Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Således hade för hennes konstnärsmål gamle Per
Ohlsen spelat ihop sina första penningar på bröllopp
och vid danser, och han, son och sonson på olika sätt
lidit och slitit. Summan var icke stor, men den kunde
förmå föra henne ett stycke längre ut i verlden, och
derigenom också raskare framåt.
Men som sol steg den tanken upp hos henne, att
modren nu kunde flytta till henne, hon kunde hvar dag
gifva sin moder glädje, hon kunde återgälda sin mor!
Hon skref ett långt bref till henne hvar postdag, och
hon kunde knappt invänta svaret. Då det kom, blef
det henne en stor missräkning, ty Gunlaug tackade,
men menade, »att hvar satt bäst i sitt». Nu lofvade
prosten att skrifva, och då Gunlaug fick hans bref,
kunde hon icke längre hålla sig; hon måste berätta för
sina sjömän och andra bekanta, att hennes dotter skulle
blifva något stort någonstädes och ville hafva henne till
sig. Derigenom blef saken en mycket vigtig fråga inom
staden, den afhandlades på bryggor och fartyg samt i
alla kök. Gunlaug, hvilken hittills icke nämnt sin dotter,
talade härefter aldrig om annat än »min dotter Petra»,
liksom ingen hädanefter talade om annat med henne.
Men ännu då det led mot Petras afresa, hade
Gunlaug icke gifvit bestämdt svar, hvilket mycket
bedröfvade dottren. Deremot blef det henne högtidligt lofvadt
af både prosten och Signe, att de skulle komma in till
henne, då hon första gången skulle uppträda.
Snön började att smälta ned från fjällen, och det
grönskade smått på marken. Det hf, som vid vårens
ankomst vaknar på en jord mellan fjällen, är stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
