Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
hvars ursprung ännu återstår att utforska. Att Newton sjelf
icke betraktade saken annorlunda, framgår tydligt af många
ställen i hans skrifter. ’"Jag begagnar mig af ordet attraktion11,
säger han bland annat i sina Principia (Lib. I, Sectio XI,
Scholium), "för att i allmänhet uttrycka kropparnes sträfvande att
närma sig till hvarandra, vare sig att detta sträfvande är en
verkan af kropparne sjelfva, hvilka söka hvarandra inbördes,
eller agitera hvarandra genom osynliga emanationer (per
spi-ritus emissos), eller att den förmedlas af etern, luften eller
något annat kroppsligt eller okroppsligt medium, som på
något sätt drifver de deruti sväfvande kropparne emot
hvarandra11. På ett annat ställe, i sin optik, framställer han närmare
sin åsigt om huruledes etern, hvilken redan han föreställer sig
såsom ett ytterst fint, elastiskt, alla kroppar genomträngande
ämne, kunde tjena till vehikel för attraktionen. Om
nemligen detta ämne antages vara tunnare inom de materiella
kropparne än utom dem, så att dess täthet tillvexer med
afståndet från dem, så skulle derigenom attraktionen erhålla en
naturlig förklaring, i det hvarje kropp, genom det omgifvande
materiets tryck sträfvade att röra sig från den tätare åt den
tunnare sidan.
Denna idé, hvilken för sin tid måste gälla som en
djupsinnig spekulation, har ej blifvit i detalj utvecklad och skulle
väl svårligen kunna lemna en tillfredsställande förklaring- af
o o
kropparnes inbördes förhållanden. Om man undantager
Bernoullis och några andras misslyckade försök att åter bringa
Cartesii hvirfvelteori till heders, hafva de, hvilka sedermera
befattat sig med den himmelska mekaniken, vanligen åtnöjt
sig med att betrakta attraktionen såsom ett faktum, utan att
söka någon aflägsnare grund för densamma.
Nyligen har nu fransmannen Leray inför
vetenskapsakademien i Paris framställt en hypotes i detta ämne, som
ådragit sig en viss uppmärksamhet. Denna hypotes är
hufvudsakligen af följande innehåll:
Etern i verldsrymden befinner sig i en oupphörlig
strömmande eller, kanske hellre, vibrerande rörelse. När dessa
strömmar, hvilka korsa hvarandra i alla rigtningar, passera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
