Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Llin tia wetkobladet.
Helsingfors,
Eorsdagen den 18 Dätober
Nto 41.
1888.
Yrenumeratiortspris:
J Helsingfors å Missionsöokhandeln,
Alexandersgatan 40
Helt år ..... 3 mark 60 penni .....
Halft år . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 mark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
J landsorten
penni.
Redaktör:
Znna Gdelheim.
adress: W. Brttnnsparkett N:o 6.
gnu-inser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti«-: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
De troendes prestadöme.
(Af d:r A. T. Pierson).
Till urmetoderna för etvangelii förkun-
nande måste den närwarande tidens kyrka
återtvända. J hwilken kallelse lärjungen
är funnen, »deri förbliftve hatt inför
Gud«. Htvilken de allmäntta pligternas
sfer än är, må alla troende deri se en
helig kallelse; må tvi alla ställa oss på
den gemensamma platformen af answa- .
righet för uttvidgandet och utsträckaudet
af Kristi rike genom personligt arbete.
Må tvi icke fästa wid betecknittgen
»ordets tjenare« någon fkef wärdighet.
Dett beledsagar aldrig i Nya Testanten-
tet iden ont företräde och wälde, men
tväl otn underdånighet och tjenande.
,,Den som tvill wara stor ibland eder,
han skall warda eder tjenare; och den
som ibland eder tvill wara den förste,
han skall warda allas träl«. Ett ord,
som återgifwits med »tjenare«« (Apg. 26:
Is) betyder ,,underroddare« —- en wan-
lig sjöman, ställd med sina åror i han-
den, arbetande under ,,befälhafwarens«
eller lotsens kontroll.
Neander fratnftäller följdriktigt, huru-
ledes kristendomen gör alla troende till
sanningens medhjelpare, och huruledes
ett preftskrå är främmande för dess ande.
Rättigheten att undertvisa toar icke in-
skränkt till presbytererne eller biskoparne;
alla hade ursprungligen rätt att utgjuta
sina hjertan inför bröderne och att tala
till deras uppbyggelse wid offentliga sam-
mankomster. Hilarius, diakon i Rom,
säger, att det war, i afsigt att utwidga
den kristna församlingen, alla medgifwet
att förkunna etvangelium, döpa och ut-
tyda Skrifterna. Tertulliattus säger, att
lekmän hafwa rättighet att icke blott un-
derwisa, utan äfwen att handhaftva sak-
ramenterna; ordet och sakratnenterua,
meddelade åt alla, få meddelas af alla
såsom uådetnedel; medan på samma gång
i ordningens och lämplighetens intresse
denna presterliga rättighet att handhafwa
sakramenten borde utöfwas endast då om-
ständigheterna så fordrade.
Denna klyfta mellan »prest«« och ,,lek-
man« utmärker en rentna i Kristi kropp.
Kyrkan började med en ren demokrati,
men fortskred till en aristokrati och slut-
ligen till en hierarki. Uppkotnsten af en
prestkast beror af historisk uttveckling.
Wi toarseblifwa redan en skyntt deras
tuot slutet af andra århundradet. Igna-
titts tville icke hafwa någonting ntfördt
utan biskop, presbyterer och diakoner;
och efter alla dessa flydda århundraden
qwarlefwer ättnu denna högkyrklighet-
De troendes allmänna prestadöme är
en af Nya Testamentets grundsanningars
L ä m plig h e t e n begränsar ottviswel-
aktigt utöfningen af wissa rättigheter, men
aldrig rättigheten och pligten att föra det
glada budskapet till dem, som äro i behof
deraf. Endast genom en återgång till
Gads ursprungliga plan kan werldens
ewangelisering utföras. Ester alla tvåra
menskliga uttvägar och råd, har det icke
blifwit något bättre med oss, utan fast-
mer tvärrez är det icke tid att räcka ut
trons hand och komma tvid Kristi kläda-
fåll?
Det fauna lärjungaskapet,
eller werklig frihet-
J Joh. 8: 30 omtalas att många
trodde på Jesus, då han tvid ett tillfälle
talade till dem. Blattd dessa troende be-
funno sig äfwen några judar, tillhörande
det mot Jesus fiendtliga, stränga jude-
partiet. De trodde att Jesus tvar Mes-
sias, men tvoro liktväl icke i sanning
hans lärjungar. De woro tväl öfwerty-
gade om sanningen af Kristi ord, men
de hade icke med hjertats tro omfattat
detta ord eller erfarit dess ontskapande
kraft. J tv. 37 heter det derför, att de
foro efter att döda Jesus, emedan
hans ord icke hade runt i dem.
Och i w. 44 säger« Jesus rent ut till
dem: »J kiren af den faderndjefwulen,
och eder faders begär wiljen
J efterkomnta«.
Dessa i wiss mening troende judar
äro en fruktanswärd bild af många bland
tvår tids f. k. kristna. Först och främst
utgöra de en bild af dessa tusenden
natnnkristna, som tro att Jesus är Kri-
stus, werldens frälsare, och öftverhufwttd
erkänna kristendomens sanningar samt i
yttre måtto tillhöra den kristna kyrkan,
men dock i sjelftva werket äro likgiltiga
för Kristus och hatts ord satnt leftva i
ett köttsligt sinne, sottt är fiendskap mot
Gud.
Widare äro dessa judar en slående
bild af sådana menniskor- htvilka tvid
andliga tväckelser ryckas med santt säga
sig tro på Kristus och tillhöra honom,
under det att deras tro icke är annat än
en öfwergående hänförelse, en känslorö-
relse eller en förståndets öfwertygelse,
ntedan hjertat. är obrutet och, enligt Jesu
egen bild, såsom hälleberget. Somliga af
dessa tro till en tid och kunna derunder
inbilla både sig och andra, att de i san-
ning ärv Jesu lärjungar. Men få snart
de tvarda utsatta för frestelsernas och an-
fäktelsernas hetta, förtorkas deras and-
lighet. Andra åter kunna af en eller
annan orsak widhålla wissa kristliga wa-
nor, tänke- och talesätt hela lifwet ige-
nom och först, då det är för sent, wakna
upp öfwer sin falska ställning. Gud
giftve att ingen, som läser dessa rader,
måtte tvara en sådan kristenl Qnt det
är förskräckligt att alls icke tro på Kri-
stus, så är det ännu förskräckligare, då
menniskor i likhet med ifrågawarande
judar tro att Jesus är Kristus och äro
öfwertygade om hans ords sanning, men
likwäl, medtvetet eller omedwetet, äro
Jesu fiender. Det är i sanning ett dub-
bel synd· Dvck tvill Herren Jesus frälsa
äfwen från denna synd, och derför un-
derwifar han äfwen sådana syndare.
Han sade till de judar, sotn trodde på
honom: ,,Om J förblifwen i mitt ord,
så ären J mina sanna lärjungar, och J
skalen förstå sanningen. och sanningen
skall göra eder frie«. Härmed har Her-
ren för alla tider giftvit tillkänna, htvad
det är, som gör en tuenniska till hans
sanne lärjunge. Jugen behöftver således
i denna del bliftva bedragen. Det är
icke en tillfällig rörelse af Gnds ord,
icke det trägna läsandet i och för sig, icke
det teologiska wetandet, icke förståndets
öfwertygelse. icke det förändrade leftver-
net, icke gudaktighetsöfttingarna och barm-
hertighetstverken eller dylikt, sont gör
menttiskan till en sann Jesu lärjunge.
Nej — tvisserligett är en sann lärjunge
efter förståndet wiss otn Guds ords san-
ning och förer äfwett ett förändradt lef-
tverne o. s. tv., men hwad som gör ho-
nam i sanning till lärjunge, det är hjer-
tats fördliftvande i Kristi ord, så att
detta ord får bliftva hans lifselement,
den grund hwari hans tro och hopp
har sitt fäste, det ljus som ledsagar ho-
nom, det bröd hwaras han lefwer och
tväxer i alla stycken upp till honom, som
är hufwudet, Kristus (Ef. 4: tös. Om
blotta läsandet och kunskapen i Guds ord
gjorde menttiskau till en sann lärjunge,
då skulle fariseerna på Jesu tid, ottt
hwilka han sjelf säger, att de rattsakade
skrifterna och hade nyckeln till förståndet,
i främsta rummet warit hatts lärjungar.
Mett deretnot tvoro de hatts bittraste
fiender. Fariseerua brukade Guds ord
af en tviss religiös pligtkänsla, menande
sig göra Gttd en tjettst dermed. Jesu
sanne lärjungar bruka det till sitt aud-
liga lifs näring och tvederqtvickelse,såsottt
den hungrige brukar maten och dentrötte
hwilan. Och likasom det lekamliga lif-
wet för sitt uppehälle dagligen är i be-
hof af näring och hwila, så ock det and-
liga. Jesu sanne lärjungar umgås derför
icke blott tillfälligt med Gads ord utan
förbliftoa dagligenderi.
Detta ständiga förbliftvaude i ordet har
åter den saliga följdett med sig, att de f ö r-
ftå sa nttin g e n. De förstå sannin-
gen ont Guds heliga kärlek, uppenbarad
genom Sonens utgifwande idödeu för
werldens frälsning. De inse sanningen
att syndare rättfärdiggöras genom tron
utan gerningar och att utan helgelse in-
gen får se Herreu satnt att helgelsen icke
består i den troendes werk och goda ger-
ningar utan i den Helige Audes nåde-
werk i den troende, hwarigenottt den hitn-
melske wingårdsmannen rensar de frukt-
bärande grenarne, att de må bära mer
frukt och således tvarda rika i goda ger-
ningar. De tillwäxa i nåden och Fröl-
sarens, Jesu Kristi kunskap, till en full-
kommen man, till Kristi fullhets ålders-
ntått, så att de icke mer ärv barn, sont
kastas och kringdriftvas af htvarje lär-
domstväder. Gettotn ett djupare inträn-
gande i ewangelii sanning blifwa de i
stånd att pröfwa andarne, vtn de äro
af Gud, och kuntta derför orubbligt hålla
sig till sanningen, trots de rådande tids-
meningarnas alla tvindkast.
Med förstånd i sanningen följer wi-
dare frigörelse af sanningen. O chs an-
ningen skall göra eder frie,
sade Jesus till judarne. Men detta tvar
för dem ett hårdt tal. De swarade ho-
nom: ,,Wi äro Abrahams säd och haftva
aldrig warit någons trälar. Huru kan
du då säga: J skolett tvarda frie«? Der-
på stvarade dem Jesus: ,,Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Htvar och en,
sotn gör synden, är syndens träl-i. Hade
de insett denna sanning och känt synden
sotn en neslig träldom, då hade Jesu tal
ont frigörelse icke förargat dem. Det
hade i stället warit för dem ett nåde-
fullt budskap, som de i tron anammat
och sålunda bliftvit frigjorda. Nu blef
det dem deremot en dom till förbittring -
och förhärdelse. Man ryser wid tankett
härpå. Och dock fins det tusentals namn-
kristna i tvår tid, som förhålla sig på
samma sätt till Jesu ord. ,,Äro tvi icke
kristna", säga de. »Wi haftva ju genom
dopet blifwit Guds barn, och ehuru tvi
dagligen synda, haftva tvi en daglig för-
låtelse. Wi tro på Kristus, höra och
läsa flitigt Guds ord, gå ofta till Her-
reus hel. Nattntard till styrka för tvår
tro och försäkran om syndernas förlåtelse
o. s. w., tvi äro wisst icke några gud-
lösa menniskor«. Men under det de så
tala, kunna de leftva i htvarjehanda syn-
der och uppenbara köttets gerningar. De
äro således fyndens trälar, men känna
icke sitt träldom. De sofwa, tnen deras
dom sofwer icke-,
Trälen förblifuter icke ihuset etvin-
nerligen, säger Jesus. O, att alla syn-
dens trälar tville tvakna wid dessa ord!
Hwetn kan uttala, hivad det är att ut-
drifwas, att borttvisas från Herretts an-
sigte! Herren uttrycker denna sak på an-
dra ställen fåluuda: ,,Gå bort uti
etvintterlig eld, sotu är tillredd åt djef-
tvulen och hatts änglar« —- ,,utkastas i
det yttersta mörkret, der det skall tvara
gråt och tandagnislan« —- o. s. w. Men
i stället för att tvakna upp wid sådana
ord, le de fleste åt dem och anse dem
blott för råa fabler från en widsteplig
forntid. Så söka syndens trälar intala
sig och andra, att ingen fara är förbätt-
den. Mett »uär de säga: det är frid och
säkerhet, då kotnmer ett plötsligt förderf
öfwer dem« (1 Tess. 5: 3). Käre, du
som på syndens breda wäg tvandrar bor
från Gud, tvill du icke tvättda om, in-
nan det blir för sent? Snart är nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
