Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tta fordom plägat tvara, utan de
oroliga, btvilka företrädestvis leftva af
otntvändelsearbetekzpå folkkyrkans området-.
Wi tassa widakc att »dct finskas-zinnian-
tter att stiftandets asiitn allmättstdisseuri
terlag innefattar Ctt legatiserande af den
abnorma dissenterrörelsen o.»s. w:«« Wi
läsa ytterligare att«,,sttltjektitvistttetts tvind
blåser nu gettoat-tiden,’objektivssanning
och ordning få tvika för ittdividetts tatt-
kar, ofta för hatts nycker. J denna
luftftrönt rör sig också dissettterrörelfeu.
Här är dess styrka och tidsandan gytt-
nar denC Wi läsa ytterligare. «Matt
skall erfara att den psykiska känslosamhet
sottt ntt företrädestvis odlas inom sek-
terna« o. s. tv. Jag tvet icke, otu det
är fttllt rätt att erkänna. att matt icke
kätnter till dissenters lära och samfunds
lif och ättdå på fyra ställett fäller ont
dettt gattska swåra beskyllningar. —- Re-
sertvanten har på fid. 81, och detta är
mitt andra mont· tvid berörande af denna
refertvation, fratnhållit i sak sanningar,
htoilka jag erkänner såfottt sådana, men
resertvanten har såsottt en slutsats kont-
tnit till dett åsigt, att ttär det finska fol-
ket en gång skall inträda i den natt, sottt
hatt förutsätter att nutidens ytliga kitl-
tursträftvattdett skola medföra, då wore
det bättre för detta folk att ittträdai
denna ttatt med den fastayttre ordning,
sout under århundraden tvuttnit stadga
inom statens, kyrkans och det sociala lif-
tvets områden, än med nya obepröftvade
existensfornter, htvilka tväl kttttua häftva
några tttissförhållanden men htvilka fram-
kalla nya oattade«. — Wid en parad
eller på krigsskådeplatsen, der förstår jag,
att en yttre ordning kan tvara af nöden,
men då ett folk skall tuöta en social natt
och då detta bedömes från kristlig stånd-
punkt, då förstår jag ock att det för
detta folk toore bättre, ottt det i Guds-
krast och i andatts enhet skttlle möta
denna natt, ätt med en blott yttre ord-
ning.
Uti resertvationett n:o 2, htvilken tväl
fkttlle ktttttta kallas till det kyrkliga ut-
skottets resertvation eller den kyrkliga re-
sertvationen, gör sig ttvetttte åsigter gäl-
lande, htvilka jag likaledes berså påpeka-
Otu tvi betrakta dess paragrafer, ont tvi
börja från den andra och gå ättda till
den sista, då skola tvi finna att allt är
gjordt sottt katt göras för att förstvåra de
kristna dissenters utträde och bildande af
samfund· Jag tvill icke trötta det hög-
lofliga ståndet med att paragraf för pa-
ragraf genomgå resertvationen. Jagtän-
ker enhtvatthnnnit sätta sig in deri och
attYffanninEst häraf tvid ffecialdebatten
skall ktntnnå’ i delgett « " «
Det andra jag hitr att mot denna re-
Tsertvation anmärka, återfinnes i flutet af
ttänmda betänkande i form saf ett förswar«
ä sid. 60- för resenvanternesäsigt om
hivad med persottela afgifter bör förstås·
Der haftva resertvantecne på förhand,
innan dissenterlagförslaget bligtvit lag,
uttalat
skola tvara fria och hwilka skatter sort-
farande skola tillfalla kyrkan. Jag med-
ger att för undtöikattdet as frestelsen att
på grttttd af ekonomiska förmåner utträ-
«da ttr statskyrkan, försigtigheten bjuder,
att dissenterande personer ej befrias från
hivarje slag af utskylder-till den luther-
ska kyrkan, inen jag anser ock att det
tvarit finkänsligare om resertvantertta,
blattd htvilka torde finnas samtliga ut-
skottstuedletnmar frått prestaståttdet, sökt
så långt sotn möjligt assäga sig rättig-
heten att frått dissenters, med hwilka
kyrkans presterskap hastva intet att skaffa,
emottaga deras penningar. J stället har
ntan på förhand förbehållit sig, att samt-
liga utgifter fottt nu erlägges, skola bi-;
behållas, förutom de en eller ttvå tnark,«
htvilka utgå lika för alla, oafsedt stånd
och yrke.
Htvad beträffar sjelftva betänkandet, så
tnotstvarar det fjetffallet närmast de prin-
ciper jag uttalat. Men jag tycker tttig
se att det afser mer att stifta lag för
dem, sotn önska utgå från kyrkan titan
att ingå i något samfund, ätt för kristna
dissenters. Der saknas kännedom otn
dissenters fordringar i detta hänseende
men jag hoppas tvid specialdebatten af
paragraferna blifwa i tillfälle framhålla
det sotn är absolut önskligt för att en
dissentersörsatttlings bildande skall tvara
möjligt-
Nyheter Hr dagen.·
Hemlandet.
—- Disfenterlagsfrägan har under
senaste tvecka slutbehandlats as samtliga
stånd, Adela och borgareståttdet godkände
redatt senaste torsdag qwäll punkt för punkt
och med afböjattde af några as hrr
stått hwilka« skatter- issenkerss
Björkenheim och Boije föreslagna för-
ändringar, l« utskottets betänkattde,.P k -
plättetådtade Æ
» » . iberales refervatiott;gete z
och bMestMet åter stva ehurk» ste .-
längre debatter och s»"sot.tt den yttersta
eftergift för"religionssrtheten, sont tif deni-
kunde begäras, med smärre förändringar
godkäntde konservativas refervati«on,.htvil-
ken återförde förslaget tillbaka till de trånga
gränser, som kyrkomötet utstakat för detsant-
ma. Då så olika synpunkter gjort sig
« gällande» torde– det tvara föga utsigt för
att en santnianjentknittg skall kontma till
stånd, få önsklig ätt ett sådan wore. Wi
skola efter hand införa några af de wig-
tigasta yttrandena fråndenna debatt.
— Läkarefällikapet och fedli hets-
skågtm. Wid läkaresällskapets "m«ote sist; «
lidtte lördag tvisade det sig att ingen en-
da matt hade utod att uppträda mot det
gatnla åskådningssättet ont prostitutionens
nödwändighet; den enda, som, ensam
gentemot alla öfriga, företrädde ett upp-
bäjdare åskådningssätt.»tvar den enda.
qtvinliga ledamoten af sällskapet, doktor
fröken Rosina Heikel, fottt härmed«
frambäres ett tack för den sjelfständighet
hott tvifat.
På denna punkt stå tvåru·
läkare ännu, och det är möjligt att de«
ätntu i’ dag hastva majoriteten as opi-
ttiottett för sig; ttten tvi tro oss wara«
nog profetiska, för att förutsäga, att då-
tttan ester tio år läser igenom detta utö-
tes förhandlingar« skall tttatt förundra sig
öftver att landets mest upplyfta kår tvi-,
fat sig stå på en få låg ståndpunkt och.
tillåtit att en qwinna gått framom dent-
i klarare och öppnare vyer. Detta möte
blir således icke ett inlägg i sedlighets-«
frågatt, som det tvar ämttadt att bliswa,
tttan ett inlägg i qtvinnofrågan·
— J hög grad wärdt att ogillas-!
icke blott af alla alltvarliga4 utan äfwen
af alla bildade personer, är det fräcka till-
tag, fotu bestyrelsen för en maskrad,
som för några weckor sedan egde rttnt i(
Tawastehus, tillåtit fig. i det den åter-
gifwit predikanten herr Nyreen såsom
,,Satan, öppnade en eortege, full af an-»
spelningar på enskilda personer, htvilka i
herr Nyreens förkunnelse as Lifwets Qrd
funnit sitt tröst och frid. Huru frätn-
tttande man än sjelf må stå för detta ord,
så fordrar dock redan t. o. tn· den allra
lägsta grad af bildning, att man icke på
ett så rått gycklar med det, htvari andra
funnit sin dyrbaraste skatt.
ttat ske, hedrar icke Tawastehus samhälle.
Att så kun- ·
- fkussion rum i Allianshuset.
—- Kejsetlig gåfwk1. Oftverfkottet
af anslaget Ær dtdagsbalen har till-
fallit herr å - "es nattherberge för
samhällets hemlösa cksbarn.
·jlrbekarfrägan- wid landtdagen.
Ekonotnieutskottet har»« tillstyrkt petitionen
deront att en komitö måtte nedsättas,
hwilken erhölle uppdrag att undersöka
hurutvida och i hwilken utsträckning en
af staten påbjuden arbetareförsäkring i
wårt land kunde bringas till stånd samt
att, derest resultatet af denna undersökning
bleswe gynsamt, ett lagförflag tttå före-
läggas näst santmasnträdande sänder om
sjukdoms-, stickas-att,- ochspty get-fuskar-
säkring för arbetate.i· " s ""« «"
» - .»Petitionerna om kalvin-
nas my digbet wid 21 års lder bar
af« lagut kottet ’ afstyrkts.
—- Otn det kristna församlingsbr-
greppct egde i söndags en offentlig di-
Diskussio-
nen ntå anses såsom de kristna dissen-
·-
«ternag« stottr— pä··frligan· hwarfore " de
icke kunna fittna sig tillsredsftälda med
tillståndet inom-statskyrkans beqtväma
sköte.
— Twenne föredrag af mer ött
tvanligt intresse hastva dessa dagar häl-
lits i Allianshufet afdherr Wald. Lönn-
beck. Wi återgifwa i dag det första
och skola, om utrymmet så medger,i
nästa nummer återgifwa det andra af
dem. - -
— Fröken Alli Trhgg har. enligt
amerikanska tidningar-, wid qwinnokon-
gresfen i Washington sammanträde den
31 mars hållit ett med stort bifall emot-
taget tal-
Fredagen kl. 8 e. -m. Frälsningsmöte i
Allianshufet. -
Söndagen predika
J Nikolaikyrkatt: sitfjk högmes a kl. 9 pastor
Enkwistz — fwen högmesa kl. 12 pa-
stor Broberg; — finsk afton äng kl. 6 pa-
tar Bengelsdorff.
J Gamla kyrkan: swenst högmesfa kl. 9 pa-
stor Btobergz —- finsk hö mesxa kl.«12 pa-
stor Enkwistz — swensk aftons ng kl. spa-
ftor Habl.
sitt ost-prela: finsk gudstjenst n. to,
ftvenfk kl. half 12.
Wtd Georgia-stan 12: Swen predikan kl.
11 f. tn. och kl. ö e· m. a pastor B. A-
Carlson-s
Tina frågor,
ett ord till den kristna
allmänheten.
Föredrag hållet i Allianshuset iHelfing-
fors den 21 April 1888 af
F. Waldemar Lönnbekk.
Wår tid skiljer sig i många afseenden.
frått sina föregångare, men kanske i in-
tet så mycket sotn deruti, att den frätn-
för allt är ett tid af frågor. Aldrig
har forskningen trängt så djupt fonti
tvår tid, aldrig har behoftvet att förstå
och förklara liftvets olika företeelser tva-
rit så stort som nu. Gåtorna i det
menskliga liftvet — lidandet, orätttvi-
.forna, förtrycket, — hafwa funnits i alla
tider, tnett aldrig har behoftoet, att fä
en lösning derpå, warit så trängande
font nu. Snart sagdt otaliga äro de
frågor, sotn i tvåra dagar stå tväntande
på ett stvar.
Jbland dessa olika frågor tvilja wi
för i dag uttvälja twå, emedan det fy-
ues oss som om de skulle isig inne-
fatta alla andra frågor och sotn, om det
ett gång skulle lyckas oss att få dem lösta,
många andra frågor i och med detsamma
skulle likasom lösa sig af sig sjelfma.
Dessa ttvå frågor, som med så mycken
makt i dag bulta på den kristna kyrkans
dörr, äro httrtt de kristna lefwa och
Huru hedningarne dö. Mättga andra
frågor -—- såsoitt t· ex. nykterhets och
sedlighetsfrågortta äro i sjelfwa
tverket endast underafdelttingar af denna
första fråga och blifwa äftoen i och med
densamma beswarade.
Hurtt de kristna lefwa? Det är ett
gemensamt drag hos alla framstående och
uttvecklade religioner, att de stöda sig på
en urkund, i enlighet med htvilken det
är dess bekännares skyldighet, att ställa
sitt lis i samklang med. Så är t. ex-
sallet med Jslattt, sottt stöder sig på
köranen följer man uppmärksamt
med ett ntuhatttedans lif, står detta
äftvett i temligen noggrann öfwerensstäm-
melse med köranens föreskrifter — så
ock »tned de stora österländska religionerna.
Aftven den kristna religionen stöder
sig på en urkund, eller rättare på en-
satnling af urkunder —- de bibliska böc-
kerna — hwilkas föreskrifter äro af den
art, att om de skulle hemställas till be-
dömande af ett upplyst hedning, fotu sjelf
är watt att man ställer sig sin religions
föreskrifter till efterrättelfe, så skulle han
säga: det solk, som bekänner sig till få-
dana läror, måste isattnina tvara ett
idealfolk. Mett skulle samma hedning
kottmta till ett kristet land, till hwilken
olika slutsats skulle icke hatt då nödgas
komma? Hnru stvårt skulle han icke
haftva att finna detta kristna solk, font
han tänkt sig såsom en nödtvättdig följd
af den kristna religionenl Går han på
gatorna, skulle han med temligeu stor
tvisshet kunna draga den slutsöljd, att de
personer han möter äro medborgare i
den stat, der hatt befinner sig; men går
han omkring i fängelserna och ser de
missdådare, font befolka dem, eller på kro-
gara och i otuktshnsen och ser liftvet der
och hör att de personer, som hålla till
i dessa nästen, kallas kristna och äro
medlemmar i kyrkan. skulle han förwisso
storligen häpna. »
Htvaraf kommer det sig att de kristna
religionens bekännare stå så mycket efter
de hedniska religionerna i att förwerk-
liga sin religions föreskrifter? Äro den
kristna religionens föreskrifter för höga
för att as menniskor kutttta förwerkligas?
Men då skulle de icke haftva blifwit gif-
tta till tnennifkor af en allwetande Gud,
som tvet hivad i menniskatt är. Eller
har möjligen läran förfalskats, efter lif-
tvets minnes-börd sjunkit i wärde? Wi
kunna icke neka att ju kyrkliga riktningar
finnas, htvilka genom att draga nådett
till lösaktighet, werkligen bära ett sådant
anftvar. Så t. ex· nämnde nyligen en
korrespondent till tidningen Wäktaren om
en sekt, sotn uppstått i Norrbotten,lhtoars
anhängare tvisa sig så rädda för werk-
helighet, att de omedelbart efter sitta
gudstjenster anordna werkliga supkalas,
för att, fottt de säga, fördriftva egenrätt-
färdighetsdjeftvulen och dytttedels wisa,
att det icke är till följe af egna gernin-
gar utan af nåd som de blifwa frälsta.
Detta är en ytterlighetsriktning, men en
riktning, gående ttt på att tner eller
mindre söka asfkudda sig oket as kristen-
domens läror och föreskrifter och endast
trösta på dess löften, finnas onekligen
inom en stor del af kyrkan.
Dock ligger felet icke så mycket häri,
utan dernti att de kristna icke hålla sina
hel. urkunder i samttta wördnad font
hedningarne hålla sina.
beln fastställer fåsottt nödwändiga för det
kristliga liftvet — tvaksatnhet och bött —-
uppfylles icke. Derför har en sinlig,
Dg wittok oi–
werldslig anda insmugit sig, der endast«
Kristi anda bort göra sig gällande och
dryckenskap, prostitution, spel, högt lif,
flärd och fåfänga existera öfwerallt. Man
tvet icke längre hwar kyrkan slutar och
hwar werlden börjar.
Men att så är, och att ,,det sköna
namnet« bliftvit få befläckadt, derföre
återfaller answaret tungt på den kristna
kyrkan. Den enskilde kristnes sak är att
tvara e·n afbild af Kristus och kyrkans.
sak är att icke allenast hastva en ren be-
kännelse på pappret, utan att se till att
tro och kärlek äswen äro werksantmai
liftvet. Men huru annorlunda är det
icke! Det lif de s. k. kristne föra, är
orsaken till deras andliga stvaghet, till
att det gått som det gått, i– till en stor
del af det elände, som sinnes i werlden
—- till att lampan bliftvit släckt och lju-
set förlorat sitt sken. Skulle de kristna
mera beflita sig ont en helig tvandel, få
skulle, såsom redan bliftvit nämndt, en
stor del af liftvets frågor funnit sin lös-
ning. Hwad kyrkan derföre ofördröjli-
gett har att göra, ont hott icke tvill hopa
elände på elände, är att hålla en sträng
dom med sig sjelf — icke med werl-
den — att undersöka, ödmjukt erkänna,
och söka bota sina skador, upprätthålla
sitt tukt och fträftva efter att kunna ställa
sitt lis i större öfwerensstämmelse me
sin mästares föreskrifter. "
- ,,Astonen nalkas«, har det blifwit
sagdt, och natten stundar, dyster och lång;
men hwetn haftva tvi att tacka derför?
Ar det icke de kristnes egen skuld?«
« stl
II
Och härmed äro tvi inne i den andra
delen af wårt ämne: Huru hednin-
garne dö!
Näst det af en förfallen kyrka-« gistves
det intet sorligare skådespel än det asen
döende werld. Och dock bar Kristus
kommit på det att werld,en skulle haswa
lif och öfernog.
Kristus tvittnade om Gud och kyrkan
skulle tvittna om Kristus. Denna sin
uppgift insåg och uppfyllde äfwen den
första kristna kyrkan. Så länge kyrkan
tvar en lidande kyrka, en kämpande och
stridande kyrka uppfyllde hon sin herres
bud att gå ut i hela werlden och göra
folken till hans lärjungar. ·Frått stad
till stad, från ort till ort gutgo apost-
larne och ester dem deras lärjungar,
och församling efter församling grunda-
des, stad efter stad föll till. Då Sy-
riens« widsträckta landamären woro ge-
nomgångna och .Panltts stod ttvekande
wid gränsen af Europa, såg han i en
sytt bilden af en mekedonisk man, font
ropade till honom: kom hit öftver och
hjelp osgl Och härmed war äftven por-
tarne öppnade till Europa. Ofwerallt
i den dåwarande bildningens huswudhär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
