Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
lenus flyttade till Rom afsade han sig derföre äfven alla
kirurgiska operationer, såsom varande under hans värdighet.
Yi kunna här ej närmare ingå på de stridigheter som
härefter under århundraden fortforo mellan läkare och
kirurger, och hvaraf närmaste följden var ett allt djupare förfall
af kirurgin, som råkade i händerna på råa, vinningslystna
em-piriker, hvilka reste land och rike ikring, såsom bråckskärare,
stensnidare, starrstickare o. s. v. Deras anseende sjönk
härunder allt mer och mer, så att t. ex. ännu i 16:de seklet en
badare eller barberare i Tyskland ej ens ansågs "Zünftig11
(skråmessig). Ingen handtverkare tog en sådans slägting i
lära, och dock voro dylika badare ofta de enda läkarne i flere
af Tysklands städer. Att Kejsar Wenceslaus år 1406 genom
ett särskildt privilegium förklarade dem för ärliga, hjelpte
föga.
I förbigående sagdt, var ej heller läkarnes anseende den
tiden just lysande, så omtalar t. ex. Saxo Grammaticus att
då Kung Gram okänd ville bivista ett bröllop, tog han sina
sämsta kläder på sig, satte sig på den nedersta platsen och
utgaf sig för läkare.
Allt sedan 6:te århundradet hade äfven munkarne
sysselsatt sig med medicin och kirurgi, dock mera som ett
kärlekens verk, än med någon vetenskaplig bearbetning af
densamma. Deras medel bestodo mest i böner, vigvatten och
undergörande reliquier. Blef patienten frisk utbasunades det till
ära för klostret och dess skyddspatron; lyckades kuren ej,
hette det att försynen pålagt patienten sjukdomen såsom straff
för hans begångna sjmder, alldeles som Aesculapii prester på
sin tid, och månget katolskt kloster än i våra dagar gör.
Redan i 12:te seklet förbjödos likväl munkarne att
befatta sig med kirurgi; och ungefär samtidigt vägrade äfven
Universitetet i Paris att i sin medicinska fakultet upptaga den,
som ej förut afsvor sig sj’sslandet med kirurgiska
operationer. Då nu härtill ännu liköppningar voro belagda med
kyrkans bann, var det sjelffallet att kännedomen om
sjukdomarnes beskaffenhet och säte inom kroppen ej kunde göra några
framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
