Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
mycket vanlig är äfven klotformen, men öfverskrider sällan
gröfre hagels storlek, hvarföre denna malm äfven benämnes
hagelmalm; skifvorna åter, som utgöra den s. k.
penningemalmen, äro runda oeh platta, vanligen ej större än ett
marksstycke, men någongång äfven betydligt större (i diameter 2—
3 tum). Slutligen anträffas äfven elliptiska och dubbelt
skålformiga gestalter, d. v. s. på hvardera sidan djupt inåtböjda
skålar af en tums diameter. — Att utreda de omständigheter,
som framkallat dessa olika former, är svårt; formbildningen
inom mineralriket är lika dunkel som i den lefvande naturen;
vid krystallisationen frambringas en mängd matematiskt
regelbundna och bestämbara former — orsaken till dessa
formers mångfalld och olikhet är en alldeles outredd gåta.
Sjömalmernas olika former hafva dock ined krystallisation
ingenting gemensamt; snarare påminna de om de olika bildade,
vanligen afrundade hopgyttringar, som i krit-, mergel- och
lerlager ofta förekomma och hvarpå de s. k. Imatra-stenarne äro
ett kändt exempel; ty att dessa skulle blifvit svarfvade i
forsen är en folktro, som ej har någon grund. Vanligen äro
sjömalmsbildningarna försedda med en kärna af något
fremmande ämne, omkring hvilket jernockran begynner afsätta sig.
Det är möjligt att formen af denna kärna, hvilken oftast
utgör ett sandkorn, har inflytande på formen af det ämne, som
afsätter sig omkring densamma; det är möjligt, att bottnets
och i allmänhet underlagets beskaffenhet härvid icke är utan
inverkan.
Efter det, som jag förut haft äran anföra, tyckes man
kunna antaga, att den sjömalm, som först bildas och afsätter
sig, ingalunda får ligga oförändrad; de förmultnande vext- och
djurämnena, som på sjöbotten förekomma, måste
nödvändigtvis på det ofta nämnda sättet återupplösa sjömalmen eller
någon del deraf; det måste bildas jerncarbonat, som löser sig i
sjövattnet, för att derifrån åter utfalla; detta kretslopp måste
fortgå sålänge förmultnande ämnen komma i beröring med
malmlagret. Vid stränderna af jernhaltiga sjöar, som blifvit
i följd af uttappning torrlagda, finner man ofta jernhaltiga
källor framqvälla, ur hvilka en rostgul bottensats afsätter sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
