- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XI. 1868-1869 /
113

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

eller blandningar, hvarur de uppkommit. Man kan tänka sig
att samma kraft, som här i ett ögonblick ur ett inskränkt
rum våldsamt frambryter, skulle fördela sin verkan på
miljoner år och utbreda sig djupt i jordskorpan; den skulle då
frambringa jemförelsevis mera storartade, fast mindre hastigt
och häftigt framträdande verkningar. För att visa, huru man
försökt tillämpa denna kraft på de geologiska hypoteserna,
må ett litet afsteg från ämnet tillåtas mig.

Hvem har icke hört talas om den skandinaviska vallens
höjning? Hvad dermed menas, uttryckte redan Swedenborg
alldeles riktigt, då han lyckönskade sin konung att herrska
öfver ett land, som ständigt tillvexer i omfång på hafvets
bekostnad. Denna landets utvidgning på hafvets bekostnad, som
långt ifrån att vara inskränkt till Skandinavien, är ett ganska
allmänt geologiskt fenomen, består deri att landet med
bergs-ryggar och hvad derpå finnes, upplyftas mer och mer i
förhållande till hafvets nivå. Hvilken vigt man än vill fästa vid
de inkast, som på senaste tid åter blifvit framställda emot
den gängse teorin orn en ännu ständigt fortgående höjning,
så kan det dock ej betviflas, att en sådan småningom
försiggången höjning i forn- eller urtiden verkligen egt rum; ifrån
hafvet har landet småningom uppstigit och den fråga
föreligger ännu till besvarande, hvilken kraft det är, som sålunda
förmår lyfta landet högre och högre. Den plutoniska
hypotesen anser näsfan alla jordskorpans oscillationer böra
tillskrifvas jordkärnans högre temperatur; de förändringar denna
genom afkylning och sammandragning undergår, måste röja
sig äfven genom någon rörelse i jordskorpan; eller ock,
säger man, kunna vattenångorna under jordskorpan med sin
höga spännkraft höja upp stora landsträckor, likasom ångan
lyfter upp kolfven i en ångcylinder.

Neptunisterne, som naturligtvis måste söka en annan
förklaringsgrund, tro sig hafva funnit denna i den kemiska
fränd-skapskraften. I bergens remnor djupt i jorden bildas och
sönderdelas kemiska föreningar; med oemotståndlig styrka
taga de det större rum i anspråk, de vid sönderdelningen
behöfva; de tyngsta berg måste gifva vika och upplyftas; det

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/11/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free