Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liin tia Merkobladet.
Helsingfors,
Tores-agen den 9 Yttthski
INKIZL
1888.
Yrenumerationspris :
J landsorten
genom po tkontoren
el in ors å Missionsbokhandeln,
J H s gålexnndersgatan 40
R e d a k t ö r:
smitt Gdellietm, adress: Estnäsgatan N:o 3.
emottagas å
å 10 pennt
glittrats-ser
Misfionsbokhandeln, Alexandersgatan 40,
för petitrad; afsedda att förutom i detta
ellttäksc ····· gmäxs 50 pxåås ««««« Z Rås- 22 Zzåfå blad äfweit ingå i ’,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
Fserfdedxlsoaes «. 1 mark 25 genat «. ·. ·. «· «. 1 mark 32 penniI — onskag ofmerfattnmg tillkommer 2 p.
Vuddhismen och kristendomen.
Föredrag, hållet wid werldskonferensen i Lon-
don den 13 juni 1888.
af
sir Monier Monier-Wi11iam. ·)
Det är en anmärkningswärd företeelse
för wår tid, att man öfwerallt, wid we-
tenskapens högskolor, i kretsar som före-
trädeswis representera intelligensen, men
äswen i de som förete en blaserad lef-
nadströtthet — påträffar personer, hwil-
ka icke tro på Kristus, ja font t. o· m.
önska afsäga sig det kristna namnet, men
som högeligen beundra Buddha. De tro
sig i Buddhas lära hafwa funnit glim-
tar af ett högre ljus, som de icke kunna
siuna hos kristendomen och de anse der-
söre denna lära såsom urkällan till mensk-
lig wishet, den förebild, efter hwilkeu
Kristus har sökt lämpa sin. Är icke
detta ett bewis på den oro och otillfreds-
ställelse, det behof utaf något utom sig
sjelf att fasthålla sig wid, som alltid föl-
jer menniskan åt och från hwilket hon
aldrig kan frigörasigP Det har warit lätt
för dem att förkasta Kristus, ty de hafwa
icke känt honom, och den höga kultur,
hwaröfwer de yfwes, fordrade af dem
denna gärd; men de kunde icke finna sig
i den tomhet, som detta medförde; de
måste hafwa något att fylla denna med-
något att hålla sig till, och de grepo
ester Buddha.
Hwilket anspråk har tvål Gautama
Buddha på att kalla sig Asiens ljus?
De som gifwit honom detta namn, synes
hafwa förglömt att det endast är iOstra
Asien som hans läror blifwit spridda och
att, om man tänker på antalet bekänna-
re, Mohamed med lika mycket skäl kan
göra anspråk derpå. Det är wisserligen
sant att Vuddhism betyder upplysning.
Det tvar först efter ett låugwarigt be-
grundande i ensamheten som ljuset bröt
fram öfwer Gautama och han blef Budd-
ha, upplysaren. Men af htoilket slag
är wäl detta så kallade ljus. Låtom
oss se tilll Har det wäl toisat menni-
skan att hon är en arm och syndfull tva-
. relse? Nej; i detta fall är Buddhas
ljus fullständigt mörker. Har det wisat
menniskan den allsmäktige Skapareus
godhet, helighet och rättfärdighet, har det
lärt henne hemligheten af Guds fader-
skap? Nej; äfwen i detta fall är Budd-
has ljus mörker. Hari känner icke till
något wäsende, som är högre än han sjelf.
Men hivad är då detta ljus, om hwil-
ket det på senare tider blifwit taladt och
skrifwet så mycket. Buddha gör i sjelf-
wa werket icke anspråk på annat, ätt att
hafwa upptäckt orsaken till och botemed-
let mot lidandet. Lidandet uppstår af
önskningarne och är oskiljaktigt från det
i·) En känd resande och forskare i de gamla
hedniska religionsfystemerna fom för fina för-
tjenster i detta afseende blifwit hugnad med
iteln af baronet.
menskliga lifwet; allt fom leftver, lider,
och från lidandet kan man endast frigöra
sig, genom att undertrycka alla önsknin-
gar, d.· ä. upphöra att existera. Bote-
uiedlet för lidandet är derföre utflocknan-
det af den individuella tillwaron. Detta
är det yttersta målet för buddhisten, och
i afwaktan derpå lärde Buddha sina lär-
jungar att qwäswa alla önskningar och
försänka sig i den största möjliga apati.
Kristus deremot lärde sina att fröjdas
under lidandet, emedan detta hör till
wår andliga uppfostran och länder till
karaktereus fullkomnande. Kristendomen
öfwerenstämmer med buddhismen deri att
hela skapelsen är underkastad lidande,
kroppsligt och andligt; men medan den
ena lär oss att afwakta den lidande krop-
pens förhärligande och en kommande tid,
då alla tårar skola aftorkas, lär oss den
andra och blicka framåt mot förintelsen·
De kristna utgöra en organisk enhet
med Kristus; haii är hufwudet, de äro
lemmarne, och denna enhet med Kristus
förer dem till den ännu större enheten
med Gud. Buddhisten tillbakawisar
hwarje tanke på enhet med Buddha,
emedan en enhet är omöjlig emellan tva-
relser, som ännu lefwa och andas och
äro till, och en, som redan uppnått det
eftersträfwauswärda målet att wara för-
intad.
»Men«, skall matt säga, ,,Bnddha lär
oss i alla fall att bliswa fri frätt syn-
den och föra ett sedligt lis«l Jcke ens
detta gör Buddha. Han säger helt en-
kelt: — »upphör att g öra det orätta
och g ö r det rätta! Du samlar dig der-
med förtjenster och uppnår tidigare Nir-
w änn, förintelsen«. — Men om den
renhet, som bör hafwa sitt säte ihjertat
och fordrar dettas omskapelse, wet han
intet. Jcke heller ger han oss någon
kraft till «det rätta«, som han anbefaller
oss att göra. Han säger sina lärjungar
rent ut, att haii icke har makt att befria
dem från det onda, wid hwilket de un-
der själstvandringeus ändlösa stadier skola
tvara bundna, utaii de måste sjelfwa söka
förkorta det. genom att wäuda sig till
det goda. Htvilkeii fkiluad emellan denne
maktlöse sedelärare och Kristus, som kom
att förkunna dej fångar frihet och de
elände förlossning och som ger den sör-
låtiia syndaren kraft att börja ett nytt
och heligt lif!
,,Me11««, säger man åter ,,Buddha har
åtminstone lärt oss att icke älska werldeii
och det werldeit tillhörer och att öfwer-
winua det onda med det goda«! — Ja,
detta har Buddha gjort och mera dess-
utom. Skilnaden emellan hans bud i
detta asseende och Kristi bud ligger icke
i bokstafweu, utan i den inre drifkraft,
som skall leda oss. Enligt Buddha bör
denna drifkraft bestå i omsorgen om
ioårt eget bästa; enligt Kristiis i kärle-
ken till Gud. Buddhismeu säger:
,,Waren rättfärdige i eder sjelfiva och ge-
nom eder egen kraft«! Kristendomeii sä-
ger: »J kunnen icke geuoin eder sjelfwa
uppnå en rättfärdighet, font kan ega be-
stånd inför en helig Gud, men genom
Kristus skolen J undfå den kraft, fom
kan förhjelpa eder dertill«! Buddha sä-
ger: ,,Tag ingenting fråii mig; jag har
intet att giswa eder«! Kristus säger:
,,Tag allt ifrån mig; jag har rikedom
tillfyllest för eder alla«! — Jag frågar
eder nu: Hwilkeudera har toäl större
utsigt att kunna föra ett rättfärdigt, rent
och heligt lif — den, som lärt sig sin
moral af den döde och förintade Buddha,
eller, deu, som mottager sin kraft till
det goda från den eioigt leswande och
lifgifwande Kristus?
Man säger att buddhismen är den
ursprungliga religionen, som lemnat stoff
åt kristendomen och från hwilken denna
skulle hafwa utwecklat sig och t. o. m.
blifwit en afart. Men emellaii de båda
religionssystemen finnes dock ett alltför
stort swalg, sör att den ena skulle kunna
betraktas såsom en ntiveckling af den an-
dra. Kristus war sänd af Gud; Buddha
kom i sitt eget naum. —- Kristus war med
Fadren af ewighet och nedsteg i tidens
fullbordaii såsom menniska till jorden,
född af en jungfru; Buddha säges hafwa
genomgått otalige utwecklingsstadier såsom
halfgud, demon, och djur, och blefslutli-
gen menniska derigeuom att en hwite«le-
faut rörde wid hans moders sida. —Kri-
stus föddes i ringa stånd och warlikwäl
mäktig att öfwerwiuna werlden; Buddha
föddes i en furstlig familj, emedan han
behöfde bördens inflytande för att tvinna
anhang för sin lära. — Kristendomen be-
traktar det p ersonliga lifivet såsoiii
den högsta och heligaste af allade gås-
wor tvi undfått af Giid samt Gitd sjelf
såsoiii personlighetens högsta ide-T, såsom
det stora Jag är hivad jag är;
den lärer oss att såsoiii individer stän-
digt mottaga nytt lif af Giids hand och
att såsom målet för all tvår fträfwau
ställa att en gåiig blifwa utbildade till
hans likhet. Buddhismen deremot läror
att den högsta lycka som menniskan nå-
gonsin kaii uppnå består i personlighe-
tens utslocknaude, i Jag-ris förintaude
och i upphörandet af tillioaroit ialla dess
former; den ställer såsom det yttersta och
slutliga målet —- Alltets uppgående
uti Jntet. —- Kristus lär oss huru wi
skola ärfwa ewinnerligt lis; Buddha lär
oss huru wi skola ärfwa lifwets utslock-
nände.
Hwem af dessa twå skola wi wälwäl-
ja till tvår ledfagare, wårt hopp och ioår
frälsare — ,,Asieus ljust-, eller werl-
deus ljus? Buddha eller Kristus? Det
synes nästan som ett håit att ställa en
sådan fråga till tänkande män och amin-
nor, men jag är dock tmuugeu att fråga
det. Ur hwilkeu bok skola wi, när dö-
dens timme nalkas, hemta tvår tröst och
tvår frid —- ur den som förkunnar oss
om den döde, utslocknade och förintade
Buddha, eller ur de11, som uppenbarar
för ofs lefwaude Kristus, werldeiis åter-
lösare?
Till Rcdaktioneit för Finsta
Weckobladct.
Ytterligare några ord angå-
ende de frikyrkliges missions-
möteu i Swerige.
kResebref,i.
Efter bewistaudet af »Skånfka mis-
sionssällskapets« årsmöte, hwarom förut
är nämndt, tillbringade jag några dagar
i mitt föräldrahem, beläget i sydöstra
hörnet af Jönköpingslän, den del af
Småland, som för sin natursköuhet blif-
mit kallad Smålands trädgård. Hiir har
min wagga stått. Wid dessa berg och
dalar, dessa skogar och sjöar äro mina
barndomsminnen fästade. Till och med
stenarne kunna här, genom att wisa sig
på sina gamla wälbekanta ftäl"leii, upp-
repa lifliga barndomshistorier. På dessa
solbelysta kullar, der winden sjunger fin
morgonsång i ekens och lindens kronor,
uppgjorde jag de framtidsplaner och bygg-
de de luftflott, som snart skulle grusas.
Men här uppgick äfioeit ewighetshopp
för mitt själ genom födelse osmanefter.
Jag fann ett hem ofman stjerneraudeu
och blef en — främling på jorden.
Alltså framåt!
Från fäderuehemmet reste jag till
Oskarshaiitii, der missiousmöte hölls
den 8 och 9 juli. Så mycket folk
hade infunnit fig.till mötet, att hu-
set ej kunde rymma hälfteik. Men me-
todisterne hade wälioilligt ftålt sitt rym-
liga kapell till mötets förfogaude, och få
fick man samtidigt samlas i missions-hu-
set och kapellet, som snart woro öfwer-
fylda, få att stora hopar måste stanna
utanföre. Både fråii norr och fäderna-
kommo för ändamålet hyrda ångbåtar
med mötesdeltagare. Så ankom påskin-
dagsniorgouen en båt från Mönsterås
med omkr. 180 personer. Gads ord
predikades rikligt på bägge lokalerna af
flere predikanter. Sedan jag warit i
tillfälle att åhöra flere föredrag samt
fjelf wittna om Herreii både imissious-
huset och metodistkapellet, följde jag ont
aftonen med den förutnämda extra ång-
båteit till Mönsterås, som äfwen ingick
i min marschruta, och hioareft missions-
niöte skulle hållas under weckaus lopp.
Våteii afgick på förut bestiiuidt klockslag.
Några lustsarare, som ej tagit det så
noga med tiden utan konuno några mi-
nuter försent till hamnen-, fingo derför
till fin grämelse stanna qwar och åse,
när de öfriga af sällskapet, glada och be-
låtiui med fin dag, styrde kurs mathem-
met. We dem, som försumma sitt nåda-
tid och derför leiunas gnun-, när Herreit
kommer, tänkte jag wid åsynen af de
qwarblifne. Emellertid mar jag bland
de lycklige, som i rätt tid kommit om-
bord. Och nn befann jag mig i kretsen
af kära toäuuer, med hniilka jag haft
många oförgätliga stunder omkring Giids
ord under min treåriga wistelfe i Mön-
sterås. llnder uppbyggliga samtal, sång
och tacksägelser fortgick resan. Den gyn-
samma ioäderlelen i förening med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
