Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Gndbrandsdalen och Osterdalen i norr
nästan blifwit oberörda af de nåde-swin-
dar, som berört andra länder (och äfwen
knstländerna i Norge), gas undertecknad
uppslag till den tanken, att genom s. k.
Ewangelistkurser söka uppelda
till och —- så långt den korta iiden as
omkring 3 weckor för hwarje kurs med-
gaf —- meddela insigt uti bästa sättet att
tvinna själar för himlen.
Deltagarene — wanligtwis uti antal
af emellan 30 å 50 wid hivarje kurs
—- ha då slagit sig ned omkring ett långt
bord, hwarwid dem meddelats huru korta,
direkta, på sak gående tal till de olika
klasser af oomivända (såsom fritänkare,
likgiltiga, uppenbara syndare, affällingar,
bekymrade m. fl.), hmilka i regeln fin-
nas på hwarje möte, kunna bäst utdra-
gas ur passande, derför malda bibeltex-
ter, samt huru man bäst skall enskildt
tala med de bekymrade i estermötena. «)
Att sitta tre meckor (6 timmar hwarje
dag, från kl. 9 till 12 f. m. och från
3 till 6 e. m.) under andens inflytande
wid en öppen bibel, hwaruti, såwäl som
i en af hwarje deltagare medhasd enskild
anteckningsbok, större delen af det talade
antecknats, har för dem haft en utom-
ordentlig inwerkan.
Dessa, mestadels yngre och uteslu-
tande ogifta bröder och systrar, ha sedan
tågat ut, twå och twå, (twå bröder för
sig och twå systrar för sig) med fridens
ewangelium. Med någon bäfwan både
gass och efterkoms uppmaningen att utgå.
På kursdeltagarenas (särskildt de unga
qwinnornas) understundom gjorda förfrå-
gan: hivad kunna tvi göra, ett par swaga
qwiunor, när wi komma till en plats?
fingo de det uppmuntrande fivaret, att
det roar då åtminstone 5 saker som de
kunde göra sedan de gått och bjudit
in folk till mötena och kämpat
m ed G ud om wälsignelse.
1. Sjunga med ande ochkrast,
allaredan det bringar syndare på knä-
2. B ed ja till G ud — detta, gjordt
i tron, nedkallar en kraft ö«wer de om-
wända, hwarigenom de se sig som stora
nådebehöfwande syndare.
3. thala huru de sjelswa
blifwit frälst a, liksom Paulits ofta
gjorde ett, ex. för judarna, Apg. 22 och
för konung Agrippa och Festus Afg. 26).
4. Läsa upp något Guds ord
och derifrån söka rikta några frälsnings-
pilar till de olika klasser närmarande.
5. Samtala med de bekym-
rade ester det egentliga mötets slut.
Sådana enkla möten ha dessutom a lla-
r e d a n o m
kurstiden uti mindre lokaler blifwit
as kursdeltagarene hållna uti den stad,
der kursen warit sörlaggd, och der det då
kunnats utrönas hivad slags gåfwor de
olika personerna haft och huru många
som kunnat uppmanats att utgå.
Ester mycken bön till Gud om an-
deiis ledning, ha dessa swaga werktyg
tågat ut och underliga ting ha inträffat.
Stora iväckelser ha uppkommit på flera
platser. Både prester och skollärare ha
allt emellanåt warit dessa swaga arbetare
behjelpliga och en icke ringa skörd blef
och blir fortfarande derigenom insamlad
sö. himlen.
Är det nu endast i Noi-ae, Smerge-
ansträngnimjar lie!;i.ifili-.i gos-TF iii-«-
Tsuiee inså-Junia? nikss IEC
kiisimra — je. Lxisentals s-«-.i1seriFiii-
oaksa, hwarifråii det Macedoniska
roth »kom öfioer och hjelp oss-« höres?
A andra sidan: huru många unga
personer finnas icke, som antingen hasiva
en anställning, som de kunde uppgifwa
för att tjena Herreli, då de ej hafwa
mer ätt sina egna personer att sörja för-
eller som ingen anställning haswa endast
tillbringa sin tid med att göra ingen-
ting eller sådant foin icke bringar någon
direkt frukt sör ewighetenl En ewange-
listkurs behöfwes icke minst i Finland,
för att i sin ringa mån medwerka till
England och Amerika, fix-in s·-·iifkildk1 klass-— »
lisc syndas-:-
« x
ttj"l."’
«·) Hufwudsaken är att dessa under ordets
och andens inflytande lära sig att förstä, att
de äro antingen bundna uti eller lösta från
sina synder.
För att man skall kunna bibringa dem
denna insigt med eftertryck, måste man ha
erfarit det andens ,,frid ware med eder«
demf. Joh. 20: 19 med 20: 2l) samt an-
dens blåsande och den helige an-
Ie s m e d d e l s e på ett särskildt kraftfullt
ätt (n:o 22).
aftnarna under-
eioaugelii spridning bland dess 2 millio-
ner innewånare.
MångensägerJ ja, men man måste känna
en inre kallelse att missionera och alla
kunna jn icke blifwa missionärer.
Deii inre kallelsen sår bäst ge-
nom mycken bön till Gud och
genom att betrakta de menni-
skors nöd, som äro utan Kristus.
Att det ingen fara är, att det blir
för många missionärer bewisar det sorg-
liga sakförhållandet, att ewangeliuin ännu
icke, efter öfwer 1800 års förlopp, sedan
befallningen om detsammas förkunnande
för alla folk gafs, blifwit sörkunnadt för
alla solk. 50 gånger så många missionä-
rer som de nuwarande, ivoro ej nog
för att tillgodose behofwen.
Hade Luthers uppfattningar om det
allmänna prestadömet, blifwit följda, då
hade ställningen f. n. warit helt annor-
lunda än den är i werlden.
,,Guds ords förkunnelse, säger han«,
är gemensam för alla troende, ja är icke
blott deras rätt utan också deras pligt-
. . Meti antingen det behagar Papister-
na (katolikerna) eller icke, få måste wi
här sätta dem i ivågskålen och bruka de-
ras eget medgifwande till bewis på att
alla kristna, qwinnorna inbe-
räknade, äro prester utan krono-
räkning och utan det presterliga märket«
(Luthers Herdebref).
Wid ett nyligen hållet möte i London
af den så rikt wälsignade Kina Jnlands-
missionen yttrade en missionär följande
tänkivärda ord: «man har förr ofta tänkt
att man måste hafwa en »särskild kal-
lelse« att gå ut till Kinal nej, då Her-
ren säger: ,,gån ut i hela werlden och
förknnnen eivangelium«, så måste man
hafwa en särskild kallelse för att ha rät-
tighet att bli hemma«.
Ewaugelistkurfen för Fin-
land begynner tisdagen den
6 nowember kl. 9 f. m. och fort-
sätter i 3 weckor.
Hwarje besökare bör medhafwa ett re-
kommendations-bres från någon grupp af
troende eller mer känd enskild person.
För deltagare, som ej sjelfwa kunna be-
strida sitt uppehälle under wistelseni
Helsingfors-, beredes fritt sådant få långt
förmågan sträcker fig. Brefwexlitig i
detta hänseende kan ske med fru Maria
Paije, Skarpskyttegatan 9, Helsing-
o r s.
Ewangelistknrsen är ju hufwudsakligen
för sådana, som ivilja gifwa hela sin tid
till Herrans tjenst dock kunna äfwen så-
dana deltaga, som sedermera tänka stan-
na uti sina manliga sysselsättningar och
endast leda möten för barn eller äldre
om söndagarna eller så ofta tiden med-
gifwer.
Då guitarren wisat sig wara ett werk-
famt medel att draga folk till mötena,
såwäl som till att bringa sanningen in
uti deras hjertan uppmanas alla, som
kunna lära detta, särskildt för mindre lo-
kaler så passande. spel, att med allra-
första skaffa sig gailarrer och beayictia
att Lisas-i fig.
Gniiarrsr har på nya platser iNorge
öppnat mer än ett hugs, som eljest toa-
-«1t tillslulikr för emangelii förkunnelse. «)
IPX-tå nu Gad leda betjä, att i n g en koni-
mer till denna kurs, som dristves af
egen ära, inbillade tankar om ett makli-
gare lif, eller något annat än ren kär-
lek till Guds namns förherrligande och
syndares frälsning, och å andra sidan,
att a lla må komma ut, som Gud tvill
hafwa ut, äfwen om menniskor, kanske
ofta de närmaste, skulle göra inwändnin-
garl Gud gifwe, att ingen i framtiden
skulle tivingas att utropa, likt en ung
syster i Herren, hivilken jag allaredan för
1 år sedan, isrigt men sörgäfwes, upp-
manade att letnna sig åt arbetet för
Herreii Jesus, nyligen under en mange-
listkurs i Norge måste utropa och det
under tårar: »Ack, 4 år af mitt
I) Cn särskild swåri het förefinnes wisser-
ligen här i Finland söt en ewangelistkurs,
som ej förefanns i Norge, nemli en den att
twenne olika språk begagnas. etta afhjel-
päszvg kursen genom tolk, alltsamman tolkas
p n a.
Någon widare tidspillan wäntas detta icke
förorsaka, då ju talandet i alla fall måste ske
långsamt, att det må kunna nedskriswas.
lif äro nu förlorade, hwilka jag
har tillbringat för mig sjelf och ej
för min srälsare«. I«·)
Gild med oss
Wänligen
Eder i tron på Jesus.
« F. Franson.
« Hinduggslnilau
Textutredning.
Söndagenden210ktober1888.
Josua bok 4: 10—24.
Minnessteuar i Gilgal.
Och presterna, som buro ar-
ken, stodo midt uti Jordan, till
dessallt tvar gjordt, som Her-
renhade budit Josua atit säga
folket, allt såsom Mose hade
budit Josua; och folket skyn-
dade sig och gick öfwer. etc. w.
10——24.
Denna text sluter sig ytterst nära in-
till den föregående, ja, kan sägas wara
en fortsättning as den samma. Den är
derför också en förnyad skön påminnelse
om, icke blott huru sällt det folk är, som
har Herren till sin Gud, utan ock huru
wälsignadt det dock i sjelfiva iverket är
att obetingadt lyda Gud och böja sig un-
der hans wilja-
Jsrael har med öflvergången as Jor-
dan tagit ännu ett steg, ett härligt steg,
kan mani säga, framåt mot det löstesrika
landet Kanam De stå nu med sina föt-
ter på den mark, der deras gamla heliga
fäder wandrat, lefivat, lidit, stridt käm-
pat och segrat både öfwer Gud och men-
niskor och fått öfwerhanden. Denegent-
liga ökenfärden är nu sålunda slut. Jcke
underligt att de nu, då de blicka tillbaka
på denna resa, här i Gilgal uppresa ett
,,Ebeii Eser«« af de tolf stenar — en
»Eben Eser«-sten för hwarje stam —
som Josua låtit upphemta ur Jordan.
De kunde ju wid tankens på Gnds
tålamod med dem, hans nådesulla be-
warande och allwisa ledning, icke göra
annat än så: tacksamt erkänna och bekän-
na fåwäl Guds godhet och barmhertighet,
som fört dem till den plats, till den
punkt, der de nu befunno sig, liksom ock
huru Gud härigenom kommit all deras
otro på skam. De tolf stenarne, repre-
senterade Israels tolf stammar, skulle så-
lunda för samtid och efterwerld wara en
dyrbar bekräftelse på den iett senare
skede i Jsraels historia af profeten Sa-
muel uttalade sanningen: ,,Ända hitintills
har Herren bulpit oss«.
ii) F amiljer boende i Helsingfors,
hwilka wilja med-verka till denna saks fram-
gång och kunna mottaga kursdeltagare
i sina hem under dessa 3 weckor ombedjas
på det enträgnaste att så göra. Och hoppas
wi att dessa familjer måtte der-igenom få en
sådan rik wälsignelse, som de familjer iChri-
tianiasbekände sig hafwa fått hwilka der öppnat
ina hem för samma ändamål. En bägare
kallt matten skall få sin lön, huru mycket mera
detta. Ellieddelanden i detta hänseende ske
med srii Maria Boije, Skarpskyttegataii 9,
eller med fru Gmiiia Mäkinen, Hafsgatan14.
"sugdt och gjordt.
Det är understundom för Gads folk
outsägligt dyrbart och lärorikt att kasta
en blick tillbaka på det lifwets wägstycke,
som ändtligen och lyckligen passerats-
Det förödmjukar och stärker på samma
gång. Man får blygas och djupt föröd-
mjukas östver fin egen otro och misstro-
Mait nödgas med grämelse påmimia sig
mycket i såtväl ord och lif, som manön-
skade ioar ogjordt eller åtminstone bättre
Man upptäcker både
underlåtenhets- och öfwerträdelsesynder
och hjertat blyges derwid. Men ack, då
man med dessa nedslående erfarenheter
ser på Herrens handlings-sätt under
samma tid, huru widgas icke då både
mun och hjerta. Full af helig fröjd och
under känslan as egen oivärdighet nödgas
man då ändock bekänna, under det otron, «
knorret och misstron maktlöst kryper rnndt
omkring en: ,,Anda hitintills har Herren
hulpit oss«. Och få alla dessa ersa-
renheter till Herrens fördel riktigt makt
öfwer oss, händer det att toi tillägga-
Han skall ock hädanefter hjelpa.
För Josua, som så willigt gått Her-
rens ärenden och i allt, ja i minsta del
sökt efterfölja hans föreskrifter, blef denna
dag en särskild minnesdag, ty det heter-
»På den dagen gjorde Herren Josua stor
för hela Israel; och de fruktade honom,
såsom de (förut) hade fruktat Mose.
Gifive oss Herren, och må wi få nåd
att mottaga Josua sinnelagl Ty det
medför rik wälsignelse att lyda Herrem
Lydnad är bättre än offer, hörsamhet är
bättre än det feta af wädrar. -
Särskildt skulle dessa stenar, i Gilgal
predika för israeliternas efterkommande
om, att Herren är hjelparen, och på det
att hela jorden skulle förnimma ,,och
känna Herrens hand, huru mäktig han
är«. Dessa minnesftenar skulle sålunda
icke gagna dem sjelfma, utan äfwen för
andra blifwa till hjelp och lärdom. Deri
ligger ock äfwen för oss den lärdomen
att hemta: att wi, då tvi få anledning
uppresa här och der wåra »Eben Eser«-
stenar, så skola dessa icke blott bringa åt
oss sjelfwa mycken tröst och uppmuntran,
utan äfwen blifwa ett skönt wittnesbörd
för andra derom, att Herren är en mä-
stare till att hjelpa. Anda hitintills har
Herren hulpit oss.
Anmärkning:
Gilgal = en plats eller trakt öster
om Jeriko, hwilken äfwen blifwit min-
nesrik derigenom, att Saul der stadfä–
stades i sin regering.
(Efter Sanningswittnet).
Vivekas-.
De personer, som tecknat bidrag
kör Finska Weckobladet samt
tidningens ökriga vänner behagade
sammankomma måndagen den 29
oktober kl. 6 e· m. till möte i Alli-
anshuset.
renumerantor ooh annonsörer,
som icke betalat sina prenume-
rations- och anons afgifter, behagade
godhetsfullt- insända desamma till
redaktionen tär Fmska Weckodladot
eller till Missionsbolclädan, Alexan-
ders-gatan 40.
nissionsiiiknancnsn.
40 Aloxnndorsgatnn 40:
Bibcl, Ulustrerad Folke-Didel. Ny utkommen med 532 i
texten intryckta afbildningar
och stålstick.
Utkommer i haft-en a 60 p. 20 häften äro ud-
komna.
Arndt, Fr.
Bn Kristens Pilgrims färd genom likvot
Morlo 1)’audjgn6 J. Il. Godtköps npplagn. Dot sextonde
århundradets Rekorinatjons-Ilistoria. Utkom-
mer fullständng i 16 häften a 70 p. Priset för
hela arbetet blir följaktligen ej mor än 11,20.
Detta subkriptzionspris gäller dock blott- under
under innevarande år 1888, hvar efter det tidi-
gare priset 18, 20 inträden
illyrhorg, 0. F. Johannes Uppenbarelse.
Med inledning -
af Gamla Testamentets Profetia och Verlds-
ooh kyrkohistorien-
sundström, O. It. Naturliiran i Bilder.
Afbildningar.
Med text-. 775
Helsingfors« dustoudstadsbladeu tryckeri, less.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
