Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jlin tia werkobladei.
Helsingfors,
Tore-dagen den 11 Ektober
Nto 40.
1888.
Yrenumerationspris:
J Helsingfors å Missionsöokhandeln,
Alexandersgatan 40
Helt är ..... 3 mark 50 penni .....
Halft är . . . . 2 mark —- penni .....
Fjerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 tnark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni-
J landsorten
8 penni.
x
Redaktör:
glittra Gdelhettm
adress: W. Brunnsparken N:o 6.
sinnat-ser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatoan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wukkolehti«: 15 p.;
önskas ösa-ersättning tillkommer 2 p.
Till Rednktiotten för Finsta Wecko-
bladet-
Nägra ord med anledning af
uppsatsen: «Bland Kropps-
arbetare·«.
Med beklämdt hjerta har matt ofta i
Finsta Weckobladetssspalter läst emot Gads
ord alldeles stridande framställningar om
Kristi försoningstverk, så ock uti uppsat-
sen: ,,Jbland kroppsarbetare«. Den
som genom Gads nåd lärt sig att lyda
allt Gads ord, måste högeligen förundra
sig öfwer, att atenniskor med nit otn
Gud så kuntta förbise en del deras och
bestrida dess sanning. Sådant wore all-
deles omöjligt, om ej andeliga makter
tvore med i spelet, såsom apost. Paulas
ock skrifwer till Galateraa: ho ,,haftver
tjust eder, att J icke skullen tro sannin-
gen? Sådan tillskyndelse är icke as ho-
nom, som eder kallat hafwer««. Den onde
anden sår makt att sörwilla menniskorna,
och orsaken dertill angiswer samme apo-
stel sägande: »derföre att de icke anamma-
de kärleken till sanningen; fördenskull
skall Gud sända detn kraftig willfarelse,
få att de skola tro lögnen««. Så går det,
att menniskorna ej allenast icke tro satt-
ningett, utan äftven smäda och wränga
dett, för att skaffa framgåttg åt sinalög-
ner. Sålunda benämnes Bibelns lära
om försoningen en teori; och då tvi med
Johannes Döparen säga, att Jesus bort-
tagit tverldens synder, förwränges detta,
såsom lärde tvi, att ingen synd mera
tvore i werlden, det kyrkan aldrig lärt.
Ho skulle wäl heller med öppna ögon
kunna säga något sådant? Men att man
med lögn söker utbreda sin lögn, det är
ja ej underligt.
Försoningens förutsättning är Gads
tvrede östver synden. Har Gud aldrig
tvarit wred på syndare, har han ej heller
behöft försonas. Derföre förnekar man,
att Gud någonsin warit wred på syn-
dare. Högst föranderligtl Ti) om Gads
wrede wittnar ja tvårt eget samwete-
Datvid beder: ,,ack Herre, förkasta tnig icke
i ditt tvrede, och näps mig icke i den
grymhet«. Om Gads tvrede emot syn-
dare wittnar hela menniskoliftvet.. Li-
dande och elände är mycket i werlden,
och är det ej allt Gads inredes straff
öswer tvåra synder, om ock Gad låter
det för sina troende blistoa till en sa-
derlig aga. Slutligett betygar Skriften
oemotfägligt, att Gads tvrede är tväud
ej blott emot synden,utan emot ,,den som
syndett gör. Paulus säger: dem sota
lyda orättheten ognnst och tvredezbedröf-
tvelse och ångest öftver htvar och en aten-
ttifkas själ, sota illa gör«. Och åter: »wi
woro af naturen tvredens barn«. O det
fordras att tvära försänkt i stor andelig
blindhet, för att ej se detta. Mett här-
tvid haftva tvi att minnas, att Gads
wrede ej är fyndig; han är ej hård och
hatfull, såsom stnädarena påstå, att-kyr-
kan lär.
Men har Gad warit tvred på oss för
syndens skull, så måste han försonas.
Synden är ej blott ett lidande, en olycka;
den är ett brott emot Gud, en oändlig
skuld. Denna skuld måste betalas och
Gads tvrede borttagas. Och det gjorde
Kristus-. Detta är ej blott en förnufts-
teori, det är Skriftens uttryckliga lära.
Försoningstverkets mysterium kunna tvi
ej nu fullkotnligt fatta, det är sant.
Men att Gad måste försonas, att Kri-
stus werkställt denna försoning och huru
han gjort det, det uppenbarar Skriftenz
derotn behöstva, derom så tvi ej tvara
i okunnighet. Ord sådana som dessa:
»somliga tro, att Gnd bles god genom
Kristi tverk på jorden, andra hålla för,
att han alltid warit sådan; bura nu Gad
bliftvit den han är, öfwerlemnar jag åt
de lärde att afgöra«, sådana ord äro en
försmädelse emot Kristus och strida ttoärt
emot Skriftens wittnesbörd: utan blods-
utgjutelse sker ingen förlåtelse. Der hör
du, huru Gad katt wara nådig. Sådana
ord må en jude tala, men ej en kristen,
som med Paulus bör säga: jag höll mig
icke derföre, att jag något tvisste ibland
eder, utan Jesum Kristus och honom kors-
fästatt. Jcke Gads godhet, utan Kristus
och Hans korsdöd är för htvarje upp-
lyst Gads bartt salighetens enda grund,
det är hustvudsaken i den kristna bekän-
nelsen och i den kristliga predikan. Kristi
sår äro de bergskreftvor, der själen ja-
gad af synd, död och’fatatt gömmer sig
och finner frid.
Kristus allena är tvår frid, wittnar
apost. Paulas. Och huru han blifwit
det, derom hafwa tvi lika klara wittness
börd. Herren kastade allas wåra synder
uppå honom; honom, sotn af ingen synd
tvifste, har Gad gjort till fyttd för oss.
Kristus trädde i alla syndares ställe och
gjorde alla deras synder till sitta egna
samt blef af dem så öfwertäckt, att Gad
i den stand, då han med sitt blod trädde
inför honom såsom den store Oftverste-
presten, ej såg i Kristus annat än den
store werldssyndarett. Han blef gjord
till synd, ehuru sjels syndfri. Teorierl
ropa smädarena; jatväl teorier, men Gads
och hans ords egna teorier, dem han be-
ware enhtvar af oss att förakta. Mån
J besinna det, J som löper förbi för-
soningsblodet.
Mett då Jesus hade gjort wåra syn-
der till sina egna, så måste hatt dö för
dem, enligt Gads eget rättfärdighetskraf:
syndens lön är döden. Hatt måste dö
ej allenast lekamligen, utan han smakade
äswen den ewiga dödens qtval, då hani
Getsemane war dedröftvad intill döden,
då han påskorset utropar »min Gud, min
Gud, hur hafwer du öftvergiftvit mig«?
Hade ej Kristus tvarit en syndare, tvåra
synders bärare, hade han aldrig kunnat
bliftvaIöftvergiftveu sin sin Faber. Här
är an djupa mysterier, dem tvi ej kunna
med förnuftet fatta; men hivad ordet tyd-
ligt säger, det få tvi tro, det böra tvi
tro, otn tvi wilja salige tvarda. —- Då
Jesus, uti obegriplig kärlek, till kropp och
själ utstod, hivad tvi med tvår synd sör-
tjenat, så har han derigenotn borttagit
owänskapen, Efes. 2: 14; han är förso-
ningen för hela tverldens synder,1 Joh.
2: 2; Gad fördömde syndett i hatts kött,
Rom. 8: B; han war Gads Lam, sota
gaf sitt lif till en återlösning för många,
Matth. 20: 28, och derigenotn borttog
tverldeus synder, Joh. t: 29. —
Htvad tvill det att säga, att Jesus
borttog tverldens synder? Swar: utan
blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse. Syn-
den stod såsom ett skyhögt berg emellan
Gad och oss; Gad kunde ej förlåta. Nu
är synden borttagen, dess skuld är beta-
lad; nit kan Gad förlåta oss tvåra sytt-
der. Jesus har undanrödjat det skyhöga
berget, förlåten är remaad, och tvi hastva
fri tillgång till Gud. Kristi död är
allas tvår död; ty om en är död för alla,
så äro de alla döde. Gad förlåte htvar
och ett, font kan förtvränga och förlöj-
liga denna saliga sanning-
Alltså, så mycket tvi till tvår salighet
behöftoa, tveta tvi as Gads ord, både
hwad Jestts genom sin död gifwit Gud,
och hwad han giftvit oss. Här höftves
ingen falsk ödmjukhet, när tvi haftva san-
ningen för oss klart uppenbarad. Må
ingen inswepa sig isin otros mantel,
utan må tvi bedja Gad öppna wåra
ögon, att tvi se, fe Gads Lam, se på
kopparormen, som för oss upphöjd är,
att tvi må lefwa.
Q huru säll är tvisst den själ,
Som detta« rätt besinnar,
Och sig med en stadig tro
Kristi död påminner.
Ty efter han, Sanu Gad och man,
Led det han ej förtjente.
Må wi utan tvår förtjeast
Saligheten tvåato-
Gud betvare oss att säga: ,,htvad Kri-
stus har uträttat, tvet jag ej«. Gad be-
tvare oss att undanskymma sanningen,
för att haswa srid med menniskor. Kri-
stus är kotnmen att stifta frid, att werka
kärlek emellan menniskorna inbördes, men
icke på sanningens bekostnad. Då det
gäller sattttingen,2säger han: ,,J skolen
icke mena, att jag är kommen till att
sända frid på jorden; jag är icke kotnmen
till att sända frid, utan stvärdet. Ty
jag är kommen till att göra menniskan
skiljaktig mot sin fader, och dottren mot
sin moder, och sonhustrun mot sin stvära;
Och menniskaas eget husfolk tvarda hen-
nes fiender« Matth. 10: 34—36. Haf-
tvett J besinnat dessa ord, J allians-
tnäu. som söker frid med alla, utan att
fråga efter, om de lydaktigt tvilja anam-
ma allt Gads ord eller icke? Wetett,
att Herretts apostlar hade ej det sinnet.
De sökte ej frid med alla, font hade nit
om Gud, utan blott med dem, som be-
kände Kristi retta etvangelium. Eller
tvisen på en enda apostel, som tvid ett
enda tillfälle hade frid med deta, hwilka
lärde annorlunda än de. Fastntertvittna
Avostla Gerniagarnes bok och nästan alla
bref från apostlarne huru desse tvarua för
sådana och stå dem emot. Det oaktadt älska-
de de dem; så böra ock tvi göra, broderligt
tvarna de willfarande ett gång och annan,
men ont det· ej hjelper, sly dem såsom
kätterska, såsom apost. Paultts oss un-
dertvisar. Men äftdett sedan böra tvi
bedja för dem och när det behöfwes,
göra dem den barmhertige Samaritanens
tverk. Gad giftve oss ett rätt söt-stånd
och styrke oss att i allting göra hans
wilja, amen!
K. A. T-
Swar.
Wi göra den aktade insändaren upp-
tnärksam uppå, att tvi i tvårt program
förbundit oss attj upplåta tvåra spalter
för uttalanden i religiösa tros- och lifs-
frågor från olika läger, sotn röra sig
inom ramen af den apostoliska tron.
Detta hafwa wi gjort, icke för att söka
frid med menniskor — ty om detta hade
tvarit tvår afsigt, så hade tvi wisserligett
ock ställt tvårt blad på en annan fot än
tvi gjort — utan emedan Gads ords
sanningar äro för höga och stora för att
kunna i sin helhet omsattas as en mensk-
lig tros-riktning eller kyrkolära, samtmed
inseende af att wi alla i många stycken
haftva att lära den ena af den andra-
De artiklar, sont gifwit upphof åt
diskussionen i försonings-frågan itvårt
blad, haftva tvi derföre icke kunnattvägra
plats för, utan att bryta emot en huf-
tvuddel af wårt program; och wi haftoa
så mycket mindre tvelat göra det font de.
ehuru de beklagligtwis haft ögonett till-
slutna för betydelsen af Kristi försoning,
liktoäl framhållit en sida af den bibliska
fattningen, som Kristus sjels och hatts
apostlar ställt fratn såsom en hustvudsak,
men sota tytvärr blistvit af ett tvidsträckt
fraktiott af tvår kyrka alltför mycket sör-
bisedd — nemligen nödtvändigheten af
hjertats omskapelse och ett heligt lif. Att
detta förbiseende från kyrkans sida ledt
till den sorgliga missuppfattningen hos
en stor del af den kristna allmänheten,
att det ej är så farligt om man syndar
litet, ,,blott man tror«, är kändt af tvar
och en, sota följt med de senare tidernas
religiösa rörelser hos oss, och tvärdt att
alltvarligt behjertas af htvarje ordets för-
kunnare.—Htvad särskildtartikeln, »Bland
kroppsarbetareue« beträffar, så har den,
så fratut tvi förstått författarett rätt, icke
assett att tvara någon utläggnittg hwar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
