Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liin tia weckoblaitet.
Helsingfors,
ccgtorsöagen den 16 Mugusti
Neo 32.
1888.
. Yrenumerattonsprts: ’
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni-
el in fors å Missionsbokhandeln.
J H s gAkexandet.«sgatan 40
elt är ..... s mark 50 penni .....
Halst år . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 pennt .....
penni,
R e d a k t ö r:
Irma Edelheitm adress: Estnäsgatan N:o 3·
Lunar-ser
emottagas å Missionsbokhaudeln, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom t detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wnkkolehtt«: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Till Redaktionen söt Finsta
Weckobladet.
Swar till ,,—- — l« angående
försoningen i Kristus «).
Wi kunna ej underlåta att ännu en
gång med några strifteus betvis söka gen-
drifwa ,,— -l«s påstående, att den he-
liga skrift icke framställer Jesus Kristus
såsom tvår syndabärare och ftraffvikarie«.
,,— -l« tyckes söka tvittnesbördet om
Jesu person och tverk uteslutande i de
ord Han i evangelierna yttrar om sig
sjelf, och detta på ett mycket ensidigt
sätt. Out tvi med uppmärksamhet läsa
evangelierna, eller ock blott det 5:te kap.
af Joh. ev., så finna tvi att Jesus ej
war kommen till en lärare eller att witt-
na om sig sjelf. Nikodemus hade tvisst
förstått det så, då han sade till Jesus:
«tvi weta att du är komttten från Gud
såsom en lärare-« nten han fick till swar:
,,— — —- —- du måste födas på nytt.
—- —— — — Såsom Mose upphöjde
ormen i öknen, så måste menniskornes
Son warda upphöjd«. Wi skola dock
ingalunda tänka att Jesus ansåg det för
likgiltigt htvad om Houom tvinnades-,
utan twärtomz det tvar af högsta wigt
att tvittnesbördet skulle wara rätt· Men
Hans uppdrag, då Han såsom sann Gud
och sann menniska framträdde ibland oss,
tvar ej att wittua om sig, utan att full-
borda Guds rådslut, att utföra det werk,
font Gnd alltsedan fallets dag på måttg-
faldigt sätt hade förkunnat att Hanskul-
le utföra. Ja han ger t. o. ut. judar-
· ne rätt att bettvisla Hans eget tvittues-
börd om sig, derest Hans werk ej skulle
utwisa att Hatt är den person, om hwil-
ken många trotvärdiga tvittnett hade witt-
uat och skulle wittna. J fråga om
tvittnesbördet om Honout häntvisar Han
sjelf till Johannes döparen-tv. 32, 33,
till Fadren — w. 36. 37, till skrifterna tv.
39 ochjtill Mose-— tv. 45–47. J 15
kap. af samma ev. säger Han widare
att den Helige Ande skulle bära tvittnes-
börd om Honom — w. 26, samt att Hans
lärjungar skulle bliftva Hans tvittuen —
w. 27. «-Wi se således att Herren Jesus
sjelf gifwer full, gällande kraft åt Jo-
hannes Döparens, Profeternas, Mose,
den Helige Audes och Apostlarnes witt-
nesbörd om Houout, jentte det Hatt hän-
tvisar till det tverk Han skulle utföra
såsom Fadrens tvittnesbörd.
Otn tvi såldees tvilja känna Gads witt-
nesbörd om sitt Sou, är det ej ttog att ög-
ua igenom det som evangelierna berätta att
Jesus sjelf talat, utan man måste, för
att ej få en ensidig uppfattning ösa ur alla
dessa källor. Wi måste studera och for-
ska i bibeltt från dess första blad till
det sista, och det ej i det egna förnuftets
M) Signaturen ,,—-— =l« har tillsändt oss
ytterligare en uppsats i ämnets som kommer
att ingå i nästa nummer-
ljus utan bedjande den Helige Ande att
smörja tvåra ögon till att på dess blad
kuttua läsa tvittnesbördet om Jesus Kri-
stus. Låtont oss nu fästa tvår upp-
märksamhet tvid några af dessa witt-
nesbörd. Först Johannes Döpareus. ,,Si
Guds Son, sotu borttag er tverldens sytt-
der!« ,,Hau skall döpa eder med den
Helige Ande och med eld«. — Se der
Hatts tvittttesbörd. Guds laml Månne
icke detta uttryck tvittuar om att han i
Jesus ser den store och fullkotnlige mot-
bilden till alla de gammaltestamentli-
ga offerlatnmett ,,htvilkas blod enligt Je-
hotvahs egen befallning måste utgjutas
för att försona folkets synder? Måune
det ej tvittuar ont att hatt i Hottotn ser
dentte tvår fyndabärare, tvår ftrafftvikarie,
ont htvilken Esaias wittnar: »Herren
kastade allas tvåra«fyuder på Hottout«.
»Han blef sargad för wåra öftverträdel-
ser och slagen för tvåra missgerningar-
Näpsten lades uppå Houom att wi skttlle
frid hafwa, och genom Hans sår äro«
tvi helade«. ,,Men det behagade Herren
att slå och plåga Honom«, fatut att Han
skulle gifwa sitt lif till skuldoffer?« —
Fadrens tvittnesbörd skulle eul. Joh. 5:
36, 37 bliftva uppenbart i det att Je-
sus fullkomnade det tverk, som Fadrett
gifwit Houom att utföra. Och om detta
werk säger Jesus sjelf: Matt. 20: 28:
,,Meuniskottes Son är komuten att tjena
och att giftva sitt lif till lösen för mån-
ga«. Detta werk står i närmaste fam-
ntanhang med syndaförlåtelsett, ty Jesus
säger wid natttvardens instiftande: «detta
är mitt blod, det nya testamentets,htvil-
ket utgjutet warder för många till sytt-
dernas förlåtelse««. Widare berätta både
Mattssoch Mark. att Jestts kort före sin
offerdöd citerar profeten Sacharias ord:
»Jag skall slå herden och fårett skola
tvarda förskittgrade«. Är ej detta ett
tvittnesbörd af Fadren att Hans slag
skulle träffa sonen, på det Hatt må kun-
na tvända sin hand tillbaka till de swa-
ga. Sach. 13: 7. Och htvad tvittna
profeterne, Mose? Htvad wittnar den
gammaltestamentliga gudstjensten, sabbats-
lagen, offerlagen, det öfwerstepresterliga
embetet, templet, altaret? Ebreerbreftvet
lemnar oss tolkningen af dessa tvittues-
börd. Offret är Kristus. Ofwerstepre-
sten är Kristus. Ja g gifwer uti g
sjelf för dem«. Det är wisst santtt att
såwäl gamla test. med sina profetior och
förebilder som ock det nya med sin lä-
ra wittna, att syndaförlåtelsett ej är den
enda frukten af Jesu försoningsdöd, font
står oss till buds, utatt wi erhålla äfwen
den Helige Audes inneboende, gemenskap
med Fadrett och med Hans son, seger
öfwer synden genom ett trons förbliftötiu-
de i den för syndens skttll korsfäste men
återuppståndtte alls ntäktige Frälsaren. Men
detta ämne, dopet — med den Helige
Ande och eld, kunna tvi ej un upptaga,
och det hör ej heller till frågan om Kri-
sti ställföreträdareskap.
Låtout oss nu fästa tvår uppmärksam-
het wid den Helige attdes tvittttesbörd
om Jesu persott och tverk. Först hwad
tvittuar Hatt genom apostlarne? »Wi
(syndare) warda rättfärdigade utan för-
skyllan af Hans nåd genom den förloss-
ning som har skett Ai Kristus Jesus-«
(Rout. Z: 24. Se tvidare Rom, ö: 10;
6: 10; 1 Kor. 5: 7; 2 Kor. 5: 19,
21; Gal. Z: 13; Ef. 1: 7; 2: 12—17,
Kol. 1: 14, 20; 2: 13, 14. Petrus
wittnar ock om Jesus: ,,tvi äro igettlöfte
med Kristi dyra blod såsom ett menlöst
och obesmittadt lans, — — — hwilken
war dertill bestämd före werldeus grund-
läggning-« 1 Petr. 1: 18—20. Se
widare 1 Petr. 2: 14, Z: 18, 1 Joh.
1: 7, 2: 1. Hatt är försoningen för
tvåra synder. 1 Joh. 4: 10, Upp. 1:
Z, 5: 9. »Dn har bliftvit flagtad och
köpt oss åt Gnd med dett blod,« Upp.
12: 11. Utotn dessti och otaliga andra
den Helige Audes tvittttesbörd genom apost-
larne, haftva tvi samttta andes tvittnes-
börd i tvåra egna hjertatt då Hatt up-
penbarar Kristus för oss såsom tvår synda-
bärcre, tvårt sörsonittgsoffer. Tusende si-
nom tusende hastva tvittnat och kunna witt-
na att lifwethos dem bliftvittättdt, att deras
mörker förbytts till ljus och deras själs
ångest och nöd till frid och salighet då
de med trons blick skådat Jesus, — den
korsfäste, syndabäraren,skuldoffret, löse-
penningen, — santt genom den Helige Att-
des ljus sett sitt synd, sin dom, sitt
straff, sitt förbannelse af Gud sjelf lagd
på ettfödde Sonen. Hwad skola tvi fä-
ga härtill? Skola tvi antaga att evan-
gelium tvunuit sitta största och herrliga-
ste segrar genom ett förfalskning eller
orätt tolkning af dess lära?l
Ofs synes ock som ont ,,— —l«
skulle begått ett stort misstag i det hatt
anser Jesus såsottt stiftaren af ett ny re-
ligion, kristendomen. Dett religion, htvars
medlare, försoningsoffer och öftverfteprest
Kristus är, är ett gammal religion.
Den förkunnades redatt på fallets dag
af Gttd sjelf, men den war stiftad förr
ätt tverldens grund tvar lagd. Och så
länge Adams fallna slägte bebott denna
jord, har dett haft sitta bekäuttare här.
,,Gttd har icke lemnat sig utan tvittues-
börd på jordett«. Då gamla testamen-
tets heliga frautbttro sina af Gttd för-
ordnade offer och genom trons blick på
det fttllkoutliga offer Gud i tidens full-
bordan skulle sända, hade tvittnesbörd
att de tvoro rättfärdiga, och då, sedan detta
offer, det etviutterligett gäller, tvar offradt,
de förebildande offren bortföllo, och nya
testamentets helige, upplyste af dett He-
lige ande, hwilken ej förrätt detta offers
fullbordande kunde utgjutas öftver uten-
niskortta, (Joh. 7: 39) höjde trons blic-
kar till den redan korsfäste och återupp-
ståndtte Frälsarett och kunde prisa och
tacka Gttd för lif och salighet, så tvoro
alla dessa blott bekännare af ett och
samma ttrgantla af Gttd sjelf stiftade re-
ligion. Hottont tvare tack för Haris aut-
sägliga gåftval
M. S.
Till Rcdaktioncn för Finsta
Weckobladet.
älvar till Einar i Ålsta Linder-
rättelser.
Nedanstående roar ursprungligen skristvet
för Åbo Underrättelser, men dess red. wäg-
rade att taga in det, hivarför ivänligen an-
hålles om plats- derför i Eder tidning.
,,Hwad befalles i det åttonde
budet«?
Att tänka och tala tväl otu tvår nästa:
hatts fel och stvagheter öftverskyla: och
när han blifwer oförfkyldt förtalad, att
tuatt då hans goda namn förstvarar, och
allting till det bästa uttyder och talar
sattniug«.
Måune Einar beaktat detta, ur wår
katekes hetntade stycke, då han i u:o 147
af Abo Uttderrättelser skrifwit om lektor
Waldettströttt? Hans karaktäristik aflek-
tor W. smakar så mycket af bitterhet, att
matt nästan tvill fråga: Htvad tnånne
lektorn har gjort Eittar för ondt, efter-
som hatt känt sig föranlåten att inför
Finlands folk i en tvida spridd tidning
kasta ett så mörk skugga på honom font
hatt gjort? Den, sotn tvill lära känna
W. och bildar sig ett föreställning ont
honom efter Einars beskrifning, hatt får
nog ett föreställning, sout i rätt mycket
är oriktig. Hatt bör derför skaffa sig
någon bättre källa ätt E:s karaktäristik.
Utan att tvilja göra mig till W:s sak-
förare och utatt att i minsta mån wilja
förswara hatts fel,i anser jag det tvara
på sitt plats »att hans goda namn för-
swaras och allting till det bästa yttyda
och tala sattning«.
Hwad, som bliftvit sagdt ont W:sytt-
re, är tetttligen tväl träffadt, men icke
så det om sjelftva personligheten; huru
ytlig och tottt framställes icke dett, för
att ej säga något ättttu sämre. Godt
emellertid, att hatts skrifter äro att tillgå
för hwem, som tvill skaffa sig dem, och
de tvittua otu raka motsatsen till E:s
påstående. »Denna rent af divittatoriska
menniskokännedom, sottt stora andens män
besitta; denna blick, som ger ett erinran
otn att ransaka hjertatt och pröftva nju-
rar, och sotn spejar ut, när helst dessa
mettniskokäunare uppträda, deraf har lek-
tor W. intet· Wäntett derför ej att af
honom få skåda dessa blixtar i tnörkan
natt, font på en gåttg lysa upp mörka
nejder, att få höra basuttstötar,somplöts-
ligt kalla fram dolda tankar och uppsåt
till douts«, säger Eitttir. De, font läst
hatts skrifter och ofta hört honom pre-
dika, har jag mångfaldiga gånger hört
säga, att de omöjligen kttttnat förstå,
hurtt det tvarit honom möjligt att så
fullständigt genomleta deras ittre ochi
ljuset framdraga hjertats löttligheter.
Sjelf har jag likaledes mer ätt ett gång
beundrat just denna hatts förmåga. Ei-
nar må derför icke taga illa upp att tvi
bestrida hans påstående i den delen·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
