Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ven temperatur, då de brinna under vanligt lufttryck, blifva
det. när de äro komprimerade. Blandningar af vätgas och
koloxidgas med syrgas gifva sålunda endast ringa ljus, när
man bränner eller låter dem detonera i fria luften, men de
frambringa ett ganska starkt sken, om man låter dem
detonera i slutna glaskärl, så att deras utvidgning i
förbränningsögonblicket hindras. Brännas dessa gaser i enkom för
ändamålet inrättade apparater, så finner man att lågan redan vid
2 atmosferers tryck betydligt tilltagit i ljusstyrka, medan vid
10 -atmosferers tryck ljuset i en 1 tums låga är tillräckligt att
på ett afstånd af två fot från lågan tillåta läsning af tryckt
skrift, och det utan att bakom lågan finnes någon
reflekterande yta.
Tyngre och komprimerade gasers egenskap att vid
glödgning gifva mera ljus än andra, visar sig äfven i den
elektriska gnistans förhållande, då den passerar igenom gaser af
olika tyngd och täthet. — Går gnistan genom vätgas, är ljuset
mvcket svagt; går den genom klor- eller svavelsyrlighet, ger
den ett vida intensivare sken.
Det svaga ljus, hvarmed fosfor brinner i klorgas, tyckes
vid första anblicken vara ett undantag från nu antydda lag;
ty förbränningsproduktens, fosfortriklorurens täthet (68,7)
borde låta vänta en ansenlig ljusutveckling. Men en lågas
lyskraft beror äfven af temperaturen och man kan bevisa, att i
detta fall temperaturen sannolikt är mycket lägre än då
fosfor brinner i syrgas. Om vid fosforns förbränning i klor
temperaturen genoin föregående upphettning höjes till omkring
500°, så ger lågan ett hvitt lysande ljus.
Det är klart att föregående resultat omedelbart beröra
de idéer, som man nu i allmänhet hyser om solens,
stjernornas och nebulosernas konstitution.
Senare har H. Sainte-Claire Deville i franska
vetenskapsakademien fästat uppmärksamheten vid Franklands vigtiga
undersökningar och de oväntade resultat, hvartill de ledt.
Deville delar icke i allo Franklands uppfattning af detta ämne.
På grund af vissa, ännu icke fullt utvecklade fakta
godkänner han ej r’de slutsatser, hvilka strida emot de klassiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
