Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
tenskapsmännen ej ännu blifvit fullt ense, nemligen frågan
om det aggregationstillstånd, i hvilket nämnde massa befinner
sig. Den omständigheten att solljuset gifver ett kontinuerligt
spektrum, endast afbrutet af tina absorptionslinier, tyder
visserligen derpå, att ljuset emanerar från en solid eller smält
massa och ej från en brinnande gas. Men å andra sidan kan
man ej förneka svårigheten att med detta faktum
sammanställa den enorma temperatur, som efter all sannolikhet är
rådande på och inom solen.
Enligt Pouillets redan för tre decennier tillbaka
anställda undersökningar är den värmemängd, som hvarje
qvadratmeter af jordens yta på en minut emottager från solen vid
lodrätt infallande strålar, eller rättare sagdt skulle emottaga,
om ingen atmosfer funnes, lika med 17,633 kalorier *), då man
med kalori betecknar den värmemängd, som åtgår för att höja
temperaturen af 1 kilogram vatten från 0° till 1° C. Då
jordens afstånd från solen utgör omkring 215 solradier, måste
intensiteten af det utstrålande värmet vid solens yta vara
2152 = 46225 gånger intensivare än på jorden, hvaraf man kan
sluta, att hvarje qvadratmeter af solens yta afgifver 13600
kalorier i sekunden. Under antagande af en fullkomlig
kon-duktibilitet och en värmekapacitet, som vore 133 gånger större
än vattnets beräknar Pouillet solens afsvalning till 1° på 100
år samt härleder häraf, under ett nytt antagande om
utstrålningsförmågan, att solens temperatur utgör minst 1461° eller
något mer än den, som motsvarar jernets smältpunkt. Detta
resultat har dock, såsom hvilande på åtskilliga fullkomligt
godtyckliga antaganden, ingen annan betydelse än den redan
*) Enligt mekaniska värmeläran finner inan, att denna
värmetillförsel innebär en källa till mekaniskt arbete, som kan uppskattas till
1,66 hästkrafter. Emot 100 sv. qvadratfot svarar enligt detta
förhållande 14,7 hästkrafter, hvaraf likväl endast omkring 4 under gynsamma
atmosferiska förhållanden komma sjelfva jordytan till godo, emedan
större delen absorberas af luftkretsen. Då det uppgifves, att Ericsson
genom sina nya solmaskiner lyckats uppsamla något öfver 1 hästkraft
på 100 qvadratfot, är detta således i verkligheten endast omkring ^ af
det teoretiska beloppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
