-
ten och samhället med den enskildes reli-
gion hafwa att skaffa, är att tillse, det
sedlighet och god ordning icke under reli-
gionens täckmantel kränkas, äfweusom att,
till förekommande af religionslöshetens
faror, det uppwäxande slägtet underwisas
uti religionens grundsanniugar. Men
för yrkandet att enhwar, äfweic mot sitt
samwetes röst, skall ansluta sig till nå-
got af staten gilladt kyrkosamfund och er-
kämia dess läror såsom normer för sin
religiösa tro, derför skall man förgäfwcs
söka stöd ware sig i statens eller i sam-
hällets wålsörstådda intresseii. Ttvårtoiii
är en lag, font påbjuder sådant, en reli-
giös tioångslag, och dylika lagar hafwa
härintills alltid warit olycksbringande för
de stater och samhällen, hwilka betjenat
sig af dem såsom medel för fina syfte-
mål, hivartill ännu kommer att sådana
lagar städse wisat sig wara wanniäktiga
att fjättra den religiösa tron. Ej heller
torde någon med fog kunna påstå att ett
fåtals religiösa öfwertygelse bör mindre
aktas blott derför att den tillhör ett så-
tal; men emellertid göres, enligt denna
grundsats, rättigheten att följa fitt sam-
toete i religiösa ting beroende deras att
den tro, man omfattar, redan hyllas af
ett nog stort antal utaf landets öfriga
medborgare, för att kyrkosamfund af de-
ras tro kan bildas i landet. Att mär-
kas är derivid att dissenters hos oss till
stor del tillhöra de lägre och fattigare
folkklasserua samt inåugenstädes utgöra
blott ett fåtal personer, för hwilka det
derför oftast torde ligga utom möjlighe-
tens område att underkasta sig all den
omgång och kostnad, som för inrättandet
och upprätthållandet af eget kyrkosamfund
erfordras. Utskottet har derför, efter
Utskottets öfwertygelse med bästa skäl.
återgått till deit princip, soni med af-
seende å denna fråga tidigare warit rå-
dande och är erkänd as Regeut och Stän-
der wid 1867 års landtdag.
Deremot har någon ändring ur prin-
cipiell synpunkt af Utskottet icke gjorts i
förslaget till förordning om rätt för finsk
medborgare af främmande kristen tros-
lära att bekläda embeten och tjensteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
