- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
163

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

likasom längtan varit stor. Menniskorna blifva raskare,
arbetet går lättare, reselusten skådar ut öfver fjällen.
Men Petra hade, oaktadt hon längtade, aldrig älskat
stället och tingen så mycket som nu, då hon skulle
skiljas ifrån dem; ja, det föreföll henne, som om hon
ända tills nu hade försummat dem, emedan hon nu först
förstod dem. Blott några dagar återstodo henne der på
gården; hon och Signe gingo omkring och togo farväl
af alla och allt — i synnerhet af de platser, som de
gemensamt fått kära. Då fingo de af en bonde veta,
att Ödegaard var uppe på Öygarene, och att han
ämnade sig ned till dem. De båda flickorna blefvo helt
blyga och upphörde att gå ut.

Men då Ödegaard kom, var han så ljus och glad,
som ingen förr sett honom. Hans ärende i trakten var
att anlägga en folkhögskola, hvilken han under den
första tiden sjelf ämnade leda, tills han funnit en lärare,
som föll honom i smaken; senare ville han sätta annat
och mera i gång. Han betalte på detta sätt, sade han,
något af fadrens skuld till bygden, — och hans far
hade lofvat flytta till honom, så snart huset blifvit
färdigt. Det skulle ligga alldeles vid prestgården. Såväl
prosten som Signe blefvo öfvermåttan glada åt detta
grannskap; äfven Petra, ehuru det föreföll henne
underligt, att han skulle bosätta sig, just då hon reste.

Prosten ville, att de dagen före Petras afresa
gemensamt skulle begå den heliga nattvarden. Derigenom
bredde sig en stilla högtidlighet öfver de sista dagarne;
och det var eget, att när de talade till hvarandra, skedde
det till hälften tyst. I ljuset af denna stämning stod
allt, som Petra för sista gången gaf sin blick, med en
allvarlig maning. Det upplefvade skulle genomgås, —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free