Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
enligt all sannolikhet egentligen lefde uti de torrare
skogstrakterna.
Efter 1864 års Svenska expedition till Spetsbergen
kände man 100 arter nu lefvande plantæ vasculares från detta
land, af hvilka 96 ega tydliga blommor. Det lyckades icke
heller 1868 års expedition att öka detta antal med flere än
omkring 10 goda arter, oaktadt flere botanisters under
gyn-samma förhållanden utvecklade nitiska samverkan. Vi känna
således redan nu långt flere miocena kärlvexter derifrån än
nu lefvande. De förra tyda på ett mycket tempereradt
klimat, medan de sednare ega en decideradt alpin karakter.
Heer anser Spetsbergens miocenflora hafva egt samma
skaplynne som den nuvarande floran uti dalbottnen i norra
Schweiz, under det att man derstädes först på 9000 fots höjd
öfver hafvet kan träffa på en med Spetsbergens nutida flora
likartad vextlighet.
Frågan om vextarternas ursprungliga hem har ofta
blifvit uppkastad. För närvarande är man ganska allmänt ense
derom, att hvarje species haft sin bestämda bildningshärd,
hvarifrån den under årtusendens lopp utbredt sig vidare.
För många nutida vextspecies synes Spetsbergen vara, så vidt
man hittills vet, den äldsta utgångspunkten, såsom t. ex. för
granen, bex’gtallen och sumpcypressen. Vi hafva ofvanföre
sett att dessa tre trädslag funnos på Spetsbergen redan
under det äldre skiftet af miocen perioden, men under denna
period liksom under hela tertiär tiden saknades granen och
bergtallen i Europa; åtminstone har man hittills förgäfves
sökt efter dessa trädslag bland de många pinus arter, som äro
funna i Europas miocena lager. Tillochmed uti Samland i
Preussen saknades dessa arter under ifrågavarande
geologiska tidskifte, men i stället förekom der en annan art, Pinus
laricio Poir., som nu finnes utbredd i hela södra Europa.
Till diluvialtiden försvinner emellertid Pinus laricio från norra
Tyskland och granen samt bergtalleu utbreda sig söderut
ända ned till Schweiz. Båda dessa trädslag äro funna uti
kollager, som i Schweiz, t. ex. vid Utznach, Dürnten,
Wet-zikon och Mörschweil, öfverlagras af diluviala bildningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
