Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
gaf allt, som hon bestrålade, söndagsro. Leendet var
allvar, men allvaret var hängifvenhet. Hon tycktes kunna
draga till sig alla i kärlek, ty hon tycktes förstå allt,
emedan hon i allt såg endast det goda. Hennes ansigte
bar prägeln af sjuklighet, men denna svaghet måste vara
hennes styrka; ty den menniska kunde icke finnas, som
velat såra den. En evighetskrans hängde omkring
ramen; hon var död.
»Detta var min mor,» hörde Petra mildt yttras
bakom sig och vände sig om mot dottren, som gått ut
och nu återkommit. Men hela rummet var härefter
fyldt af porträttet, allt förde upp till det, allt fick sin
belysning deraf, allt var ordnadt för det, och dottren
var dess stilla återsken. Dottren syntes något tystare,
något mera tillbakadragen. Modren upptog allas blickar
och gaf dem fulla tillbaka, dottren sänkte sin. Men
samma klarhet och mildhet. Hon hade äfven modrens
växt, men intet spår af svaghet; de lifliga färgerna i
hennes tätt åtsittande drägt, i hennes förkläde och lilla
halsduk, som var fäst med en romersk nål, kastade
tvärtom något friskt öfver hennes ansigte och lät ana
ett behag och ett sinne för behag, som gjorde henne
till dotter af porträttet och till ställets älfva. Som hon
gick der inne mellan modrens blommor, kände Petra
en stark dragning till henne; i umgänget med denna
qvinna och på detta ställe måste allt godt växa, kunde
hon blott komma ditin! Hon kände sitt öfvergifna
tillstånd dubbelt; oafvändt följde hon Signe, hvart hon gick,
och hvar hon stod; Signe kände det och sökte undvika,
men det hjelpte ej, hvarföre hon blef besvärad och böjde
sig öfver blommorna. Slutligen fattade Petra sin
ogrann-lagenhet, blygdes och ville afbedja den, men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
