Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unda ständigt står hotande för hwarje
ewangelifk arbetare, som begiftoer sig till
Uganda, har dock missionär Walker,sotn
nn är anstäld något närmare kusten. er-
bjudit sig att fara till Uganda och är
troligen redan der. Hari will bistå pa-
stor Gordoii eller, om denne för sin
helsa behöftver lenma landet, aflösa
honom.
Aflidnc general Gordons hött
s ö r J a ff a.
Jaffa, fordom Joppe, Jerusalems
hamnstad, är en missionsstation, som för
flere år tillbaka war upptagen af Brit-
tiska sällskapets missionärer men af nå-
gon anledning lemnades. Nii har den
från gammalt bekante missionär Abra-
hcnn Bert Oliel der blifwit stationerad;
han beder att af missionens wäginer
blifwa ihågkommen inför Gud. Ater-
npptagandet af Jassa är tydligen ett
swar på böit af den ädle hjelten, gene-
ral Gordoti, som nu är öftver floden och
inom förlåten. Hans nit för judarne i
Jaffa tvar uppenbart, och han bad stän-
digt, att en missionär måtte sändas att
för dem predika den korsfäste Kristus-,
Gads wisdom och Gnds kraft. Herren
hör bön-
När församlingen mera fullstämmigt
beder för Israels omtvändelfe, skall
ewangeliunt med sin gudomliga kraft ge-
nomtränga hela Jsrael och bereda det
att mottaga sin konung, Jesus Kristus,
,,hwilken himmelen måste upptaga intill
tiderna för alltings återställelse, om hwilka
Gud af ålder har talat genom sina he-
liga profeters mun«. Ap.-gern. Z: 21.
Drottning Sofia
af Swerge och Norge tvar för någon
tid sedan i Paris. Wi läsa ien engelsk
missionstidning, att drottningen en dag
kl. 9 f. m. besökte fröken de Broetts lä-
karemisfion i stadsdelen Bellewille. Der
betviftade hon först andaktsstunden, och
sedan talade hon sjelf några ord till de
sjuka, hwartvid hon utgick från Joh. Z:
16: ,,Så älskade Gud werlden, att han
ntgaf sin enfödde son, på det att hivar
och en som tror på honom skall icke för-
gås utan få etvigt lif«. Drottningen
sade dem, att hon hade lärt känna fräl-
saren, och att de äfwen behösde lära
känna honom; hon hade erfarit Guds
kärlek, de behöfde äfwen erfara de famnta-
Sedan besökte drottningen fröken de
Broen i hennes hem och talade några
uppmuntrande ord till henne. När pa-
tienterna i sjukhemmet efteråt fingoweta,
hwein det war, som hade besökt och ta-
lat till dem, skref en af dem till fröken
de B. och sade bland annat: ,,En drott-
ning har i dag warit hos oss; Gud wäl-
signe denna älskliga drottning, för det
bott tville besöka de sjuka och säga oss,
att tvi alla hafwa en själ, som behöftoer
bli fräls «.
J Punjab och Sindh
har den engelska kyrkans mission förlidet
år fått döpa 282 wuan personer. Dess-
utont haftva stora skaror anmält sig till
undertvisning och pröfning för att få
döpas. Endast i distrikten Amritsar och
Batala hafwa öfwer 300 personer så-
lunda anmält fig.
Äftoen från islam komma många öf-
wer till kristendomen. På senare åren
hastva i Amritsar 555 tvuan personer
blifwit döpta, och as dessa hafwa 253
förut tillhört islam. Mer än hälften af
de infödingar, som i Punjab blifwitpre-
ster i engelska kyrkans tjenst, hafwa förut
warit muhammedaner.
Bland gonderna,
indiska urinbyggare, tillhörande drawida-
folken och boende i centralprowinsernas
bergs- och skogstrakter, har engelska kyr-
kans mission börjat få fotfäste. Under
förra året döptes wäl icke i denna mis-
sion mer än femton wuan personer.
Men dessa syntes wara werkligt om-
wända, och de haftva genom fin enfal-
diga tro och sitt kristliga lefiverne lyst
såsom ljus för hela sin omgifning. För
öfrigt fins det en stor mängd gonder,
som på allwar börjat fråga efter san-
ningen, och många af dem hafwa önskat
få dopet, ehuru man måst tillråda dem
att dröja någon tid. Bland gonderna
är det nämligen stor böjelje att förena
Kristi dyrkan med det gamla afguderiet.
Derför måste missionärerna gå ytterst
försigtigt till tväga och ej döpa någon,
innan de förtvisfat fig. att han werkli-
gen är redo att lemna fina afgudar och
helt öfwerlåta sig åt Jesus.
Bref till Finska Weckobladct.
Deti 152de September företog under-
tecknad en resa till Lojo, Karis, Pojo och
Sjundeå socknar i ändamål, att träffa
en br. Om, hwilken en tid uti nämda
socknar predikat lifwets ord, som burit
rika frukter i syndares hjertan. Herrett
ware tack och lof derföre. På wägett
mellan H:fors och Gerknäs wexel, hwilken
ligger i Lojo socken hade jag den gläd-
jen att wittna något om Herren bland
mitt ressällskap. Anländ till oftvannämda
wexel, tvar O och andra wänner mig
till mötes, hwilka förde mig till wän-
nerna Ekman, hos hwilka jag och O.
under wår gemensamma wistelse i Lojo
hade tvärt qwarter. D. 16 Sept. kl. 3 e.
m. höll dr O. hos en landbonde hörande
under Gerknäs egendom ett gripande före-
drag öfwer Luk. 7: 1·1—12, för en stor
samling menniskor. Afweit jag wittnade
något af hwad Herrett gjort med mig-
På aftonen den 17 Sept. fammankommo
wännerna hos ett torparefolk, som syn-
tes tvära uti tarfliga omständigheter,
hwad det lekamliga beträffar, men som
i stället woro rika på tro, och prisade
Herren för frälsning i Jesus Kristus.
Deii 18 Sept. fortsattes resan upp till
Karis, der i närheten af Swartå bruk
tvi åter för en stor samling förkunnade
det ord, som kan göra syndare lyckliga
för tid och ewighet. Afwen en skollära-
rinna L., hwilken Gud fått frälsa, upp-
trädde och berättade, till glädje för mig
och andra, hwad Herren gjort med henne-
O, det war en härlig afton, i sanning
ett ewighetsminne! Den 19 och 20
Sept. mar det föredrag högre upp i sock-
nen i Manngård och Mjölbolsta byar,
der jag till min förmåning och mer«än
ryktet talat, fann frukten af br. O:s
outtröttliga arbete. Trots det stora mot-
stånd, som der warit och än är genom
kyrkoråd och kommunalstämmor, bwilka som
oftast hållits i ändamål att förqtväftva
den andliga rörelsen, finnes personer,
menskligt fagdt och skådadt, i hundratal
htvilka förut lefwat i dryckenskap, kort-
spel, dans, okyskhet och swordomar, men
som nu i stället läsa sin bibel, bedja och
tacka Gud och sjunga sånger till Kristi
ära. Min själ, som utaf lifwets mån-
gahanda bestyr blifwit litet afftvalnad, fick
genom umgänget med dessa nyomnämda
Guds barn nytt lif, ty de woro så lyck-
liga fastän många af dem fått lemna hus
och hem för sanningens och gudsfruktans
skull. J Pojo och Sjundeå stannade jag
endast så länge, att jag lärde känna
några tvänner i Herre11. Deii 23 Sept.
tog jag afsked af wännerna i Sjundeå
och ästven af br. O, som stannade några
dagar qwar, enär en tväckelse hade ut-
brutit. Wänner, då J gån med edra
egna angelägenheter till nådastolen, glöm-
men ej de förtryckta i Karis.
« En ringa broder i Herren
hindus-skolan
Textutredning.
Söndagen den 7 Oktober 1 888.
Josua bok 1: 1—9.
Josuas kallelse-
Efter Moses, Herrens tjenares död
talade Herren till Josua, Nuns son, som
hade tjenat under Mose och sade: etc. v.
1—9.
Wid tiden för de händelser, som när-
mast förut bliftvit skildrade, uppstod helt
wisst hos mer än en i Jsrael den frå-
gan: «Htvem skall nu blifwa tvår ledare
och anförare, htvem skall nu gå före oss
och strida för ofsPtt Och tvi må ej un-
dra på, om sådana frågor uppstodo, ty
om det ock ej finnes något förfwar för
dylika frågor, enär den som har fått
Herren till sin Gud alltid borde haftva
klart för fig, att det är han, som derom
« got att skaffa.
will draga försorg, få äro dock dessa och
dylika frågor ganska naturliga, naturliga,
menar jag, på grund af detta naturliga
förderf hos oss, som är tvår dagliga
sorg.
Det är så naturligt för oss tnennifkor
—- äfwen de bästa af oss — att bekym-
ras i ting, med hwilka wi ej haftva nå-
Herren hade ju genom
sitt förbund med Jsrael åtagit sig att
tvara deras ledare och hjelpare och tvar
sålunda, omhan ej tville swika sitt för-
bund, pligtig att sörja härför.
Och Herren wisar äfwen här, att om
ock hans egendomsfolk swiker sitt förbund
och låter onödiga bekymmer skymma ut-
sigten för trons blick, stviker icke han fitta
löften. Han· har redan utsett åt sitt för-
bundsfolk en ny synlig ledare. somi tro-
het, innerlig hängifwenhet åt Gad och
hans sak, nödig försigtighet och omtänk-
samhet wid utförandet af sina stora upp-
drag, och som i mildhet parad med all-
tvar och stränghet, då Herrens ära det
kräfde, wisserligen icke stod Mose mycket
efter. Denne matt war Josua, stuns
son. Honom kallar nu Hermi. Pa ho-
nom lägger Herren den wisserligen icke
lätta bördan att styra och wårda Jsrael.
O att Josua måtte hafwa kändt denna
fwara uppgift såsom en tung och tryc-
kande börda, bör ju ej förefalla oss un-
derligt, då wi besinna, huru han såsom
Moses tjenare imer än 40 år sett,
huru denne wäldige Guds man mer än
en gång warit färdig att duka under
bördan af ett gensträfwigt Jsrael.
Wi kunna derför wara säkra på, att
Josua med bäfwan mottager denna
kallelse och att han, om han skulle hgftva
lydt sitt eget hjertas böjelse, skulle safom
en gång Mose före honom, hafwa swa-
rat: ,,Herre, sänd, hwem du sända
tvill.«
Men Josua mågar icke heller detta.
Hari har dertill stått Herreti allt för nära.
Och derför, fast hatt tväl inser sin egen
oförmåga och oduglighet, mottager han
dock kallelsen, under det han fast förlitar
sig på detta löfte: War fast och stark,
förfäras icke, och war icke försagd! ty
Herken, din Gud, är med dig i allt det
du förtager dig. B. 9.
Också torde på få dessa skriftens ord
så besannats som på honom: ,,När jag
stvag är, få är jag stark.« Det war utan
twifwel just detta förhållande hos Josua
och denna hans aldrig stvigtande tillit
—- ej till sin egen kraft —- utan till
Guds kraft, som från en ringa tjenare
bragte honom upp till den höga wärdig-
beten af att wara sitt folks förste man.
Qck wilja tvi weta hemligheten till hans
framgångar och dertill att i hela hans
historia ej ett felsteg berättas om honom,
så är och blir det detta: Josua tvågade
aldrig lita på sitt eget förstånd, utan såg
för hwarjeIstund, för hwarje dag sin Gud
i händerna efter allt.
Det bör derför löna mödan att be-
trakta en sådan Guds mans lif. Jag
tror, att icke minst tvi, som fått kallelsen
att i söndagsskolan underwisa de små i
kristendomens dyrbara sanningar, skola
utaf Josuas historia hemta mycken tröst
och styrka.
Det är för oss af allra största wigt
att hafwa fått full klarhet deri, att Gud
kallat oss till tvårt wärf. Ty tvet jag,
att Herren satt mig på denna plats, huru
oduglig jag då kan tycka mig wara, så
blir det att såsom Josua med frimodig-
het följa den kallelse jag fått och troget
bruka de gåfwor hatt förlänat.
Har du åter, min wän, gått till detta
arbete utan Herrens kallelse och i förli-
tande på din egen duglighet eller af an-
dra mer eller mindre orena bewekelse-
grunder, då har du inträdt på ett för
dig olofligt område och hivad du kan
tvinna derpå, Guds wälsignelse får du
aldrig. Jag betwiflar icke, att icke J,
mina bröder och systrar, som as Herren
kallats till detta arbetsfält, bäfwen inför
det stora uppdraget. synnerligen då J sen
på eder sjelfma. Men då gäller det att
såsom Josita se bort ifrån sig sjelf och
det ofta få sjelfwiska hjertats tycketr och
se på Jesus, hivars himmelska kraft skall
blifwa och tvära mäktig i tvår swaghet.
Sättetc allt edert hopp till Herrettl Han
skall då skänka eder ökad framgång i e-
dert arbete, större personligt inflytande
öfwer barnens sinnen och större skicklig-
het i att meddela undertvisning i det ord,
som giftver hwar och en, som derwidför-
bliftver, ljus och skänker de enfaldiga
förstånd.
Till sist tvill jag tillropa eder Her-
rens ord till Josua: War fast och stark,
förfäras icke, och war icke försagd! ty
Herren, din Gud, är med dig i allt det
du företager dig.
Anmärkniugar: Josua tvar Nuns
son af Efraims stam (4 Mos. 13: 9),
nämnes första gången i 2 Mos. 17:
8-—16 då han såsom anförare thraels
första krig genom sitt personliga hjelte-
mod slog Amalek, hwilken med sitt folk
stod emot Israel. Jcke mindre hjelte-
mod ådagalade han jemte Kaleb, hwilken
häri war honom lik, sedan han jemte öf-
rige utfkickade tagit känndom om Kanans
land, återkom till lägret, då han, trots
hela menigheten afföll ifrån Gud, ändock
stod fast isitt förbund med Herrm. Re-
dan tvid sitt första framträdande kallas
han Josua = Jehowa är hjelp, frälsare;
annars war hans namn Hosea = hjelp.
Såfom Jsraels öfweranförare förde
han ändtligen det ökentvandrande för-
bundsfolket öfwer Jordan in i Kanatis
land och eröfrade från sitt fasta läger i
Gilgal, Jos. 9: 6; 10: 6, 7, en betyd-
lig del af södra och mellersta jemte wissa
trakteras norra Palestitta. För Jsraels
skull måste han dock tåla många hedniska
stammar ibland och bredwidisraeliterna;
htvilket sedermera förorsakade stora olä-
genheter. Jos. 13. jfr. 28: 13, Dom1:
27 etc. Dock blef i sjunde året af deras
intåg en fördelning af landet ibland de
olika Israels stannnar uppgjord, och
sökte sedan hwarje stam att, så godt den
kunde, underlägga sig det anwisade om-
rådet.
Anda intill sin död, hwilken inträffade
i hans 110 lefnadsår omkring år 1430
f. Kristus, sedan han haft Jsrael under
sin ledning nära 30 år, tvar han Her-
ren trogen. Ester landets indelning bod-
de den gamle trotjenaren i sin arftoedel
Thimnath-Serah på Efraims berg. På
detta berg ligger han ock begraftven. Detta
är i korthet Josuas historia. Genom sitt
höga uppdrag kan han med rätta anses
såsom en förebild till Kristus, som förer
alla trogna, Gads "·fanna och andeliga
Jsrael in i det himmelska Kanon. Jo-
sua bok, som i 24 kap. i ordning och
ytterst omständligt framställer allt hivad
Gnd genom Josua utförde för att sätta
Jsrael i besittning af Kanans land, an-
ses tvara af honom sjelf eller under hans
lifstid och på hans befallning skrifwen.
(Efter Sanningstvittnet).
Till salu.
Eyllpapper
och
Pönstexsrsmsor
uti
stulen-lusthusets-
40 Alexander-gatan 40.
Disa-so
SD Under-tecknads lektioner ikråmi
mauåe språk och skolänmea vidtaga
åter den 15- oktober.
Marta ärat-schot.
9 Högdergsgatun 9.
stranpstiolksjng
å maskin å 60 p. paret utföres å
shydckshemmet Hafsgatav 14.
C. .A.. MIT-ANDRE-
st ü 1 s k o ,
Michaels utan N:o 7,
utför allt alm såtar-skäm. såsom lins-. sylt och satanisms-Ustis skvatt-om
hultatloncr af träd och marmor
i ort- och tra ångar m. m. klll dllllsssts skiss-«-
p Usti pös-likt arbete l lassets-tas skvatt-ago- äfvou mack tacksamhet-. Ny-
Tolofoab. Nzo 211.
pelslngfors, custoudsadsbladss W, liss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
