Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
i en sinnesrörelse, hvilken hon blott med yttersta möda
kunde dämpa.
Hvar minut, som förlänger en sådan tryckande
stillhet, hvarunder vi vänta på hvarandra, gör den ännu
mer outhärdlig. Man kan icke röra sig, emedan man
känner att det märkes; hvar suck höres, det höres
äfven, om man är alldeles stilla; ty det höres som
hårdhet. Man kommer i spänning, emedan ingenting säges;
men man bäfvar för att något skall sägas.
Hvar af dem kände, att detta ögonblick aldrig
skulle återkomma. De murar, hvilka man sitter och
bygger upp mellan sig, växa, vår egen skuld växer, de
andras växer, växer med hvart andedrag; snart råka vi
i förtviflan, men snart i harm, ty den, som uppför sig
så emot oss, är obarmhertig, ond; vi tåla det icke, vi
tillgifva det icke! — Petra uthärdade det icke längre;
antingen måste hon skrika eller springa.
Då ljödo bjällror från vägen; snart sågs en
vargskinnsklädd man i kappsläde med skjutspojke bakpå
ila förbi framför trägården och in på gården. Alla
drogo andedrägten lättare och lyssnade efter befrielse!
De hörde den kommande i gången, han afdrog resstöflar
och kläder och talade med pigan, som hjelpte honom;
prosten reste sig för att gå honom till mötes, men vände
om för att icke lemna de båda flickorna allena; —
åter talade den främmande i gången, och nu närmare,
så att rösten kom alla tre att se upp, men Petra att resa
sig och fastnagla ögonen vid dön-en. — Det klappades
på; — »kom in!» sade prosten, helt upprörd, en man
med ljust ansigte och glasögon stod i dörren, Petra
uppgaf ett skri och sjönk ned igen: det var ju Ödegaard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
