Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knbinatet och slafioeriet endastioarit, tem-
porära mått och steg, som måste lcmna
rnrn sör en stigande upplysning. De
sträfwa äfwen efter att befria qwinnan
samt hafioa redan tilldelat henne ett
större oberoende, t. ex. i hennes rätt att
disponera öfwer sin förmögenhet, är den
engelska qioinnan egt ända till de senaste
förändringarne i lagstiftningen. Flere
unga mohamedaner af god uppfostran
haswa i Madras slutit sig till denna
skola. Dessntom är det att anmärka att
i Jslani, likasom i andra religioner det
sinnes personer, som stå öfiver sin tid.
Mr E. H. Glenn y, från den nord-
afrikanska missionen talade om missio-
nens tillståiid i denna del af werlden-
J Tunis, Algeriet och Marocco hade kri-
stendomen toarit utslocknad i öfwer tufen
år, och de frukter som stå att inhöstas
af det mohamedanska iväldet derstädes
äro långt ifrån goda. Talaren toille icke
ens nämna om det moraliska eller sna-
rare omoraliska tillståndet i Marocco. J
Tunis och Algeriet, som warit under
fransyskt beskydd, mar förtrycket kanske
något mindre men det sedliga förderftvet
roar lika stort. Qwinnorna tro sjelswa
att de icke hafioa någon fjäl. En man
köper sig en hustrii för samma pris som
han köper sig en mulåsna, d. w. f. för
12 å 14 p. st. J Marocco finnes in-
gen säkerhet för infödingarne hivarkeii till
lif eller egendom. J socialt, kommersielt
och politiskt hänseende hafwa mohameda-
nerna i Rom-Afrika sjunkit lika lågt som
hedningarne. Och likroäl ftode dessa län-
der öppna för eioangelium och äfwen der
finnas tillfällen, soiii missionen icke får
försumma.
En holländsk talare tillkännagaf
att regeringen i Holla11d, som hittills
wifat sig fullkomligt likgiltig för missio-
nen, efter ministärombytet börjatomsatta
densamma med stort intresse. Statssek-
reterareit för kolonierna hade nyligen ut-
färdat ett cirkulär med uppmaning att
werka för missionen samt låtit de neder-
ländska niissionssällskapen tveta att rege-
ringen blefioe dem mycket förbunden, om
de wille öka antalet missionsarbetare, i
holländska Indien. Ett dylikt steg från
en osficiel regerings sida tvore anmärk-
ningswärdt och kanske att betrakta såsom
en wändpnnkt i missionsarbetets historia.
Ett särdeles toackertwittuesbörd afgafs
wid detta tillfälle af grefwe de Lim-
burg Hirriii, en ung holländare som
wiftats fyra år i Jawa. Ehurii upp-
fostrad i ett kristet hem, hade hatt dock
warit fullkomligt likgiltig för kristendo-
men, ända till dess hatt en gång blifwit
inbjuden att tillbringa julaftonen ien
missionärs hus på Jatoa och der hört
muhamedanska barn sjunga kristna hym-
ner omkring julträdet. Då hade eman-
gelii ljus uppgått för honom och denna
afton hade toarit ioändpunkten ihans
lif. Hari hade derföre kommit till Lon-
don i hopp att wid detta tillfälle få
träffa den missionär, som han hade
att tacka för få mycket. Hari hade icke
funnit honom bland de närioarande, men
hans hjerta ioar fullt af tacksamhet för
missionen och haic bad att på detta tois
för dess församlade arbetare få uttrycka
hivad haiis hjerta kände.
Ester detta kortas afbrott antog
mötet en resolution, som gick ut på-
att islam wisserligeu är en faktor af
wigt, som borde tagas ibetraktaudei
missionens arbete, men att den kraft,
soiu låg innesluten i kristendomen, dock
toar mäktigare. Man hade således icke
något skäl att frukta islam; snarare
kunde man hoppas att tvinna äfwen den
för Kristi rike·
tömts-)
Till den inre missionens
wänner!
Predikanten F. Franzoii, som
under en längre tid toerkat i Swerige,
Norge och Danmark, samt nu fednaft i
Tyskland, Schweiz och Frankrike.der han
på inbjudning af protestantiska prester
och niissionswäniier hållit ewangeliska
möten, har på kallelse af några ioänner
till missionen lofwat, om Gud tvill, be-
söka Finlaiid under september och oktober
månad. De wänner i städerna som ön-
ska inbjuda honom att predika mange-
lium, uppmanas härmed att med första
meddela sig med undertecknad angående
tiden för besöket, samlingslokal m. m.
(1 Kor. 15: 57, 58; 2 Kor. 4: 7—9).
Constantin Boije,
adress: Borgå da Jlby gärd.
Ester d. 1 sept. H:fors Skarpskytteg. 9.
åtndaggslnilna
Textutredning. .
S öuda gen d en 12 augusti 1 888.
3 Moseb. 25: 1-—17.
anelåret.
Och Herren talade till Mose
på Sinais berg och sade: Tala
till Israels barn och säg till
dem: När J koiiimen in i det
land, soni jag will gifwa eder,
skall jorden hålla sabbat, en
sabbat åt Herren etc. 3 Mos.
25: 1—17.
Blaiid andra föreskrifter, dem Herreic
genom sin tjenare Mose bjöd sitt egen-
domsfolk, war äfwen deit om sabbats-,
helg, klang-, jubel- eller friår.
Såsom Herren ät menniskor och djur
hivar sjunde dag gisioit en hwilaiis dag,
så skulle äfweii landet fira sin sabbat, en
sabbat åt Herren. Sedan israeliterna
besått landet och tagit skörd deras under
sex år, skulle det under sjunde året ligga
i träde. På denna landets stora hioila
blef åkern icke besådd, toingården icke be-
skuren, och den sjelfwäxande säden, de
sjelftoäxaiide drufworna på de obeskurna
iointräden och oliioträdets frukt skördades
icke af sina egare. Hivad som detta år
toäxte af sig sjelft, war hela folkets ge-
mensamma tillhörighet; särskildt nämnes
de fattiga och widdjnren på marken (,,att
de fattige bland ditt folk må äta deraf;
och hivad efter dem blifioer öfwer, det
må markens djur äta«, 2 Mos. 23: 10.
11). Emedait under detta år hwarken
såddes eller skördades, sörskref lagen (5
Mos. 152 1—11), att inga fordringar
då finge indrifwas, hwarför detta år ock-
så kallades friår. På löfhyddohögtiden
detta år upplästes ock lagen för hela fol-
ket såsom den grund, hivarpå hela för-
bundet med Gud lnvilade (io. 3—8).
Följaktligen blef detta högtids-år en rik-
tig högtid särskildt för de fattiga och be-
tryckta i landet.
Denna hela landets ,,sabbat åt Her-
ren« hade till uppgift att påminna Is-
rael dels hwilken ivälsignelse för alla,
som låg i särbållaiidet af Gads förbund
och huru denna ioälsignelse alltid skulle
haftoa fortfarit, om ej synden och affallet
kommit emellan, dels ock burn för Gnds
folk återstår en etoig sabbatshwila, då
ock sjelfwa skapelsen, som för syndens
skull —- icke af fri tvilja —- blifwitun-
derkaftad mänskligheten, skall toarda fri-
gjord ifrån gängelsens träldoni till
Guds härliga frihet. Roin. 8: 20, 21.
Herreic skall till slut återställa allt i
det skick, i den fullkomlighet, som wid
tidens början kännetecknade det. Derpå
gå alla hans planer ut, deri finna de
alla sitt mål, sin fulländning Wisser-
ligcn häftar genom affallet förbannelse
wid jorden och dess werk. Synden och
döden hafwa satt sin sivarta stämpel på
det hela och genom sina följder utplånat
alla de sköna drag af likhet med den
store mästaren, och hans härliga och full-
komliga egenskaper, hwaraf allt skapadt
äfwen sjelfroa naturen eu gåiig måste
hafioa kännetecknats Men äfwen här
på naturens område skall dock förban-
nelsen eu gång warda förtagen; ty Gud
ioill det. Har han en gång warit mäk-
tig att af intet frambringa werldar, om
hwilka han gas det mittnesbördct, att de
woro fullkomliga, få kanoch skall han äfiveir
reparera den skada, som dessa hans werk
genom synden haftoa tagit.
Allt skall finita sin hwila iGnd. Och
alla de krafter, som motiverka och sör-
hindra denna ewiga hwila, skola aflägs-
nas. Synden med sina följder och dö-
den skola slutligen helt uppslukas af fe-
gern. Jngen synd mera, inga lidanden,
intet ifrigt jagande och jägtande, ingen
oro, ingen fattigdom, ingen död mera,
allt, allt skall en gång wara fullkomligt
borta, ewigt borta. O, lyckliga tid soin
ftundarl O, ewiga ro och glädje, font
står Gnds folk tillbaka och hwarefter äf-
wen hela skapelsen suckar och wäntar,
kommer du ej snart? Jo. du kommer
snart, ty nya himlar och en ny jord
wänta wi efter Herreiis trofasta löften.
Att Herreii nu iville påminna Jsrael
detta och ännu i dag gång på gång gif-
wer de sina dyrbara påminnelser härom,
beror derpå, att Gads folk ntait dessa
erinringar lätteligen skulle nppgifioas och
förgås på wägeit till detta sälla mål,
denna lyckliga hwila; eller ock låta det
närmarande, förgängliga· och ändliga fylla
hjertat och skymma för trons öga utsig-
ten till det tillkommande goda.
Dn Gnds menniska, som ännu wan-
drar här nere i jämmerdalen, häf upp
ditt hufwud och låt din själs ögon blicka
öfioer de närwarande småtingen uppåt
och framåt till det ewiga sabbats- och
friår. som inom kort, förr än wi må
hända förmoda, ingår. Det skall lifwa
din tro, stärka ditt hopp, föröka din kär-
lek. Blicken på det ewiga sabbatsåret
skall blifwa dig en kraftig hjelp till fri-
görelse och seger öfwer ondskans och syn-
dens makter och för öfrigt fylla ditt
hjerta med en himmelsk glädje och det
niidt i alla dina bekymmer, trångmål och
nöder. Lef digj in i detta, och det skall
blifwa dig, du fattiga och trängda Guds
barn, alldeles som det måtte hafwa roa-
rit för de fattige och.tryckte i Jsrael,
då sabatsåret inbröt, det blef för dem
en orsak till glädje — och jubelsånger.
Och du skall räkna sju års-
weckor eller sju gånger sju
år, så att tiden för de sju års-
toetkorna blistoer fyrtionio
år etc. io. 8—17. War sabbatsåret
en årslåiig glädjehögtid, så war jubel-
året, hwilket i dessa tverser befkrifroes,
det icke mindre.
Under hela detta år, som tillika war
ett sabbatsår, skulle jorden ligga orörd,
alla trälar srigifwas, alla skulder efter-
skänkas, allt gammalt groll ioara glömdt
och hivar och en få med detta år börja
ett nytt lif. Rätt på den stora förso-
ningsdagen skulle detta år börja och i
hela landet inwigas genom basunernas
klang.
När träleii eller trälinnan hörde klan-
gen från dessa basuner, roar träldomen
slut. De woro fria. Deti skuldsatte
skuldfri, och alla betryckta kunde nu
sjunga: »Det gamla är förgån-
get. se, allting är nytt toordet«.
Meii äfwen för oss har ett klangår
blifwit inblåft, och äfwen wårt klangår
tog sin början på en stor försoningsdag.
När då? Tänk efter. Hwein är då den
store försonare, som genom sin försonings-
död inblåst för fattige syndare af alla
slag ett klang- eller jubelår. Ack, det
är tvår dyre Fxälsare. Anna warar
detta klangår. Amin kunna stora och
små syndare, som ännu ej lenmat sin
träldom under syndens ok, på grund af
detta af Jesus Kristus inwigda eller in-
blåsta jubelår, gå fria. Må wi ej för-
summa oss. Friåret kan snart för hivar
och en wara slut, och då är det sedan
för sent. Nu är frälsningens dag, nu
är den behagliga tiden. S ällt d et
folk, som förstår, jubelklans
gent Herre, i ditt ausigtes
ljus skola de ioandra. Ps.
89: 16·
(Efter Sanniugswittnet.)
Vivi-tsc-
xnvigningsfest och Missionsmöte hälles
v. G. i värt nya Missjonshus i Oster
Ytterma1-k, Nerpes socken, den Il och
12 Augusli och börjar kl. 10 f. m.
Alla så väl predikanter, som åhörare
helsas hjertligt välkomna-
Icommen vänner ifrån när och fjer-
ran, och låtom oss gemensamt upphöja
Herrans namn-
På församlingens vägnar:
I. Josefsson.
UIFÄRD
till
Missionsmöte å Simsalö
anordnas, vill Gud, niista söndag den 12 dennes. Äng-
håton Fänrilc stal afgais köt- sådant ändamål kran södra
hamnen niimdc dag kl. 8 »k. ni.
Biljettets (ett hogränsadt antal) kunna köpas täljs-
sionsholchandoln, Alexanders-gatan 40, till 1 Inlc 25 p.
för äldre och 75 p. för harn.
blod anledning lii-Irak hälles predikan i Allianshus
set, endast lc1. 7 e. ni·
C. A. LEXANDEE,
Malako,
Michaels ettan N:o 7,
utför allt slags snålas-sachsis. såsom lunn-. Iiyl·t« och astrakanen-målning nfvensom
Inntationer af trad och marmor
i port- och trapBgångar na. m. tlll billigast- prins-.
cls.l ylikt arbete i lsnlltnklsn öfvertages äfven mod tacksamhet-. Nyo-
Telefonb. N:o 211.
Till salu.
Ny praktisk uppmaning ! ! !
GLASPENNQR
aiieiakllniat
uti
Missionsdolcliandoln,l
40 Alexander-sgatan 40.
Helsingfors-, Oufiondstadsblaoets tryckeri, tess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
