- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XI. 1868-1869 /
117

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

träder i dess ställe. Denna börjande förändring röjer sig på
den i regnbågens färger spelande tunna hinna, som på
vattenytan framträder och småningom såsom brun ockra sjunker till
botten. Kommer åter jerncarbonatet genom källådror till
sjöarnes botten, så kan man väl tänka sig, att den derifrån
efterhand drifves upp till vattenytan, men sådant är icke
nödigt: ty dess förvandling kan försiggå likaväl med tillhjelp af
det syre, som alltid i vattnet finnes upplöst och genom nytt
tillskott ur luften ersättes. Men huru än denna förändring
försiggått, finner inan resultatet deraf såsom sjömalm på
sjöbotten.

Malmen ligger vanligen vid stränder och vikar och i
allmänhet grunda ställen, och detta af lätt förklarliga skäl: ty
det jerncarbonat, som vattnet ofvan jord för till sjön,
behöfver från stränderna icke långt aflägsnas, innan det syrsättes
och utfaller, och det jern, som flyter i källornas ådror,
tränger fram på sjöbotten på de ställen der motståndet, der
trycket är minst, således der sjön är grundast. På botten af
djupa sjöar kan svårligen någon källa framkomma.

På sjöbotten uppträder nu malmen dels i alldeles
oregelbundna klumpar, dels i klotformiga eller skifformiga
gestalter och bildar lösa lager, hvilka sannolikt i följd af
vågsvallet, format sig i kullriga hopar, långsluttande åsar och
bäddar, af en mägtighet, som är svår att bestämma, men som
sällan torde öfverstiga någon eller några fot. Ofta finner
man dock malmen utgörande ett sammanhängande, lätt och
fast skal, som upptager betydliga sträckor af sjöbotten och
dels tjenar till underlag för ofvanifrån tillvexande malm, dels
betäcker den malm, som genom källvatten bildats. Vid
stränderna af fällda malmsjöar kan man vandra långa sträckor på
ett sådant jerngolf.

De olika former, i hvilka sjömalinen uppträder, äro för
densamma mycket karakteristiska, äfven bestämmande för dess
duglighet.

De regelbundna klumparne innehålla vanligen
ihåligheter, som äro fyllda med sand och andra fremmande ämnen;
de äro af ringare värde och förekomma kanske allmännast;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/11/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free