- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
95

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

något i det omsorgsfullt uppsatta håret, den fina pannan
och det tätt åtsittande i drägten, som uppmanade henne
att vara försigtig. Hon såg upp till modren: o, henne
kunde hon redan ha omfamnat! Var det icke, som om
hon sade henne: välkommen! Ja, vågade hon tro det?
Så hade ännu aldrig någon sett på henne; i denna blick
låg, att hon kände allt, som händt den vägfarande, och
dock ville tillgifva henne. Öfverseende behöfde hon,
hon kunde icke skilja sig från dessa ögons välvilja, hon
lutade hufvudet likasom porträttet, hon knäppte
händerna likasom det och vände sig nästan omedvetet,
sägande: »Låt mig få vara här!» Signe reste sig upp och
vände sig, hon kunde icke af förundran svara. »Låt
mig få vara här!» bad Petra åter och tog ett steg emot
henne; »här är så skönt!» och hennes ögon fylldes.

Den unga damen svarade: »Jag skall bedja far
komma in.» Petra följde henne med ögonen, tills hon
var inne genom kontorsdörren, men så snart hon var
ensam, blef hon rädd för hvad hon gjort, och darrade,
då hon fick se prostens förvånade ansigte i dörren.
Han kom litet bättre klädd än nyss och med pipa. Han
höll om den med ett fast grepp, drog munstycket undan
läpparne, hvarje gång han sugit till sig röken, och blåste
ut den i tre afdelningar, hvar med en liten smäll; han
upprepade detta några gånger, i det han stod midt på
golfvet alldeles framför Petra, utan att just se på henne,
men som om han väntade att hon skulle tala. Hon
tordes icke upprepa sin begäran inför denne man; ty
han såg sträng ut. »Ni vill blifva här?» sporde han,
och hon fick en stor ljus sidoblick. — Skräcken gaf
hennes röst något bäfvande: »Jag har ingenstädes att
taga vägen!» — »Hvarifrån är ni?» — Petra nämnde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free