Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttiett äftvett detta är något, sotit bör all-
ttiarligen behjertas.
Med ins. ära tvi fttllkontligt ense otit
det beklagliga, ja rentaf förderfligaipar-
tisinnet, hivarest och i htvilkettform detta
äit uppträder. Må tvi alla med ödmjuk-
het minnas att tvi sjelftva äro ftilla af
synder och brister och att tvi haftvainyc-
ket att lära af hivaratidral
Ur. debattett ont dödsstraffet
införa tvi friherre R. A. Wredes
yttrande tvid Ridderskapets och Adelits
plenum deii 16 maj.
Jag ttiåste beklaga, att frih. tvoii Bortt
itidrog i dentia debatt de religiösa syn-
punkterna, htoilka härmed haftoa intet
att skaffa. Det fans en tid då titatt
trodde sig på religiös grund med bibeltt
i hatid ktiittta sörstoara htvilket barbari
och htvilkett grymhet som helst. Deiitia
tid är förbi, den borde åtminstone tvara
förbi och dylika synpunkter torde icke
kunna ititoerka på det tipplysta omdö-
met i detta stånd. Jati anser det icke
uödtpändigt och hörande till saken, att
de, soiti titala sig ideittta fråga redo-
göra för sitt eller andras religiösa ståiid
punkt, men jag ttvekar dock icke att
säga, att jag för mitt del tror på en per-
soitlig odödlighet och icke anser det tva-
ra rätt, att ett meuneska, hon tnå ttu
representera statsmakten eller tvara ett
domstol« eller htvad soitt helst, förpassar
den andra i eivigheteii, titan att detta är
absolttt ttödtoäudigt för dess eget för-
stottr. Ja, jag går äntitt längre, jag tror
också på ett försoning uti detta lifwet,
litoilket jag dock icke anser tvara alt.
Jag hatt icke förstå den rättkänsla,
som icke finner sig tillfredställd deraf,
att ett brottslittg ätiiiii under sitt lifstid
får tillfälle att icke blott inom fängelse-
niitrartie till sinnelag och tänkesätt för-
bättras, titan också erhåller möjlighet
att tvifa iverkligheten af denna förbätt-
ring i lifwet. Jag förstår icke den rätts-
täusla, sotit finner detta orätt-
Hniad beträffar de öfriga priitcipiela
synpunkter, som framhållits och ktitttia
framhållas, så har det alltid förefallit
ittig att de anhängare af detta straff
htvilka på priitcipiela skäl förstoara det,
omedtoetet ställa sig på grundsatsen af
den gamla talioiipriticipeit, men detta
har måhända aldrig framstått för mig
så klart sottt under frih. tooii Berits ytt-
rande. Etthtvari detta ståiid met, hivad
denna princip för straffet innebär; ,,öga
för öga, taiid för tand, lif för lif, lent
för lent.« Det har funnits strafflags-stift-
tiingar, uaturligttvis i aflägstta tider, soitt
haftoa konfeqtvettt tillämpat denna regel
och uti denna konseqmens katt finnas ett
princip, måhända icke absolut förkast-
lig. Emellertid sktille tillämpitiitgen af
denna princip leda till ett straffsystem
sådaitt att också dödsstraffets ifrigaste
anhängare i toåra dagar sktille rysa till
baka för detsamma. Och tvidare, bioart
komtiier titan titt med denna principiela
rättskänsla, font icke finner sig tillfreds-
äldst ont icke mord försonas med mör-
darens blod? —- Jo ivill ittati tvara konse-
qivent, så måste titait statiiera detta
straff icke blott för mord titan också
för annat dråp, åtiiiiitståiie för annat
toiljadråti, och anser titan att straffet
skall stå i ett sådati mekanisk yttre pro-
portion till det utöftvade brottet, htoarför
då inskränka detta till mord och icke ut-
sträcka det till andra brott och andra
straff. Jag medgiftver, att det är ttiot
min wilja, fotit jag uttalat mig i denna
principiela del. Jag anser nemligen, att
de priiicipiela synpunkterna haftoa här-
toid mycket liten ont alls någon bety-
delse, ty titan har ju lyckligtiois kommit
så långt, att å etta sidan dödsstraffets
anhängare icke tvilja tillämpa detta
straff annat ätt tvid utomordentliga ittt-
daittagsfall och å andra sidan dödsstraf-
fets motståndare tiiedgiftva att ett dy-
likt straff är berättigadt der statens
säkerhet med nödtvändighet fordrar det-
samma, och detta toill åtminstone jag
icke ett ögonblick förneka. Men hivad
följer häraf? Jo, att saken gestalt
sig helt och hållet till ett praktisk frå-
ga: är det itödtvändigt för toårt samhäl-
les bestånd, att tvi haftoa detta straff «-
jag säger med flit icke ftrasfhtit, ty jag
förutsätter att hivar och eti, soitt röstar
otii dödsstraffet i denna § har den kän-
sla af lagens toärdighet att han icke
röstar för det. för att det skall stå givar-
som ett totitt hot iitatt för att det merk-
ligen skall tillämpas, — frågaii är såle-
des den, är dödsstraffet nädtttärdigt i
detta fall för tttårt samhälles bestånd
för dess sjelfförftoar? Att så icke är
fallet har redan ådagalagts af den ära-
de tal, soiii inledde denna debatt. Jag
ber att få dertill göra ett litet tillägg
Vi skola tänka oss för ett ögonblick hitrit
ofta etc sådan tilläiiipttitig af dödsstraf-
fet sknlle ifrågatoinnia tittder förutsätt-
ning, att de manliga principerna beträf-
fatide dess ådöttttuande och beträffande
dess benådning, sotit titt öftverallt följas,
ätiitti skitlle tillämpas. Såsotti nyss sa-
des, ittträffar ett sådant brott icke oftare
än 10 gåtiger otn året eller något mer.
Då itu dödsstraffet här är stadgadt alter-
nativt med tttkthus på lifstid, så är det
uppenbart, att domaren endast i få ittt-
dantagsfall, der omständigheterna äro sytt-
iterligeii försivårande, skulle tillämpa döds-
straffet och i de allra flesta fall frihets-
straffet för lifstid; således skttlle på sitt
höjd en gång ont året ett dödsdom fäl-
- sitt spel.
las. Detta är redan ett ntycket hög be-
räkning af dessa dödsdomar. Skulle
återigett i de flesta fall benådning ske,
kunde en dödsdom iverkställas på 10,
måhända på fent år, måhända ättnii mera
sällan. J· alla fall är det säkert. att det
icke skulle tillämpas mer ätt eit dödsdom
på ett större eller mindre antal år. Antnt
toill jag fråga, tror någon att det är
iiödtvändigt för tvårt samhälles bestånd,
ja för dess niälfärd och lycka, för dess
fredliga medborgares trygghet och tref-
nad, att tvi regelbundet ett gång hivarje
årtionde anställa ett dylikt iippbhllgeligt
skådespel, eti sådaii tro förefaller mig
rent af itaiti. Under sådana förl)ållatt-
den måste titan tited förtoåtting göra sig
den frågan, hivad orsaken nit är till
denna plötsliga reaktion i tänkesätten,
soitt egt rititi sedan 1860-talet. Eti ärad
tal. i går fälde ett yttrande om den mör-
ka ande, som i strafflags-utskottet driftvit
Mine herrar, det finnes en
sådan mörk ande, som i ivåra dagar och
tvid denna tvår landtdag brifntit sitt spel,
och deit heter reaktion. reaktion på alla
områden och en reaktion, som hotar att
ottiititetgöra icke blott detta iitt förelig-
gande lagstiftnitigsbet. ittati stiart sagt
alla tverkliga framsteg uti tvår lagstift-
ning, ett reaktion, soiit t. o. m.toisat sig
stark nog att stundom beiiiäktiga sig
personer med det friaste och sundaste
omdöme i öfrigt. Det talas ofta i tid-
iiingspresseii oiit reaktion, och jag tvill in-
galiiitda ansluta mig till allt detta tal,
som föres der det icke är lillämpligt,
men ställer ittait sig på 1860 talets
ståndpunkt i denna frågti och jetnsör tätt-
kesättet i tvåra dagar, så är detta merk-
ligeii reaktionen.
Nyheter för dagen.
Heiitlandet.
—- Laudtdageits afflutandc bat- blif-
tvit uppskjutet till dett 31 maj.
— Disfenterlagcti. Logtnstoitets sam-l
tiiaiijetiikitingsförslag i disseiiterlagen, för
hivars itiigtigaste punkter tvi redatt redo-
gjort, antogs i lördags af samtliga stånd-
Undaiitag gjordes endast med afseeiide å
§ 17, som behandlar det fall att dissen-
terförfamliag upplöses-. Motstoaraiide §
i regeringens proposition lyder:
»Warder rättighet till offentlig religi-
onsöfniug af församlingen missbrukad så,
att derigetiotit lag och sedlighet kränkes
eller god ordning öfiverträdes, eller tvar-
der sådati regelbunden gudstjenst, sotii
dess samfunds-ordning kräfttier, icke tipp-
rätthållem må, efter anmälan derom,
församlingen af senaten förklaras upp-
lös Då förslaget entellertid icke stad-
gar hivad sedan skall följa och hivart ett
sålunda upplöst samfunds medlemmar
och deras ciwilregister skola öfwerföras,
hade lagutskottet föreslagit att ett tillägg
tnåtte tvidfogas paragrafett derom att
,,då församlingen sålunda upplösts, öf-
ivertage niagistrat eller ordnitigsrätt i
stad samt, efter senatens närmare be-
stämmande, kronofogde eller länsman på
landet åliggandena med afseetide å de
förteckningar, htttarom i § 3 nämnes-«
Den andra reservationen åter hade gif-
toit tillägget följande lydelse: ,,och åligge
den upplösta fötsamlingeus medlemmar
att inom sex månader derefter för fena-
tett förete intyg öfiver att de behörigeit
ittträdt uti annan församling eller att-
nat kyrkosamfund, fotn i landet i stad-
gad ordning bildats, eller ock i den ewang.
luth. kyrkan. Försunima dessa disseiiter
sitt skyldighet lärutiunan, eger senaten
dem dertill genant lämpliga medel
tillhålla.«« — Af dessa alternativ hade
adeln och borgareståitdet omfattat utskot-
tets förslag, soiit i denna punkt äfwen
låg till gruitd för samiiianjettiknittgen,
titedan presteståitdet yrkat på att hela §
skttlle förfalla och bondeståndet anslutit
sig till reservauternes förslag. Dessa
ttoå sistnämnda stånd toidhöllo nit dessa
fitta förutfattade beslut, hivarjemte preste-
ståitdet beslöt att inbjuda ttiedftåtideit att
förena sig otit paragrafens bortfallande.
—- På utgången af en andra samman-
jenikitiiig rörande denna paragraf beror
således dissenterlagsfrågans öde för när-
tvarande. «
— Petitioncn ont undersökning af
förhållandena i eget och främmande
land med ""affeende å rusdrtickslag-
ftiftningcn, undertecknad af 30,000 ett-
skilda medborgare och 170 kommuner,
behandlades i går af landtdagett och blef,
i enlighet med ekonomiutfkottets tillstyr-
kan, i httftvttdsak godkänd af de tre ofrälse
stånden, hwaremot R. o. A. med 22 rö-
ster fatttt 15 beslöt att lettiiia pennans-
förslageit titan afseende.
— Lctmantiaorcdikant fängslad.
Wid ett af lekniaiiitapredikaitteit Braxåii
i Koskis kyrkoby under senaste tvecka itt-
lyst andlig sammankomst infamt sig, eti-
ligt till oss anlända underrättelser, t. f
pastorn jetnte klockarit och ett poliskom-
missarie, hivartoid sedait den försttiämttde
förbjudit honom att predika, kommissa-»
riett bettiäktigade sig hr Braxöns person och
efter att inför allmänheten haftoa under-
sökt hatts fickor, förde honom med skitits
till länsitiantieii, sotit dock frigaf honom.
Då ltärtvid synes föreligga så toäl från
t. f. pastorns soni från kommissariens
sida, ett groft lagbrott, är det att hop-
pas att saken befordras till närmare mt-
dersökuitig
Fräti qwinnokongrcsscn i
Washingtott.
llr »The Womans Tribune«.
Presidetiten, Mrä Stantoits tal pä Capi-
tolittnt till ett delegation af senatorer
i frågsan ont qivinttano röftriitt
Gentlemeul Under ett följd af år haf-
iva redan de qwitmor, som förstå tvär-
det af att tvara medborgare i ett repti-
blik·, framträdt inför seiiatetts delegerttde
för att för nationens qtviimor fodrct de
fri- och rättigheter, som när tonstittttioii
tillförsäkrar alla ittedbor,ttre.
Under dessa diftussionir haftoa de
grttndtvalar, pä htvilka tvärt statsskick
l)toilat«, L-ashättgighetöförklm
rittgeti och deit Natioitela kott-
stitittioneii, blifivit af oss så
grundligt studerad, att jag katt säga, att
de för de flesta af oss äro tvordtta så-
som ett öppen bok. Det är på dei
dessa dokument uttalade grundsatser foiit
tvärt samhälle blifwit bytdt och ioär hi-
storia ttttoectlad; och dtt är på desftt
samma grundsatser sottt iiiivtsit tvi stöda
oss,dti wi fordra för den etta hälften af
tvärt land-Z- folk samma rättigheter, fotit
blifwit bewiljade den andra hälften. Att
draga någon annan koitseqtvetts ur dessa
grundsatser ätt deti tvi draga, låter sig icke
göra, ty de proklamera tydligt «lika
rä tt för a l l a«. Judivideiis suverä-
nitet, individens samwete, individens om-
döme —— fe der den röda träd, sota går
igenom tvär lagstiftning, deti gritiidftett,
på hivilken hela byggtiadett blifwit( upp-
förd.
Tillåt mig att här få citera några
utdrag tir denna konstitution, öfiver hwil-
keit jag tvet att J ären lika stolta fotn
tvi.
Wi, de förenta staternas folk päajtida och
stadfästa denna konstitution — —-
Artikel l inom. 2. Reprefetttanterttes
hus utgöres af medlemmar, ivalda på tioå är
af de skilda staternas folk =
Moni. O. sugen undantagislag till för-
fåiig för någon klass af medborgare stall gälla
inom unionen. — —- —— Jiitet adelskap skall
betviljas inotn de förenta staterna. —- = —
Art. 4; ittotn 2. Htoarje särskild stats
medborgare äro berättigade till fullt medbor-
gareskap inom alla stater, — —
Moni. l. Uniotien stall waka öfiver att
den republikanska ftyrelfesorttien upprätthålles
af alla stater-
Art. it. Denna konstitution och de lagar,
foitt grundas häruppä haftoa gruitdlagogiltighet
inom alla stater, och ittgen lag ntå stiftas, fottt
upphäftver eller förminskar kraften af densam-
ma.
Tilliigg: Alta font födas eller totinnit
tiaturaliserttig inom de förenta staterna samt
är underkastade dess lagstiftning, äro medbor-
gare af unionen samt af den stat der de bo.
Redan sjelfiva ingressen till denna
konstitution utgör ett argument för wåra
rättigheter: ,,Wi, de förenta staternas
folk«·. J erkättneii oss för att tvara ett
del af folket, emedan J beskattett oss.
Hälsteti af kongressens inedleitiiitar under-
hållas as qwiniiornas skatter och äro der-
före i fjelfioa werket att betrakta såsom
representanter för qniiitiiorna.
»Jiige-tt undantagslag till förfäiig af
någon klass af medborgare skall gälla,
intet adelskap slall beiviljas«. Så säger
konstitutionen; och likiväl haftoen Jgjort
ett tmdautagslag till förfättg för etta
hälften af unionens solk, och dermed haf-
tveit J äfwett giftvit ett orättivist adel-
skap ät den andra hälften. J haftoen
gjort rättigheten till titedborgarestapet
beroende af kött; J haftoett gjort mätt-
itett till qiviitnoriias styresmän och lag-
stiftare.
»Hivarje särstild stats medborgare sko-
ivara berättigade till fullt medborgare-
skap ittoin alla stater«. Och likiväl, ont
ett givittna frätt Washington territoriet,
Wyoming eller Kansas- der hon åtnju-
ter rösträtt, flyttar öfiver till andrater-
ritorir eller stater, förlora tvi hon sitt
rösträtt.
»Uniotten skall ivaka öfiver att deit
republikanska styrelseforttteit upprätthållas
af alla skater«. Och«- likiväl haftoa tvi
icke i någon enda stat ett fullkomligt re-
publikansk styrelseform. Deii etta hälf-
ten af folket har aldrig satntyckt till ett
enda af de lagar, under hwilka den lef-
ioer, dett har fått östverhetspersoiier till-
satta öfioer sig, som den icke har toalt;
den är beskattad titait sitt eget samtycke;
begår ett qivinna ett förbrytelse, dömes
hoit af män, genom lagar stiftad afmätt,
förklaras skyldig af ett jury, beståettde af
mätt samt har ittgett ivädjatt tttoin till
mätt. Pä delta wis wäldföres konstitu-
tionens första grundsatser dagligen och
ständigt, och J famtycken att få sker och
äreii mycket måna ont att icke rubba
detta förhållande.
Påståeudet att wåra förfäder, fotti
stiftade dessa lagar, icke afsågo att inne-
sluta qwittnortta, i dess bestämmelser är
icke l)allbart; man katt med lika mycket
skäl påstå motsatsen. «Wi, folket-« äro
klara och tydligtt ord; de haftoa icke nä-
symbolisk mening utan ett som är full-
komligt konkret. J England haftoa amin-
itortia sedan gammalt haft lokal rösträtt;
denna rätt medförde tvära stamniödrar
till det nya landet; den nya lokaliteten
blef deras säderueslatid; och tiår tvära
förfäder fade: ,,ivi, folket«, menade
de hivad de sade.
Dessa äro wåra argumenter, och elut-
rti dessa »l)eariugs«, då tvi fått tillfälle
att framläggtt idar sak inför tvärt lands
senatorer, redait pågått i aderton är,
haftoa de ättnu aldrig bliftvit gendrifne.
Htoarföre icke? Det är tvål att antaga
att landets senatorer äro lika bekanta
med tvär konstitution sotn wi äro det.
och otn de skulle ur denna konstitution
kunna gendrifioa oss, så hade de toäl
ock gjort det. Meri de kuntta det ej.
Majoritetens af senatens swar på tvår
framställait har warit ett bleklagdt och
kallt afböjande, utan något soin helst skäl,
utatt ttågoit enda hållbar orsak att stöda
sig på. J tveten kanske icke att förhand-
litigarne frätt alla dessa tillfällen sinnes
förioarade i ,,History of Womatt
Suffrage«, och icke allenast äro
spridda öfiver hela unionen, titan äfwett
blifwit sända öfiver till Europa och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
