Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
sig under de förhållanden, som vid deras framträdande på
jordytan voro rådande, helst antagandet af deras uppkomst
på den neptuniska vägen icke innebär någon orimlighet.
Men oin magnetjernets och jernglansens och vi kunna
tillägga jernspatens ursprung kan vara omtvistad, så äro
deremot de förändringar, dessa och en mängd andra jernhaltiga
mineralier undergå, på ett mera tillfredsställande sätt
förklarade.
Jernhaltiga mineralier äro öfverallt på jordytan
utströdda eller i andra mineralmassor inströdda; de förråda sin
närvaro genom den, i olika nyanser framträdande rödaktiga färg,
de tilldela flere bergmassor; det är den röda jernmalmen, som
här vanligen framskymtar; andra berg äro svarta, gråa eller
grönaktiga; det är jernoxidulen eller magnetjernet, som ger
dem dessa färger. Utan jern vore de flesta berg — alla de,
som ej färgats af kolhaltiga ämnen — bleka och färglösa.
Man har beräknat att 2 procent af jordskorpan består
af jern. Sålunda utbredda öfver jordytan förhålla sig
jern-föreningarna ingalunda overksamma. Tvertom! de äro
verksamma på ett ganska anmärkningsvärdt sätt. Kastom en blick
på denna verksamhet!
Jordskorpans fasta massa är delad emellan tvenne
stormakter: kiselsyra heter den ena, kolsyra den andra, de hafva
under sitt välde förenat nästan alla andra fasta ämnen;
kolsyran såsom gasformig intränger äfven i vattnet, i
atmosferiska luften och bildar med vattnet och luftens syre en
trippelallians, som med aldrig hvilande förstöringslust angriper alla
kiselsyrans föreningar, hvarhelst de anträffas. Betydelsefull,
ständigt fortgående, fast långsamt framträdande förändringar
blifva häraf en följd.
Kiselsyran ger vika delvis och långsamt; kolsyrade
föreningar uppstå. Det är sannt: kolsyran har vid detta
förstörelseverk utom vatten och syre ännu andra medhjelpare: en
i vegetationen, som suger näring ur de kalaste berg och
derigenom medverkar till ytans uppluckring; en annan i den
ständiga temperaturvexlingen på jordytan: vattnet intränger
emellan de af naturen danade spjelkningsytorna och i alla spric-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
