Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dustrier i åldern mellan 25 och 65 år
(allt på 1,000):
Bokbindare. . . . . . . . 8
Bokhandlare . . . . . . . 4
Hattmakare. . . . . . . . 9
Tobakshaiidlare . . . . . . 10
Drogister, Tryckeriarbetare . . . 18
Trädgårdsmästare, Grufarbetare . 19
Slagtare . . . . . . . . 21
Fiskare . . . . . . . . . 22
Bryggare . . . . . . . .
Wärdshnswärdar, Krögare, Win-
handlare, Kypare . . . . 197
Denna tabell wisar, att proportionen
af dödsfall genom lefwersjukdomar är 6
gånger fä stor bland personer utsatta för
frestelse att bruka alkohol einellan mål-
tiderna, som bland indiivider tillhörande
alla de andra industrigrenarne. Ehurii
det är wäl bekant, att lefioersjnkdoinar
ofta ha sitt upphaf fråit alkoholmissbruk,
kan man likiväl förivånas öfwer den ge-
nom förestående tabeller ntwisade mäk-
tiga werkan på lefivern as alkohol tagen
i små qivantiteter. Meu det är icke så
underligt, då man besinnar, huru inat-
smältningsmekanisnien är inrättad. Det
mesta af de flytande delarne af tvår föda
passerar nämligen från niagsäckeii direkt
till lefiverii och silas genom dess wäs-
nader, innan det kan komma i det all-
männa blodomloppet och uppnå kroppens
öfriga organer. Då således så godt som
all den förtärda alkoholeii utan omtvägar
föres till lesivern, är det förklarligt nog,
hivarsöre retmedel af denna art, äfioeii
tagna i små qwantiter, äro så benägna
att frainkalla leswerinflammation, att öka
sockerbildningen och förbereda gikt. Lef-
tverii måste neinligen betraktas såsom
hufwudkällaii för bildningen af socker och
vuriusyra (den sednare är det antagna
,,giktmaterialet«). Alkoholens direkta
transport till lefiverii ger äfweii en till-
fredsställande förklaring såwäl af det för-
hållandet. att den, tagen tillsammans
med födaii, ioerkar få mycket mindre för-
störande på kroppskonstitutionen, äii då
den införes i en tom mage, som af det
förhållandet, att lefwern icke allenast är
det första organ i kroppen, som lider,
utan det soiu allwarsanuuast lider af
,,inåttligt« alkoholbruk.
Werkan på njurarne är mindre tydlig,
hivilket förklaras deraf, att en stor del
af den alkohol, som passerar lesivern,
aldrig uppnår njurarne, i det den dess-
förinnan utsöndras genom lungorna. Att
likiväl alkoholbruk, äfwen imåttlingan-
titet, är en manlig orsak till ägghwite-
sjuka, är wäl kändt. Skälet dertill be-
höfiver ej sökas långt borta, då en del
af alkoholers osönderdelad passerar nju-
rarne. Att dessa kunna ihög grad mät-
tas as alkohol, ioisar den engelska för-
fattaren af ett fall, då död inträdde ge-
nom berusning. Han kunde från nju-
rarue distillera ren alkohol. Dessutoni
må maii taga i beräkning det inflytande
på blodomloppet i ujurarne, som utöf-
was af den genom alkoholen påskyndade
hjertewerksamheten. Detta förklarar äf-
wen, hwarföre öfwergåeude utsöndring af
ägghtvita genom njurarue så ofta träffas
hos «måttlighetsdrinkare« af båda könen.
Från en läiig erfarenhet i uriiuoägarnes
sjukdomar har förf. sig bekant, att ett
hwardagligt bruk af äfwen små qwanti-
teter alkohol framkallar mycket oroande
former af ägghwite-urin, om än inga
tecken finnas till sivårare sjukdom inju-
rarne. Förf. tror sig ock hafiva funnit,
att bruk af bräniviu eller starkare spiri-
tuosa har mera benägenhet att inleda de
sjukliga förändringar, font man hettitisk-
ner granulär-njnre, hivaremot öldrickare
oftare lida af fettförioandling i detta
organ-
Hindaggslioluii.
Textntredning
Söndagen den 15 Apri11888.
Matt. 24: 87——51.
Jesus förmanar till waksamhet.
Ester att haftoa uttalat de senast
anförda warnings- och bestraffnings-or-
den till de skriftlärde och fariseer, öfwer-
gaf Jesics för alltid templet och drog sig
med lärjungarne undan till Oljoberget.
På ioestra sluttningen af detta berg, deri-
från man hade utsigt öfwer Jerusalem,
slog Jesus sig ned med sina lärjungar
och begynte för dem förkunna, hivad som
skulle öfivergå Jerusalem och på sistone
hela werlden. Detta tal, som utan af-
brott fortgår genom 24 och 25 kapitlena,
är från början till slut profetiskt och af-
slutas med en storartad skildring af Guds
rikes tillstånd wid Jesu ankomst till doms
(de tio jungfrur) och den yttersta doms-
handlingen.
J denna text förmanar Jesus sina
lärjungar till ioaksaiiihet och ivisar ilik-
nelse skilnaden mellan en trogen och en
otrogen tjenares förhållande och slutliga
öde. Wi märka derföre här följaiide af-
delningar
1:o) Wigten af waksamhet och skälet
dertill (v. 37——44);
2:o) Den trogne tjenarens pligt och
lött (v. 44—47);
8:o) Deic otrogne tjenarens skuld och
straff (v. 48—51);
1. V. 37 — 39. Wigteii af att waka
och ioara beredd på Menniskosonens till-
kommelse inskärper Jesus med exempel
fräii Noas dagar. J v. 36 (näst före
ioår text) betygar Jesus, att ingen, icke
ens englarne i himmelen, utan Fadreii
allena wet, när den yttersta dagen skall
komma. Då toi nu emellertid weta, att
den dagen med den sista afgörande domen
skall komma, borde owissheten oiu när
han kommer just mana oss till ständig
ivaksamhetz men det skall tillgå tivärtom.
Jn längre dagen dröjer, desto säkrare
skola menniskorna bliswa. Så war det
i Noas dagar före slodeu, få skall ock
Menniskosonens tillkommelse wara d. iv.
s. menniskornas förhållaiide skall toara
lika sorglöst med asseende på domen font
det war med hänshii till den bebådade
floden på Noas tid (Luk. 1 :; 26— BO;
1 Petr. Z: 20;1Mos.6:2;7:7).’
Huru war det då på den tiden? Gud
hade genom Noa, som war en «rättfär-
dighetens förkunnare» (2 Petr. 2: 5),
sörberedt menniskorna på den stundande
domen öfwer allt kött, och genom byg-
gandet af arken lade Noa i dagen all-
ioaret af denna förkunnelse lhan predi-
kade både med ord och gerningar). Meri
ända intill den dag Noa gick in iarken,
(Luk.) fortsatte hans samtida med sina
jordiska angelägenheter: De åto och drncko
(= kalasade) lika sorglöst som förut,
gifte sig och bortgiftes (= «inän toga
hustrur, hustrur gåfwos åt män» — män
och qioinnor alltså lika bekymmerslösa).
Jiiga grofwa synder läggas dessa men-
niskor till last, ehuru ivi weta, att deras
ondska roar stor (i Luk. 17: 28, 29 ta-
lar Jesus på samma sätt oin meniskorna
i Sodom, hwilkas synder woro så oer-
hörda); nej, hivad som wållade deras
undergång, det war deras oerhörda sorg-
löshet och säkerhet, hivilken synd hade sin
grund i otro (1 Petr. Z: 20). Ty just
derföre kom floden så owäntadt och oför-
beredt öfwer dem, emedan de aldrig trott
Noas ioittnesbörd derom, utan hållit både
hans ord och hans byggande för idel
dårskap, förmenande att den ena dagen
skulle sluta soni den andra. Men floden
rättade sig icke efter deras tro, utan ef-
ter Gads ord och kom den dag Gud be-
stämt samt tog dem alla bort, innan de
säkra menniskorna wisste ordet af. Nii
ioar det för sent att bygga ark, för sent
att gå in i Noas ark, ty Gud hade stängt
igen efter honom. Så skall och Menni-
skosouens tillkommelse wara — lika hastig,
inväntad och oförberedd för alla otrogna
V. 40, 41. Då — wid Mennisko-
sonens tillkommelse — skola twå perso-
ner ivara ute på marken, — sysselsatta
med samma arbete, meii af wäsentligen
olika sinnelag, hwilket då till fullo up-
penbaras, i det att den ene upptages
till Gud i himmelen. dit han egentligen
hör, och den andre lemnas qwar på jor-
den att med henne förgås, emedan han
der haft sin skatt och sitt hjerta. Twå
qwiunor skola mala på qwarnen, hand-
qwarnen, der de med hivar sin hand
hålla i samma ioes för att sätta wefste-
nen i rörelse), hafwa alltså gemensamt
arbete, men skola få ett ioäsentligeu olika
slut: En upptages och en lemnas
qwar (liksom i föregående v.). Sällskap
och geniensan sysselsättning skola hwarkeii
fördömma eller frälsa; d. w. s. den
trogne förgås icke, derföre att haii arbe-
tar tillsammans med den otrogne, och
denne warder icke frälst, derföre att han
har samma sysselsättning som den trogne
och är tillsammans med honom. Jcke
det werldsliga arbetet utan det werlds-
liga sinnelaget fördömer. —- Så hastigt
skall emellertid den sista dagen komma,
att hwarken trogna eller otrogna skola
hafwa tid till särskild förberedelse. Der-
före är af nöden att alltid wara redo-
V. 42. Waken fördenskull, J mina
lärjungar; ty J — lika litet som andra
menniskor — iveteii icke, hioilkeii stund
—- år, dag eller timme som eder Verre
kommer. Härnied har Jesus dragit ett
iväldigt streck öfwer alla beräkningar och
försök att utforska tid eller rum för Her-
rens sista tillkommelse, ty denna förma-
ning till ioaksamhet och detta intyg om
lärjungarnes okunnighet gäller alla tiders
och länders kristna. Hwad Herreii icke
uppenbarat sina apostlar eller englar, det
har han icke heller uppenbarat oss. Qch
dock böra ioi så maka, att wi gifiva akt
på tidens tecken och wänta wår herre.
Såsom en menniska kan ana och wänta,
att dödeii är nära, men icke weta dag
eller stund, så kunna och Guds barn af
skriften och tidens tecken ana, att Herreii
är när, utan att weta stunden för hans
uppenbarelse (v. 14, 15, 27, 29—36).
V. 43, 44. —- Jmfr Luk. 12: 39;
Tess. 5: 2; 2 Petr. Z: 10. Det synes
som skulle denna bild motsäga det före-
gående och föranleda det påståendet, att
oivissheten om Herrens tillkommelse icke
befordrar utan iuotioerkar waksamheten:
men uppenbarligen förhåller det sig twärt
om. Ti) Herreii will, att hans lärjun-
gar skola alla stunder waka och wara
redo, (Luk. 12: 35——38), såsom den gi-
rige, emedan han icke wet hwilkeu stund
tjufioen kommer, hivarkeii dag eller natt
har ro utan beständigt makar öfiver sina
skatter. Men wisste han hwilken stund
tjufwen kommet-« då skulle han waka just
den stunden, men för ösrigt öfiverlennia
sig åt sömnen. Med »tjufwen« har Jesus
intet annat gemensamt, än att han så-
som denne skall komma, då man minst
iväntar honom, då husfolket ligger i djup
sömn. Jcke ens den stund lärjungarne
mena det, skall Jesus komma« hwarföre
alla gissningar och förutsägelser iden
delen äfwen af fromma och upplysta män
äro fåfänga och mottoerka blott tvaksam-
heten.
2. V. 45. Jmfr Luk. 12: 42 f.;
1 Kor. 4: 2. Deiina fråga är stäld till
apostlarne och till alla som haswa i upp-
drag att föda Kristi hjord (Ap. G. 20:
28; 1 Petr. 5: 1, 2). Twå egenskaper
fordrar Herreii af hwarje rätt förmaltare,
som han ioill sätta öfwer sitt husfolk,
d. ä. öfwer en församling, nemligen tro-
het och klokhet. Deuues uppdrag är att
,,giswa husfolket mat i rätt tid«, d. ä.
att betjena fjälarne med Guds ord, föda
Kristi hjords Jnifr 1 Petr. 2: 1.
V. 46, 47. Mången är nitisk i bör-
jan meii håller icke ut i längden. Tanken
på Kristi tillkommelse, soni när som helst
kan inträffa, bör mana oss till trohet. Her-
ren will finna oss på sin post, när han
kommer. Det länder och oss sjelfwa till
fromma, ty salig — lycklig, att lyckön-
ska —- är den tjenaren, hwilken- hans
herre finner så görande (såsoin blifwit
honom befaldt), när han (herren) kom-
mer. Sådan trohet warder rikligen lö-
nad. Den trogne tjnuaren, soni endast
haft att bestyra hwad på bordet skall
komma (,,köksdepartementet«), warder satt
öswer hans herres alla egodelar, såsom
t. ex. Josef i Potifar·s hus och i Egyp-
ten. De rättfärdige äro konungar och
prester, som skola regera med Kristus
i ewighet (Upp. ö: 9, 10).
B. Jinfr Luk. 12: 44, 46. Deii
onde tjenaren är den otrogne, som wäl
bekänner Jesus såsom sin herre — «sä-
ger i sitt hjerta: Mia herre,, — meii
icke bekymrar sig om att göra hans wilja,
icke tror, att han skall komma igen, utan
inwaggar sig sjelf i säkerhet, genom att
intala sig att Herreit dröjer komma igen
(2 Petr. 3: 3, 4). J stället för att
gifwa husfolket kost i rätt tid, begynner
han slå sina medtjenare, upphäfwa sig
till herre och tyranii öfwer dem, ehuru
han sjelf intet annat är än en medtje-
nare. För sina nöien och njutningar —
att äta och dricka med de druckne (andra
otrogna tjenare) — har han ej tid att egna
sig åt dem som hungra och törsta, utan
undfägnar dem med hugg och slag, när
de begära sin kost. Härmed betecknas de
själasörjare, föräldrar och barnalärare,
som hårdt behandla och ivamvårda dem
anförtrodda själar. Meri just som den
otrogne tjenaren gör sig säker och på
förut beskrifwet sätt misshandlar sina med-
tjenare, frossar och dricker, kommer hans
herre och ertappar honom pä bar ger-
ning, hugger honom i stycken och gifwer
honom hans lott bland skrymtare. Att
lefwaude sönderhugga eller söndersåga nå-
gon war det förfärligaste af alla döds-
straff i det gamla österlandet (Doni. 19:
29; 1 Sam. 15: Za; 1 Kor. Z: 25).
(Gerlach). —— Men det stannar icke wid
detta timliga straff; den otrogne tjena-
rens lott, hans namn och rykte, som öf-
toerlefwer honom, hans ruin i en annan
werld skall blifwa bland skrymtare och
otrogna.
Diverse.
takås kör Berghs-amet- viii
slak-gatan IL. hålles iAlljaashuset ilen
s sal
EII iniljning
till hvilken gåfvor emottages med
tacksamhet at
Fru A. Böckerman, Högbergsgatan
N:o Z.
Fru L. Oederereutz, Trädgårdsga-
tan N:0 4.
Fru L. af Forselles, Westa kajen
N:0 12.
Fru E. Hämäläinen, Boulevardsg.
N:0 28.
Fru M. Krohn, Bangataa N:o 1.
Fru s. segerstråle, Norra Quain
N:0 14.
Fru T. Wickman, Brunasgatan
N:o 7.
Fröken P. Miokvitz, Georgsgatan
N:0 27.
Frökea J. Nyberg, Bruansparken
N:0 3. «
I« Tuc förman för Sjösnangmissio-
nen anställes af dess syförenin i Helsingfors
en försäljning tisdagen den 1 ai i ffkollokalen
Kyrkogalan 10, och emottages gä nior med
tacksamhet af-
Fru G. Bergroth, Albertsgatan 30.
» T. Jakobsson, Högbergsgatan 2.
,, E. Mölse Estnäsgatan Z.
« Segerholm, Georgsgatan BS-
» Z. Lindh, Estnäsgatan 3.
Fröken A. Rehanfen, S. Magastnsgatan Z.
» S. Lagus, Georgsgatan 5.
Foriepianoi o. Mödeliahkik
stalinister-.
Tillvekkning af alla slags ensidig-instru-
mentet-, oäsom pianinos, kantater-, oittroi«,
m. m. Reparationer utföras omsorgsfullt-
oeh billigt, äfvensä stämning af instru-
monter.
Mekanjslca barnstolar med bord, an-
vändbara äfven som vagnar-« (D0t- endo-
fadrikatet därstädes-)
.I. A. Sask.
Annegatan mo S.
Helsingfors, anwudstadebladets trycker-i, tass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
