Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
I närmaste sammanhang med ofvanstående befinner sig
frågan: äro ormbunkarnes stamblad stam- eller bladorganer?
I sin Philosophia botanica sid. 42 ger oss Linné följande
bestämning på stamblad: ’’’’fröns, trunci species, ex ramo
coadu-na tus folio et sæpius fructificatione, propria Filicibus et Palinis
hvaraf tydligen framgår att han dermed menade en thalloid
bildning och ej endast blad, ehuru det sednare exemplet
Palmer är mindre väl valdt. Efter honom hafva varit och äro
ännu i dag åsigterna mycket delade, så att, då Hofmeister,
som först iakttog stambladens hos ormbunkarne tillväxt i
spetsen, på grund häraf förklarade dem för stamdelar, uppträdde
Pringsheim deremot och ansåg dem vara blad.
Alla ormbunkarnes bladlika organer synas oss dock icke
vara af samma ursprung, ty Lycopodiacece, Selaginetlaceæ, dit
äfven Isoetes inåste räknas, och Equisetaceæ hafva ganska
säkert äkta blad, då deremot de öfrigas ([Marsiliaceæ och
Poly-pocliaceæ) äro mera tvist underkastade.
Bräkenformerna (Polypodiaceæ) och Vattenormbunkarne,
såsom Pilularia, ega stamblad som i knoppen äro inrullade,
hvarigenom den vegeterande spetsen, liksom en knopp af sina
fjäll eller de inre bladen af de yttre, skyddas af den mera
utvecklade delen med dess hinnaktiga fjäll. Denna tillväxt i
spetsen talar för stambladens stamnatur, ty dylika bållika
(thalloida) grenar finnas äfven hos fröväxterna, såsom hos
Phyll-antlms m. fi. Bräkenarternas stamblad äro dessutom
visserligen fruktbärande, men motsvarande exempel saknas ej
heller hos de högre växterna, såsom den abnormt utbildade
blomaxeln hos Tuppkammen (Ce/osia), Lackviolen m. fi. visar. Vi
groningen omedelbart utvecklar den nya stammen och i hvars
nedersta ända lian sjelf ingår såsom integrerande beståndsdel. Sporerna
hos Marsiliaceæ, denna den högsta familjen bland alla sporväxter,
närma sig äfven till fröen ej obetydligt genom deras groddvårta.
Vi skulle derför föredraga att kalla fröväxterna Uymenococceæ och
sporväxterna (iymnocvcceæ, såsom äfven benämningen Rhizembryonatce
framför Dicotyledoneæ och Arrhizembryonatæ framför Munvcotyledoneæ.
Öfvergången från frö till Pelliæ groddspor bilda Sphasrembryonatæ, hvilka såsom
en lägre utvecklingsgrad böra fördelas både på Rhiz- och
Arrhizembryonatæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
