Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
antydda, att angifva den lägsta möjliga gräns för
soltempera-luren. Att densamma i verkligheten måste vara mångfaldt
högre, synes otvifvelaktigt framgå deraf, att solatmosferen,
enligt hvad spektral-analysen gifver vid handen, innehåller
dunster af jern och andra metaller i stor mängd. Huru
sväfvande och osäker denna uppskattning af soltemperaturen än är,
blifver det i alla fall gåtlikt, huru under sådana
omständigheter större delen af solens massa kunde bibehålla en fast
eller flytande aggregationsiorm.
Ledd af dylika betraktelser har Faye, som mycket
sysselsatt sig med hithörande frågor, uppställt en ny hypotes om
solens fysiska beskaffenhet, hvilken han på sednaste tider icke
utan framgång sökt förfäkta emot anhängarene af den
Kirch-hotfska teorin. Enligt hans åsigt är solens inre massa
till-följe af den höga temperaturen icke blott gasformig, utan de
enkla ämnena förekomma der åtskilda eller i fritt tillstånd,
emedan värmet hindrar dem att ingå kemiska föreningar med
hvarandra. I skötet af denna gasformiga massa verka
enorma krafter, hvarigenom häftiga och djupt ingripande rörelser
förorsakas. Utan att kunna i detalj redogöra för dessa
rörelser, anser Faye dem böra bestå hufvudsakligen i vertikala
strömmar, gående dels nedifrån uppåt, eller från
medelpunkten åt ytan, dels i motsatt rigtning. Tillgången härvid vore
sådan, att den vid ytan befintliga materien afsvalnar, bildar
kemiska föreningar och kondenseras samt nedfaller såsom ett
regn, hvaremot den heta gasen ur solens inre oupphörligt
tillströmmar i motsatt rigtning. Den nedåtgående kalla
strömmen upphettas mer och mer under fallet, emedan lefvande
kraften öfvergår i värme; med den uppstigande strömmen är
förhållandet motsatt: dess värme förbrukas till det arbete, som
förrättas under rörelsen. Enligt denna teori skulle solljuset
egentligen härröra från de droppformiga glödande partiklarne
närmast solytan, hvilka likt ett intensivt och oupphörligt
eldregn omgifva den inra genomskinliga eller dunkla gasmassan.
Teorin vore sålunda bragt i öfverensstämmelse med de genom
spektral-analysen vunna resultaterna.
Faye har trott sig finna ett direkt stöd för denna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
