Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin lta wetkobladet.
Helsingfors-,
Eorsöagett den 24 gaaj
N:o 20.
1888.
Yrenumerationspris:
J landsortett
genotn po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexanders-gatan 40
Holst år . . . 2 mark —- penni .....
Fjerdedels är, . 1 mark 25 penni . . . ". .
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni.
8 penni.
R e d a k t ö r:
Ymm Edelhektm adress: Estnäsgatatt N:o Z.
Znnanser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatatt 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti«: 15 p.;
önskas öswersättning tillkommer 2 p-
Hwad är det kristna försattt-
lingsbegreppet?
Dentta fråga har på senare tider här
diskuterats i större och mindre kretsar.
Sist ashandlades densamma å den inre
missionens qtvartalsmöte, och ledde dis-
kussionen derstädes till följande resolu-
tion: ,,Försatnlingen är den organiska
föreningen af på Kristus troende, på ttytt
födda menniskor, hwilka genom tttöstvatt-
de af biblisk tttkt werka för Kristi rikes
utbredning ibland sig och genom mis-
siottstverksatnhet för dessbredning utåt.
«Sont tvi anse denna definition ttågot
oklar, och diskussionen för öfrigt gas för
handett en ttppfattnittg as söt-samlingsbe-
greppet, som synes oss ttågot inskränkt,
satttt ämnet är as största praktiska wigt,
så tättka tvi att ett fortsatt diskussiott i
srågatt kunde tjetta till att reda begrep-
pet i isrågatvarattde ämne.
Frågatt blir något förenklad, ottt tvi
framställa den så: Hwad förstås med
den kriftttaförsamlingen? J skriften fitttta
tvi ett kort och enkel definition härpå,
uentligett att den är Kristi kropp (Ef.
5: 23, 1 Kor. 12: 27). Församliugen
är alltså ett, likasom Kristus är ett;
men tvi äro alla lemmar af Hans kropp.
Försantlingett kallas ock iskriftett ett tem-
pel. ,,Wetett J icke att J ärett Gads
tempel, att Guds ande bor i eder:? (1
Kor. 3: 16). Hott kallas ock bruden,
ett konungsligt presterskap, ett egendoms-
solk, allt tydattde på en enhet, ottt ätt
sammansatt af ett mångfald as individer.
Då ordet sörsatnliug i skriftett förekom-
mer i pluralis, är det fråga ont delar
af denna ena församling, htvilka endast
genom afståttd till rntttmet äro skilda
frått htvarandra. f) Meu htoilka äro
då de, som bilda denna församling, dett-
na brud, denna kropp, denna enhet?
Måune dett icke utgöres af alla Jestt sanna
lärjungar, på hela tvida jorden? Äro
de ej alla de, som genom bättring eller
sinnesändring toerkad af Gnds ande,
wändt sig ifrån sitt sorglösa lif i sytt-
den och med tro omfattat Herrett Jesus
Kristus, som icke äro tillfredsställda med
det synliga och ändliga, utan söka en
boning i himmelen, och för winnande af
denna salighet sätta sitt hopp till Je-
sus allena? Med andra ord, äro
de ej alla troende, httrtt ringa kunska-
pen, huru stvag tron än ntå wara? Och
månne ej dessa lemmar sinttas i alla
kyrkor och samfund? Sä tro tvi.
Men hurtt skall denna enhet under
närtvarande tid, då splitet och söndritt-
gett inom kristenhetett tyckas starkare ätt
någonsin, kuntta realiseras? Månne icke
På trotts wäg? Måune icke genant att
k) En splittring pä andra grunder bestraf-
Las as Ap. Paulus i Kor. 1: 10—1Z, och
ettna bestraffning trässar t. o. tn. dem; som
stttja stg frän andra sägande: tvi hälla oss
ttll Krtstus.
tro på denna enhet trots all skenbarsön-
dring? Herrett har sagt, att kroppett
är ett. Alla de, som haftva Jestt Aude
och höra Hottont till, äro således ett,
antingen de se det eller ej. De mest
partisinnade och de mest frisinnade krist-
na, de ä ro ett, ej emedan de känna
denna enhet, nians emedan Herrett har
sagt att den är, och oaktadt de ej känna
den, utatt ttoärtom känna såsom wore de
ej ett. Månue icke en trons blick på
denna enhet, som enligt Herretts ordär,
trots allt som synes, bidraga till att lösa
partibanden, sotn snöra itt de kristna i
skilda flockar, htvilka ringakta hwaraudra?
Eller månne tttan kunna tvänta att ett
lyckligt resultat härutinnan kan tvinnas
genom att något kristligt samfund söker
att organisera sig så mycket som möjligt,
också i det yttre afseendet, efter de bibliska
församlingarnas mönster, under förhopp-
ning att allt flera rättsinniga tttettttiskor må
sluta sig till detsamma? Wi tro det icke.
Har ej erfarenheten tvisat att under ett så-
dant bemödande partisinnet inom partiet
stärkts och stvalget mellan detsamma och
alla, sottt icke sluta sig dertill, tvidgats?
Har detta ej äftveu toarit fallet inom de
frikyrkligas krets? Erfarenheten toisar
att så toarit fallet. Wi ha ofta hört
upprigtiga kristna ifrån denna krets tut-
dra httrutoida den katt tvara ett Gttds
barn, sottt katt gå i kyrkan. Och då toid
senaste qtvartalsntöte i allianshuset för-
satnlittgsfrågan afhandlades, uttalades
också helt öppet. utan att någott motsade
detsamma, att kyrkan är skökan, ett ut-
tryck sont ej är otvattligt bland de fri-
kyrkliga. Ett så hänsynslös och sträng
dom öftver ett institution, sotn har för
afsigt och ändamål att sprida Gads och
tvår Frälsares Jesu Kristi kunskap, som
har inom sig många fromma och trogna
Guds tjenare och många sattna och lyckliga
Guds barn, katt ej tvara annat ätt ett
frukt af det partisinne, sottt inom sant-
fnndet odlats. Eller kuntta toerkligett
upplysta kristna tro att skökan, den tro-
lösa brnden, hon sotn titan kärlek till
brudgttntett föregiftver sig tvara bruden,
hott sottt betoarar gndaktighetens skett
utatt att ha dess kraft, att hon är inne-
sluten inottt ett samfund, ntedatt bruden,
den sattna tillbedjaren tillhör ett annat
samfund? Utgöres ej den förra as htoarje
individ inom alla samfund, sottt bär ett
gudaktighetsskeu, htvilket ej är hjertats
satttta förhållande till Gud? Orl) är ej
den senare htoarje santt tillbedjare, hwil-
ket samfund han ätt må tillhöra? Och
är det ej just att mottoerkatvårtönsk-
uiugsmål, föremålet för ej blott tvår,
tttatt ock tvår Jrälsares bön, att den en-
het, sottt är, må bli uppenbar, då man
i de särskilda samfunden odlar ett sådant
partisiune? Det är sant att toi ej hört
partisitttte predikas frått prediksstolen å
de srikyrkliges sammankomster; men låt-
ottt oss minnas att ogräset gror med
hundrafaldigt större kraft ätt htoeteti
det köttsliga menniskohjertat. Hnndrade
teoretiska predikningar emot partisintte
skola ej motiverka ett praktiskt ord eller
ett handling i partisittnets intresse. Ett
nyss otntoättd själ sotn helt naturligt
känner ett särskild kärlek till dent, sotn
Gttd begagnat såsom medel till hennes
omtvändelse, katt mycket lätt, utan att
hott sjelf märker det, ledas till en ttaiv
tro att santt gudsfruktan sinnes blott
inottt den krets bott nu lärt känna så-
som Guds barn; och då är roten till
partisittne planterad- Oth partisinttet är
ett ganska starkt band inom ett samfund,
men det är ej elastiskt såsom den retta
kärlekens band. Det bär köttets stäm-
pel, förgänglighet. Och det häntttar sig
sjelf sjufaldigt, då ett individs ögon bli
öppnade öfwer, å ena sidatt den satttta
gudsfruktan och srrmhet, sotttsinuesutom
dess parti, och å andra sidan östvcr de
stora brister sottt finnas inom detsamma.
Då betoisar sig fattningen af Herreus
Jestt ord: »Med den dom, htvarttted J
dömen, skolett i bliftva dömd-ct. Den,
sottt förut toarit ett tvarttt och listvad
medlem inom ett samfund, det· partisin-
net odlats, omvänder, såframt han ej
får ögonen öppnade för denna synd,
den kritik och intolerans, sottt hatt inom
samfundet nppöftvat, just emot santttta
samfund, och ådrager sig derigettottt ny
skuld och ny dom. Så ärftoer och ökar
sig «partisittttet: han för det med sig till
det nya samfund hatt sluter sig till-
Månue ej mången medlem af de frikyrk-
liga samfunden ktttttta erinra sig ett tid,
då hatt i toarttc hängistvenhet tillhörde
ett parti, sottt han ntt skiljt sig ifrått och
strängt ogillar? Partisiuttet uppträder
här i olika fornt, dersör igenkänner han
det ej. Men ottt det näres eller odlas,
i htvilkett sorttt sottt helst, skall den dag
komma, då det toisar sitt tvapettkottst gent-
emot dent, sottt hjelpt att nttveckla och
stärka det. Den, sottt sår i köttet, skall
af köttet uppskära förgängelse.
Den, sottt ibland de olika ritningarna
inom den ewangeliska kyrkan har lärt
känna och älska lestoattde kristna,htvilkas
olika åskådning han katt förstå, och med
lttvilka han på det innerligaste katt sym-
patisera, under det dessa dock döma hwar-
andra, den känner ett bitter smärta der-
öftver, att den sanningen ätutu är så för-
dold, att kyrkan är ett, kroppett ett.
Under det han katt känna ett lättgtattatt
sluta sig till något samfund, känner han
tillika att ett sädattt steg tvore att ute-
stänga sig ifrån alla andra kristna, hwil-
ka icke tillhöra detta samfund. Det är
partiattdatt inom samfunden sottt utgör
gränsmuren. Wi haftva djupt känt
smärtan öftoer den dom, sottt kyrkligt
sinnade kristna uttalat östver de frikyrk-
liga. Oct) trsi trodde en tid att de se-
ttare allena tvoro de lidande. Men tvi
ha dock senare erfarit, att samma parti-
sintte, om ätt under andra former, råder
ibland de frikyrkliga. Sålunda motar-
betas från alla håll den ettdrägt och kär-
lek, efter htoilkett htvarje kristen i djupet
af sitt hjerta lättgtar och htvaront han
beder. Ack, låtont oss ej ttppdraga några
gränslinjer, dettt ej Gttd uppdragit. Men
lätont oss alltvarligt söka den stämpel,
sottt ibland menttiskorna känneteckttar oss
såsom sådana, sottt tvarits med Jesttsl
Låtont oss uppriktigt söka att gettont tron,
hivar i sitt stad, realisera den stora satt-
ttittgett att Guds kyrka är ett, Gads för-
samling en. Må Kristi kors, Kristi
blod, toara medlet att bringa dem sotn
nu se sig fjerran, nära Houotn och ttära
htvaraudrai Må det få ttedbryta skilje-
ttturett mellan htvarje samfunds oss
(samfnndets medlemmar) och d e ttt (utan-
för samfundet stående kristtta), och må
tvi så bereda oss att möta den tid, då
det skall toara uppenbart på jorden att
det är ett fårahus och ett herde.
M. S.
t Hw ar.
Wi görtt den aktade ins. uppmärksam
på. att tväl ingen af de tvid diskussi-
onstttötet ttärtvarattde torde hastva toelat
förneka den attd liga försatttlittgens
oberoende af de jordiska kyrkosatnfnudens
gränser och att medlemmar af denna
kunna fittttas såtoäl bland katoliker sottt
bland protestanter, bland statskyrkliga
sottt bland frikyrkliga. Men i anseende
till de gudomliga sanningarnes majestä-
tiska storhet och den tttettskliga uppfatt-
ningens inskränkthet är det önskligt, ja,
t. o· tn. ett lifstoilkor för det andliga
listoets tillwäxt, att de kristna, sottt se desstt
sanningar från samma sida, få slttta sig
tillsammans, för att gemensamt upp-
bygga och stärka htvarandra. Desstt
sammanslutningar utgöra de jordiska
kyrkosatttsttttdett eller församlingarna.
Mett äftvett desstt böra haftva ett med-
toetet ändamål och uppgift. Det toar
för att med stöd as de toiukar. som
finnas i bibeln, söka klargöra och saft-
ställa desstt de jordiska kyrko-
sa ttt f ttttd e tt s betydelse och uppgift,
sotn diskussionsntötet i fråga egde rum.
Ordet ont skökan yttrades i den mening
att ett kyrkosamfuttd, sottt redan isitt
organisation upptagit bestämmelser, sottt
måste medföra ett otrohet as dess tipp-
gift såsom ett brud, äftvett måste uppgif-
ttm hoppet att, betraktad såsom ett orga-
nisk helhet, någonsin kutttta blifnta ett
rätt brud och blir i stället sörtvattdlad
till ett sköktt. Detta hittdrar icke att flere
af dess medlemmar, såsont enskilda krist-
na, kttnna toara oskyldiga härtill och rätta
tttedlettttttar i den attdliga församlingen.
Felet ligger icke hos individerna tttan i
sjelftoa organisationen as kyrkosautfundet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
