Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alkoholhalt ärv faststälda särskilda nykter-
hetsivättliga restriktioner, ärv derentot
rusdrycker ttted tttittdre ätt 25 OX» eti fri-
giftoen hattdelstvara, att, af sitart sagdt,
hittetn sottt helst försäljas. Under det de
starka rusdrycketna så säljas i blott sär-
skilda butiker, frätt kl. 9 på tttorgotten
till kl. 6 på aftotten satttt i icke mindre
qtvantiteter ätt ett kanna, såwida de icke
bliftvit på buteljer fråit utlandet impor-
terade, finitas ittga liknande bestämnin-
gar ottt de sivagare. Uttder det att de
starka äro förbjudna på marknader och
tvid andra särskilda tillfällen,- försäljas
ritsdrycker med swagare alkoholhalt än
25 EX» just då företrädeswis. Det är
för en hivar bekant, httrttsotn punsch,
scherry och porttvin är berusande. Dessa
ärv rttsdrycker, sottt stå den nämnda grän-
sett ganska nära, punsch itttiehåller egent-
ligen 27 0j0, men utspädes ttted anled-
ttittg af senaste förordning med ivattett, så
att dett håller 25 OX» och är derför ett
frigiftven ivara. Portittin och scherty
innehålla 20 å- 22 Vo. Då tvi känna
att dessa äro berusande, tttå det icke sör-
tvätta oss att alla de blandttittgar,htoilka
tillredas af bränivin, ttågot ivattett, brättdt
socker och ttågr adroppar essetteee och titt-
der de mest olika benämningar förekomma,
satnt hålla samma alkoholhalt också äro
berusande. Det är dessa rusdrycker,
hivilka säljas fritt under mer eller mitt-
dre oskyldiga namn, utgörande för hel-
satt ingalunda nyttiga blandningar, och
tillredda sttart sagdt, af hittetn sottt helst,
jag skttlle önska ittrubriserade under titt
gällande bränioinsförordnittg. Och jag
hoppas, att R. o. A. hsrividlag icke skall
neka nykterhetsrörelsen den hattd af hjelp-
satnhet densamma begär-
Men det sinnes en annan sida af sa-
ken, hioilkctt jag håller lika tvigtig, katt-
ske ivigtigare än dett, httrutoida 25 eller
16 M, bestämningen för den närmaste
framtiden skall bliftva gräns emellan icke
srigistta och frigiftta rusdrycker. Det har
tvid denna lattdtdag tttånga gåitger nämnts,
att tidetts stora sociala frågor rycka oss
allt närmare itt på lifwet. Ottt också
ttttrycket blifivit upprepadt, tror jag deri
ligger en stor sanning. J samma mått
soitt ivåra politiska, juridiska och ekono-
tttifka förhållanden blifiva någotordnade,
träda andra oss på lifwet. Sådaua äro
de sociala rörelserna, sådan är nykter-
hetsfrågan. Det gällar i denna sak för
en hivar att ställa sig antingen för eller
" emot densamma. Nykterhetsrörelsen har
i landet oivilkorligett att påräkna ett
ganska stort medhåll, men har också ett
ganska kompakt motstånd. Mait har sett
prof derpå tvid senaste stadsfullmäktig-
ioal, då på många orter, der nykterhets-
rörelsett rönt framgång, densamma då
led nederlag- Det beslut ständerna tvid
denna landtdag kotttttta att fatta, är af
icke ringa wigt för hela toårt land. Jag
tillåter mig ännu en gåttg påminna här
att den motion, sont nu föreligger, är den
enda sottt kommer till behandling tvid
denna landtdag- Folket der borta i byg-
dertta fästa ej liten ivigt tvid representa-
tionens stoar tvid bedömandet af nyk-
terhetsrörelsen. Mait har ivelat göra
tvätttiertta af nykterhetsrörelsen moraliskt
attstoariga för dett iväg de ittslagit; jag
tror de tvilligt skola åtagit sig detta ttto-
raliska anstvar, sottt dem katt påläggas,
men må de också så den hjelp de för
sullsöljattdet as sitt syfte begära. Jag
tager mig friheten att nämna att jag
för tttin personliga del är tvarnt tvätt
af nykterhetsrörelsen, men jag mågar säga,
att jag för sakens skull, för prittcipetts
skull nästan lika tvarntt skulle önska att
i dag ttr R. o. A:s ioalttrtta skttlle
framgå ett jakande stoar på utskottets
betänkande-
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Du skall icke tttissbrnkaHer-
rett ditt Guds namn! Detärna-
tttrligt att äftvett en kristen känner sig
smärtsamt berörd af uttalanden och ät-
gärder, htvilka gå ut på att motarbeta
sträfivattden, sottt han anser både berät-
tigade och goda. Men det gäller idylika
fall att ivara på sin ivakt att dett smärt-
samma känsla tttatt erfarit ej ntå alstra
sinnesförbittriug och aftvoghet tttot den
font genom sina uttalanden eller åtgärder
misshagat oss. Jestts har både med ord
och föredöme bjudit oss att älska till och
med ivåra otvätttter och dödsfiender. Ett
omisskännelig asivoghet hos Finska Wee-
kobladets redaktion tttot biskop Johansson
röjer sig särskildt i den notis i bladets
senaste nummer, sont bär öfiverskristen:
Biskop Johansson gör sig till
medlem af Gttds rådslag och
ottt hivars spridning i ividare kretsar ett
del andra tidningar dragit försorg. Re-
datt det är att djupt beklaga att redak-
tiottett för en kristlig tidning få afwikit
frått Herretts kärlekstd att hon söker
att håna en broder och göra hatts utta-
landen till föremål för rått åtlöje. Meit
hivad skola tvi säga derom att Red. icke
skyr att derivid autvända Guds heliga
namn? Ett sådant missbruk af Guds
dyra namn får ingalunda lemnas oan-
tnärkt, tvi måste deremot inlägga en al-
tvarsant gensaga och uttala deröftoerivårt
skarpaste ogillande-
Eit röst.
givar-
Wi beklaga djupt att tvi med tvårt
ofmananförda oöfwertvägda yttrande gif-
ivit en få stor anstöt åt den kristna kän-
slan, sottt fallet tyckes wara, och erkänna der-
före äftvett att tvi förtjetta den tillrättatvis-
nittg, sotn här meddelas oss. Dock tro
tvi icke att tvi gjort oss saker till att
haftoa ntissbrukatGuds heliga namn.
Wi fågo i hr biskopens kategoriska för-
klaring till landets lagstiftande försam-
littg ont hivad Gttd will eller icke tvilli
ett fttllkomligt ettskildt fall, der ingen
tydlig uppenbarelse sinttes om Gudsivil-
ja, en skymt, skarpare accentuerad än nå-
gott föregående, as .den hierarkiska andan,
sotn efter inårt sätt att se, mera har sitt
rot i hedendomen än i kristendomen —-
detttta anda, foitt likett röd tråd genomgår
historiett, ätt hållande sig dold på djupet,ätt
stigande synbart upp på ytan, och sotn
nått sitt höjd i den påfliga institutionen-
Htoad Gttd ivelat meddela oss af sitt
ivilja, finttes ttedlagdt i Hans ord, och i
djupet af menniskans samwete. Men
detta ord är icke ttågott sluten bok, till
htvilken ttyckeltt blott är giftven åt några
så; det tttgör just det finska folkets stör-
sta skatt, att denna bok är nedlagd isol-
kets egna händer, att af det sjelft läsas
oclj behjertas. Wi tttedgifiva att några
kttnna tränga djupare i detta ord ätt an-
dra och således äfivett haftoa ett djupare
kunskap ottt Gnds toilja ätt andra; men
toilja de göra detttta toilja gällande, der
andra icke kuttna se dett, så tillkommer
det dettt att tited stöd ur detta ord söka
beivisa den. Men att tttan all sådanbe-
ioisföring sörittetta sig kttttna i ett lag-
stiftttittgsfråga helt kort förklara htvilkett
Guds toilja är, kan, efter sottt tvi se sa-
ken, icke betraktas annorlunda ätt soin ett
farlig återgång till den anda, sotn gjorde
påswedömet möjligt. Det ivar i detta
afseeitde tvi iville tillropa ett: »Gif akt!
— Gif akt att icke den hierarkiska andan,
för hivilkett Gttd tttå beivara wårt land
och ivårt folk, icke må så öftoerhattden
hos oss!« —- Och ehnrtt tvi beklaga det
sätt, på htvilket tvi i iftvertt utslungat
detta rop, kttntta tvi dock icke återtaga
ttågotttittg i sjelftva saken-
Höniittgtslttlttn.
Texttttrednitig
Söndagen den 27 Maj 1888.
Matt. 26: 3t3—4t)«.
Petri förnekelse.
Hioad sottt följde omedelbart på Jestt
lidande i Getsemane, framställer Matt.i
kap. 26: «t7—()’8, itemligett tillfångata-·
gattdet, och första förhöret inför Kajsas,
öswersteprestett, till htvilkett Herreit för-
des bitttden från dennes sivärfader Hatt-
nas. — Då Jestts fänglades i örtagår-
den, hade alla lärjungar tagit till flyk-
ten, men sedan synes Johannes och Pet-
rtts haftoa ångrat sin flykt och följde på
afståttd skaran, sont förde deras Herre
bort. Gettom Johannes’ bekantskap ttted
Kaifas fittgo de begge tillträde till öfwer-
stepresten palats- dit de gittgo in för att
se hivad utgåttg det skulle taga med Her-
ren. Här tog Petrtts, sottt redatt från
börjatt tville spela rolett af ett för Je-
sus främmande och ointresserad åskåda-
re, plats blattd tjettartte, sotti ipalatsets
borggård gjort upp eld för att ivärnta
sig. Härifrått kunde hatt fe in i den
öppna pelarsal, der Jesus stod till rätta
och derifrån matt äfivett kunde se tit åt
borggårdett. Under slika yttre omstän-
digheter tilldrog sig nit Petri trefaldiga
förnekelse mellan 2:dra och 3:dje hane-
gället (kl. 12—3 f. m.) på natten-
Dettna har enligt alla syra etvangeli-
sternas enstäntntiga ivittnesbörd cgt rutn,
medan Petrtts, ätt stående, ätt sittande-
ivärmde sig tvid tjenarites koleld och satt-
nolikt strax efter hatts inträde i palat-
sets borggård. Portwakterskatt, sottt öpp-
nat för de begge lärjuitgartte och wisste,
fatt Petrus mar Johattnesföljaktig. stälde
först till honom den frågan: »Jcke är
iväl äfwen dtt ett af detttte mannens lär-
jungar? (Joh.). Men då Petrtts synes
haftoa antingen undwikit att sivara eller
helt enkelt förnekat sig tvara ,,den man-
nens« lärjunge, släpper qioinnan honom
icke ttr sigte, utan går fram till kolelden,
der Petrus satt, betraktar honom noga
och försäkrar: Du tvar ock med Jesus,
galileertt. Men hatt stvarar: »ininna,
jag är det icke« (Luk). Hon ivänder sig
då till de kringstående och försäkrar:
»Denne tvar ock med honotn«. Nu blir
Petrtts förskräckt, och ihäpettheten gör
hatt sig skyldig till den orimliga motsä-
gelsen, — hivilken endast i hans fört-Jir-
ring finner sitt förklaring, —- att han
icke kände Jesus, ej heller tvet eller sör-
står hivad givinitan säger, oaktadt hatt
ögonblicket förut försäkrat: »Jag är det
icke« — ett försäkran, sottt tväl betvifar,
att han förstod hivad qiviitnan sade. J
det han högljndt inför alla bedyrar, att
han icke begriper qtvittnatts språk, går
han ut i den yttre borggården sannolikt
i afsigt att koittnta ut. — Wid jemfö-
relse tttellatt de fyra etvattgelisterna fitt-
ner man, att Petrtts första gångett blif-
toit åter och åter ansatt tned saittttta
fråga, och redatt nu flera gåttger och med
olika uttryck förnekat all bekantskap och
beröring ttted Jesus. Då Petrus efter
detta första skede kom ttt i förgårdeti gol
hanen. Jestts hade aftonen förut sagt
Petrtts: »Förr ätt hanen har galit tivå
gånger, skall dtt tre gånger förneka mig«
(Mark. 14: 30). Detta ivar första gån-
gen hatten gol, och ögonblicket förut hade
Petrus första gångett förnekat sintnästa-
re. Hattegället hade då bort redatt ttu
tväcka Petrus till besinnittg att icke fort-
sätta med sörnekelsett, men hatt är allt
för mycket upprörd och förbryllad för att
giftva akt på detta tvarttingsrop. Hatt
byter ont plats, i hopp att der ute i
mörkret kuttna tvara obemärk; och huru
skulle han kuttna taga tillaaka, hivad han
nyss bedyrat! Tid lemnas honom ock
föga till besinning, ty sttart kringhivärf-
ives han as ttya spejare.
Der nere i portgångett ertappar ho-
ttont en annan tjensteqiviuita, sottt först
ivättder sig till de kringstående med den
anmärkningen: Detttte ivar ock med Je-
sus, nasareertt — och sedan till Petrtts,
sägande: ,,Dtt är ock ett ibland dem«
(Lttk.) Hatt söker för andra gången be-
fria sig fräti misstankar att haftva nå-
gott soitt helst bekantskap med Jesus och
försäkrar sålunda med ett ed: Jag kätt-
ner icke menniskan. — Hwad? Petrus
känner icke den ,,menttiskan«, ont bivil-
kett han bekänt: »Dtt är Kristus-« ete.
— den mannen, som dragit honom upp
ttr djupet, botat hatts sivärtnoder, tivagit
hatts fötter aftonen förut o. s. tv.! Htvil-
kett fasansfull otacksamhet! —- Genom
sitt ed trodde sig titt Petrtts haftoa af-
tvärjt hivarje misstanke för bekantskap
tited Jesus, hivilkens lärjungar ingalun-
da iooro kända såsom swärjare: Men
ont hatt än före sitt bekantskap med Her-
rett tvarit ett watt sivärjare, kunde hatt
icke itu uppträda lika obeswäradt, ty sant-
ivetet har sannolikt kommit honom att
siväftva på målet. Den falska eden har
icke förmått rädda honom-
Märkligt är, att Johannes, sottt ock
ivar ttärivarande och tvar känd i palat-
set (bekattt med öftoerstepresteii och för
portivakterskan), letttnas oanstadd. Det
kom sig utatt ttvifivel deraf, att hatt icke
sökte ställa sig annorlunda ätt han tvar.
Hade Petrus äfwett inottt öfiversteprestens
palats hållit sig till Johannes och genast
bekänt sig wara Jesu lärjunge, så hade
han ingenting hast att befara utatt så-
som Johannes gätt fri. Meu gettout sitt
förnekelse har han dragit allas uppmärk-
samhet på sig, så att hatt ingenstädes
undgår att antastas. Då han icke oför-
tnätkt kuttttat smyga sig ttt och antagli-
gen frttktar att genom flykt röja sig, har
hatt förmodligen åter sällat sig till tje-
ttarne omkring elden för att ytterligare
beivisa, att hgn icke tvore Jesu lärjunge,
tttatt hörde till den andra hopen. —
Mett ungefär ett timme efter förra upp-
trädet komnter åter en tjensteqwittna som
till de kringstående förklarar: »För wisso
ivar ock detttte med honom, ty hatt är
ock ett galile5« (Luk.). Mett då Petrus
sivarar: ,,Mettttiska, jag toet icke hivad
du säger-« bestorma honom de som der
stodo: För tvisso är ock du en af dem.
ty äfiven ditt uttal röjer dig, att du neut-
ligeit är ett galilei. Och då hatt itu be-
gyntter sörbantta sig och swärja: Jag
känner icke mettttiskan —- ,,otn hwilken
J taleit«; träder ett swårt ivitttte fratn
emot Petrus, ett af öfiversteprestetts tje-
nare, en frände till dett, på hwilkenPet-
rus huggit af örat, och frågar honom
rakt i ansigtet: »Såg jag dig icke med
honont i örtagården?«« (Joh.). Jcke desto
mindre fortfar den arme Petrus att för-
neka all bekantskap med sin Herre och
mästare. Han hade ett gång kommit in
på lögnens stråt, derifråit återgången är
smår. Dett etta förnekelsen lägges till
den andra, för att bekräfta en lögn-
Hwettt skulle tro, att dentte man warit
itted Jesus? Hivettt kan i honom känna
igen Petrus, klipptnannen, font oförfä-
radt bekättt Jesus wara Kristus, Gttds
Son, och som icke iville wetaafnågott annan
att tväuda sig till? Ja, hioem kan känna
igen honom, sont föregående afton för-
klarat sig tvara redobogett gå med Jesus
i fängelse och dödeit? Jngeit — allra
minst Petrus sjelf —- har kunnat tro,
att dctt högt benådade lärjungen skulle
falla så djupt. Endast Jesus, som iväl
käitde sitt Petrus, hade förutsett och förs
utsagt det. Hittills hade Petrus förgä-
tit Herretts ord och ivarning,·hivaront
hatt först efter tredje förnekelsen erinras
genom samma egendomliga röst, sottt för
någon timme sedan bort iväcka honom
till besinning; ty medan Petrtts höll på
att förbattna sig och stvärja på sitt för-
nekelse, gol åter hanen (itu för andra
gången, omkring kl. 3 på tttorgonett).
Alla fyra eivattgelistertta hafwa beskrif-
wit Petri fall, men Johannes, sottt litt-
drigast skildrat förnekelsen, förbigår all-
deles den derpå följande ångern. Har
månne Johannes ttted denna tystnad ive-
lat gisiva ett tvittk ont ivådau af att allt
för mycket orda ont det sotn i det för-
borgade försiggår mellan Gud och själen,
eller har hatt ansett Petri ånger wara
tillräckligt bekant för att behöftva ividare
beskrifwasP Allt nog — denna ånger
är till fullo intygad af de tre etvangeli-
sterna, af htvilka Lukas utförligast be-
skrifivit händelsett. — Euligt denna etvan-
gelist ivände sig Jesus ont och såg på
Petrtts i samma ögonblick sotn hatten för
andra gängen lät höra sig. Petri ögon
mötte denna betydelsefulla, ont det dju-
paste tventod och innerligaste kärlek till
den fallne lärjungen ivittnande blick.
Etuedatt förhöret med Jesus hölls i ett
åt gården öppen pelarsal, kunde lärjun-
gens och mästarens blickar itu mötas.
Möjligt är ock att Jesus just nu ester
affltttadt förhör inför Kajsas fördes öf- ,
iver gårdett till ett annat rttin för att
ställas inför det församlade rådet. Allt
nog — Jesu blick, i förening med ha-
ttens galattde, kottt Petrus att tänka på
Herrens ord: »Förr ätt hanen har galit
tivå gånger, skall dtt tre gånger förneka
mig«· Hattegället, Jesu blick och dessa
ord tvoro ttu för mäktiga tvittttesbörd
mot Petrus. Det tvar hoitont icke lättgre
möjligt att uthärda bland den bespottattde
hopen; hatt störtade ttt —- ittgen hindrade
honom, — och på den fasansfulla för-
nekelsen, det djupa fallet, följde den bitt-
raste sorg« och förebråelse, som guf fin
, luft iett tåreström: Petrus gick ut och grät
bitterligen. Ntt fick hatt erfara, hivad
jentttter och sorg det har med sig att öf-
tvergiswa Herrem Jestt blick, som kal-
lade den fallne äter, och hans förbön
(Luk. 22: 32) gjorde utatt ttvifivel, att
den bedrösivade lärjungett icke förtwislade
och följde förrädarens exempel, att göra
slut på sitt lif. Derjetnte har helt wisst
Johannes, font änntt på tredje dagen
tvar med Petrus,.skyttdat att uppsöka sin
bedröftvade broder och att trösta eller åt-«
tttittstone gråta med honom.
(Söttdagsskolewättitett.)
Helsittgsors, Ousivudstadsbladetö tryckeri, tess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
