Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Llin tia weckovladet.
Helsingfors
Clorsöagen den 22 Yovemöer
Nm 46.
1888.
Yrenumerationspris :
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
Helt år ..... 3 mark 50 penni .....
Halft år . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 mark
2 tnark 27 pennt.
1 mark 32 penni.
J landsorten
8 penni
Redaktör: i
adress: W. Brunnsparken N:o ö.
Yttttottfer
. « emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatan 40,
stum Gdcllienm - åt 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äswen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas ösa-ersättning tillkomnter 2 p.
Tidens tecken.
Får Finsta Weckobladet
af
G- Zi-
v.
Affallet.
,,Och emedan orättfärdighe-
ten får öfwerhand, skall kärle-
ken förkolna hos de flesta«.
Jesus Kristus-.
Hwad sont tvid en blick ut« i denna
tid främst tilldrager sig den troendes upp-
tnärksamhet och sotn ottvifwelaktigt måste
anses wara ett af tidens mest karakteri-
stiska kännetecken spå det andliga området,
är en allestädes skarpt framträdande och
alltjemt tillwäxande böjelse för otro och
förnekelse. Wi se en i otro sjunken
mensklighet, stadd i ett asgjordt och djupt
affall ifrån sitt upphof, den lefwande
Guden; och detta affall manifesteras ej
blott( deraf, att ett alltjemt och hastigt
tillwäxande antal individer omfatta nega-
tionens kristendoms-fientliga princip,
utan det ter sig jetmoäl och fastmer deri,
att sjelswa tids- och kultur-uttvecklingen,
som har en, lifwet i Gud genom Jestts
Kristus afgjordt fråntvänd, riktning, med
anmärkningswärd konseqwens och förfä-
rande hastighet — liksom ledd asen
oemotståndligt twingande, osynlig, makt
—- förer, och måste föra, hän, mot ett
allt djupare och swårare förfall.
Dett ende sanne Gudens dyrkan har
blifwit utbytt emot sjelfförgudning, men-
nisko- och·snille-dyrkan samt dertned sö-
renadt mångfaldigt afguderi, i skarp och
afgjord strid mot Herretts första bud.
Gnds namn missbrukas på tusenfaldigt
sätt af hånet, lättsinnet och otron; dess
hållande i ära såsom ett öftver allt an-
ttat dyrt, kärt och heligt namn, är nu-
mera en sällsynt företeelse. Sabbats-
dagen, denna wälsignelserika Herrens
fridsdag för andens hwila i Gud, huru
har ej den blifwit förbytt till en det
hemskaste lättsinnets dag, hwilkenföreträ-
deswis egnas åt tillfredsställandet af
njutningslystnaden, fåfängan, flärden och
det orena begäret, genom utöfwandet af
all upptänklig synd, under det att den
stärkande och förnyande gudomliga ande-
frid och fröjd, sont sabbatens helgande
kunde skänka, är åsidosatt, ja med hån
och löje ansedd. Sabbatens helgande en-
ligt Guds wilja skulle neddraga strömmar
af wälsignelse till jorden, under det dess
missbrukande och skändande utbreder för-
bannelse i wida kretsar. Familjebanden
haftva slappnat, förhållandet makar emel-
lan och mellan barn och föräldrar kän-
netecknas i allmänhet mer af sjelftviskhet
och kallsinnighet än af den kärlek, font
«icke söker fitt«; barn sätta sig upp emot
föräldrar och »wålla dem döden«, ty
sällsyttt är del ingalunda att i de dagli-
ga tidningarne redan nu läsa ont upprö-
rande föräldramordz och der det ej sker
uppenbart, med hugg och slag, der till-
fogas i moraliskt afseende blödande sår,
hwilka toäsentligett kunna bidraga att
föra en grånad fader eller ntoder med
sorg i grafwett. Den modernafördoms-
friheten har på ett förfärattde sättbidra-
git att förringa helgden as okl) upplösa
Guds fjerde bud. Mord och dråp äro
manliga företeelser för dagen, och de tveklös-
liga tidningartte meddela nästan i hwar-
annan nummer upprörande och hårte-
sattde skildringar om dylika händelset·,
htvilka numera knappast wäcka synnerlig
uppmärksamhet, för så widt ej några
särskildt ,,intresserande«, ont djurisk eller
djetvulsk grymhet wittnande, omständig-
heter, äro dertned förbundne. — Och så-
lunda går det genom Gads heta lag;
alla synderna äro allmänna — och blifwa
det mer och mer —- allt, under det knap-
past ord förslå för att framhålla och
prisa den moderna samhällsutwecklingens
storartade framåtskridandet
Ja, det går med swindlande fart
,,frantåt«, och med detta, i wår, öfwer
upplysning, hög bildning och fördoms-
frihet prisade tid, både bittida och sent
atnoända, stolta slagord, åsyftas i sjelf-
tva werket en i rigtning ifrån Gnd och
Hatts sanna kännedom allt mer sig af-
lägsnande kultur tttweckling. Menskligt
att dömma, synes det som skulle denna
uttveckling ej mer stå att hejda, något
sont sannolikt ej heller torde ingåiGnds
stora riksplan, enär den bibliska profe-
tian, långt ifrån att ställa i utsigt en
allmän werldsförbättring genom evange-
lii förkunnelsen, twärtom wisar oss att
ju närmare det lider mot slutet af denna
tidsålder, affallet skall tvarda allt större
och menskligheten i allt högre grad ut-
tvecklas i otro, sjelftoiskhet och Guds-
förakt. (Kol. 2: 8. 2 Tess. 2: 3, 7-—
12. 2 Tim. 3: 1—4. 2 Petr. Z: 34.
Jud. 17, 18, 19 m. fl. ft.). Att denna
gudomliga uppenbarelse i tvår tid nått
en redan nog framskriden uppfyllelse, är
uppenbart för trons blick, och denna fö-
reteelse af djupt och omfattande affall
utgör i och för sig ett alwarligt och ma-
nande tidstecken, likt ett mot den annal-
kande aftonen wisande, uträckt finger.
J sitt andra bres till församlingen i
Tessalonika, erinrar apostelen Paulus,
häntvisande till fin föregående muntliga
underwisning, derom att innan Kristi
dag är för handen, affallet måste ske,
«och syndens man, förderfwets sontvarda
uppenbar, som skos sätta sig emot, och
upphäfwa sig öfwer allt, font Gud eller
heligt kallas-; och han fortsätter: ,,J
weten ntt hwad det är font
hindrar; så att han först i sin
tid kan warda uppenbar. Ti)
gudlöshetens hemlighet är
redatt werksam, tu ett endast
till dess den, som ttu hindrar,
warder undanröjd. Ti) då stall
den gudlöse warda uppenbar och Herrett
Jestts skall förtära honom med sitt muns
andedrägt och genont uppenbarelsen af
sitt tillkommelse tillintetgöra honom, hwil-
kens tillkomtnelse sker i följd af satans
werksamhet, med lögnens hela makt och
dess tecken och under«; (2 Tess. 2: Z-
9). As detta och många andra skrift-
ställett fintta tvi klart: att gudlöshetens
werksamhet skall utwecklas och nå en yt-
terlig höjd; att den inom en förtoerlds-
ligad kristenhet nu allmänt hysta förhopp-
ning, att kyrkan i förbund med mensk-
lighetens framåtskridande i civilisatiott
och humanistisk bildning, omsider skulle
besegra ondskan och åstadkomma ett bättre
tingens ordning på jorden, är bibelstri-
dig och grundsalsk och att skriften tioåri-
om angifwer att allgudlöshetetts bent-
liga werksamhetskall. i den yttersta tiden
framträda med aldrig anade resultatet as
otro, affall och gudsförakt. — Om wi,
som kuntta skåda tillbaka öfwer 18sekler
af denna ,,gudlöshetens hemliga werk-
samhet««, wilja se i ljuset af Guds ords
uppenbarelse, så finna wi utan swårig-
het, ott ondskans frukter börjat mogna,
att orättfärdigheten på ett fruktanswärdt
sätt fått öfwerhand, och att kärleken re-
dan förkolnat hos »de flesta«. Förhan-
nelsen har djupt genomträngt skapelsen,
och sjelfwiskheten, som är syndens-inner-
sta kärna, har tryckt fin fasansfulla och
widriga prägel på menskligheten. Sam-
hället är, till sitt innersta wäsen, hed-
niskt, ehuru toid särskilda tillfällenwissa
kristliga seder och bruk iakttagas,htoarnted
öfwer trons frånwaro och den inre förrutt-
nelsen bredes ett skymmande hyende.
»Sjelstoiskheten har uppnått ett fullstän-
dig utweckling och werksanthet«« skriftver
doktor Bonar, »och det är icke möjligt
att samhällsbyggnaden kan hänga till-
sammans länge«. Affallet som underk-
lat sig till en ytterlig höjd och tillspet-
sat sig, utgörande en uppfyllelse af pro-
fetians ena del, har förberedt och banat
wäg för fullbordan af den andra, ättnu
ouppfyllda delen — framträdandet af
den laglöse, ,,syndens man, förderfwets
font-, som skall uppenbaras då »den,
som nu hindrar, warder undanröjd« och
hwars egentliga werksamhet, infallande
under den närtvarande äonens sista ske-
de, skall såsom det af den gammaltesta-
mentliga profetian tvill synas, komma
att utöfwas under de sista 3 1-, åren af
åren af innewarande tidsålder. k) Äntttt
lit) G. Mühe säger: «Dächsel, som wågat sig
in på det kronologiska i prosetiorne, hämvisar
derpå, att den heliga stadens förtrampande
begynte i året 887 eft· K. då Kalifen Omar
eröfrade Jerusalem. Gnligt Upp. U: 2 skall
detta förtrampande fortgå i 1260 år, alltså
till året 1897; då är äfwen hedningarnes tid
står hindrande i tttägett den Gads ande-
tnakt, htviltett uppenbarar sig i tilltvarott
as sedlig rätt och borgerlig samfunds-
ordning, htoilken ännu förefinnas och
officielt erkännas äfwen iden hedniska
folknterldenz men då denna i andenterl-
den stridande och emotståeude guds-kämpe
(Dan. 10) en gång toiker tillbaka, gif-
wande rntn för laglöshetens mysterium,
och sålunda den, som nu hindrat-, blif-
toit uttda nröj d, då skall ondskan,
bragdt till fullständig mognad, tvinna
sitt inkarnation och yttersta representant
i den personliga antikrist, stunsfall »sätta
sig emot och upphäftva sig öfwer allt,
som Gttd eller heligt kallas«« och dermed
skall förderftoet stiga öfwer alla hämmande
skrankor.
Mett äftvett denna del af profetian
har begynnt att fullbordas. Hwad af-
ser wäl den alltjeutt toäxande werksam-
het, htvilkett, icke mer enstaka och i tyst-
het, utatt offentligt, samfäldt, planmäs-
sigt och under högljttdt jubel, i allt wi-
dare kretsar, energiskt och ingalunda
fratngångslöft, fullföljes as denna tidens
socialister, kommunister, nihilister och
anarkister, ont ej att tmdergräfwa och
tillintetgöra just detta sista hinder, hittil-
ket, såsom en återhållattde makt, ättnu
står emot förderfweti E. Mühe säger:
,,Det »ottda« förebudet, en atttikristisk
anda, framträder alltjemt kraftigare och
fräckare, alla trogna ana något om det
snara uppstigandet af djuret ur afgrun-
den; redan nu försöker djnrnatttren att
under glänsande skimmer as upplysning,
bildning och humanitet uppstiga till civili-
sationens spets. Afgrundens ande jäser
och wältrar sig fram bland nationerna.
Ätttttt är wäl icke undanskaffadt, detsotn
hindrar det fullständiga förderfwets in-
brytande, neml. öftverhetsmaktett och ord-
ningarna med Gads nåd i kyrkan, sko-
lan, och staten; men starkt arbetas derpå,
att tverldens konsertverande salt skall ut-
kastas från statens lagar, från skolor och
ästoen från kyrkan, och allt detta under
föregiftvande af humanitet, tolerans och
liberalitet. Ganska stora partier i sta-
terna hafwa satt detta för sig till ett
mål, htvilket de med otttsläcklig ifwer
fullfölja. J det ögonblick, då ttted Guds
tillåtelse, det tages ur wägett, som änntt
tillbakahåller förderftoet, skall asgrundens
pestluft lössläppas och blåsa öfwer alla
lattd«.
fullbordad. De twå wittnetta hastva också då
fulländat sitt embete och ligga döda i 3 ; år
(Upp. 11: 9, 11). Den gudlösa werlden skall
då, i hejdlös fröjd, jubla tvid ingången af det
nya århundradet (Upp. 11: 10). Mett plöts-
ligt i midten as året 1900 sker det under, som
i Hesek. 37 är sörutsagdt. Qwarleftvan af
judafolket blir genom Gads ande upptväckt och
blir kristligt och härigenom uppkommer äfwen
hos därvarande kristenheten ett nytt lis, som
i Rom. Il: 15 beskriftves så i ögonen fallande,
såsom «ett lif ifrån de döda-«-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
