Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman Anker, 1839-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’
Husk det, du norske bonde,
husk det, du by-mand med.
Skal kjærligheds-sæden monne
vor tak må den dugges med.»
Jonas Lie var optimist som Bjørnson. «Hver
åndens mand» vilde bli med i denne reisinga,
segjer ban i diktet til Anker, Arvesen og
Sagatun i 1869:
<Fra Hamar stad det ringer
udover Mjøsens vand, —
og for mangt lydhørt øre
rundt hele Norges land.
Det ringer folket vågent:
det er alt langt på dag,
det er på tid vårt lærdomsåg
blir vendt til folkesag.
Det er i landets hjerte
ved Mjøsens blanke speil,
den fagre folketanke
har heist de hvide seil.
Og som den fremad stævner,
så seiler den sig stor;
det blir tilslut hver åndens mand,
som stiger med ombord.
Og morgensolen skinner
i sjøen om dens speil.
Og Norges flag er heiset
i rå som silkeseil;
og for de mænd, som vove
sin ungdomsdag derpå,
så er det vel så fager færd,
som du i livet så.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
