Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Han var väntad i prestgården till julen, ehuru
ingen hade sagt Petra det; men att han kom just nu,
var en försynens skickelse, det kändes strax och af
dem alla.
Petra hemtade sig ej förr än han stod framför
henne och höll hennes hand. Han höli den qvar, men
sade ingenting, icke heller hon; — hon kunde icke en
gång resa sig upp. Men tvenne tårar kommo sakta
rinnande utför kinderna, medan hon fortfor att se på
honom. Han var mycket blek, men annars helt lugn
och vänlig; han drog sin hand tillbaka, gick ned öfver
golfvet och sedan bort till Signe, som krupit in mellan
sin mors blommor i bortersta fönstret.
Petra längtade att få blifva allena, hon drog sig
derför tillbaka. Signe fick bestyr i huset, hvarför
prosten och Ödegaard satte sig på kontoret vid ett glas,
som den resande behöfde. Här fick han i korthet veta
hvad de sista dagarne medfört, blef mycket tankfull
dervid, men yttrade intet. De blefvo äfven på ett eget
sätt afbrutne.
Framför fönstren kommo två qvinnor och tre män
gående, en efter annan, och knappt hade prosten sett
dem, förr än han sprang upp: »Der äro de igen! —Nu
måste vi ha tålamod». — In kommo först qvinnorna,
sedan männen, långsamt, tyst. De ställde upp sig längs
väggen under bokhyllorna och midt emot soffan, der
Ödegaard satt. Prosten satte fram stolar och hemtade
flere från rummet bredvid; de satte sig också alla med
undantag af en ung man, stadsaktigt klädd, som väg-
Ejörnstjerne Björnson, Fiskarflickan. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
