Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Om ett nytt försök alt förklara deu allmänna
gravitationen.
Allt sedan Newton upptäckte den enkla och allmänna
principen för himlakropparnes rörelser och fann denna bestå
i en ömsesidig attraktion emellan materiens minsta delar, har
frågan otn hvad denna attraktion till sin natur egentligen är,
blifvit tidtals diskuterad, utan att ännu hafva funnit en i allo
tillfredsställande lösning. Åsigterna derom sammanhänga på
det närmaste med de föreställningar man gjort sig om
materiens väsende och tillhöra sålunda på visst sätt den filosofiska
spekulationen. Vid första påseende kunde det visserligen
synas enklast att antaga, det attraktionen är en hos materien
sjelf inneboende egenskap, att hvarje atom besitter en viss
kraft, hvilken från den utstrålar i alla rigtningar obegränsadt
och hvarmed den drager till sig all annan materie i
verldsrymden. Detta skulle gälla egentligen om den vägbara
materien; hos atomerne af den ovägbara materien (etern) skulle
man måsta förutsätta en motsatt kraft eller repulsion.
Atomerna sjelfva äro enligt denna uppfattning endast kraftcentra;
det är icke ens nödigt att hos dem förutsätta någon
materia-litet eller utsträckning i rummet, ty det enda, som utmärker
dem och hvarigenom de röja sin tillvaro, är just denna kraft
eller rättare dess verkningar på afstånd; någon beröring
emellan atomerna behöfver nemligen enligt denna dynamiska teori
i intet fall ega rum.
Föreställningen om en sådan vis occulla hos den
materiella punkten, hvarigenom denna, sjelf utan utsträckning,
skulle i hvarje ögonblick utbreda siu verksamhet till hela den
omätliga rymden, synes emellertid innebära en sådan inre
motsägelse, att den svårligen kan anses ega en reel
betydelse, om den ock lemnar en nöjaktig förklaring af de
allmännaste fenomenen. Men då förlorar äfven gravitationslagen
sin betydelse såsom den fysiska förklaringsgrunden för
himlakropparnes rörelser och reducerar sig endast till ett
matematiskt uttryck för en impuls, som yttrar sig i rörelsen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
