Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
äfvensom under fullkomligt liknande geologiska förhållanden
uti "JAe förest-bed."’’’ vid Cromer i Norfolk. Äfven uti de
Schweiziska pålbyggnaderna har man anträffat dem, ehuru
bergtallen sedermera dragit sig uppåt bergen, medan granen
förblifvit den allmännaste barrträdsart i landet. Sedan
mio-centiden hafva dessa båda arter för alltid försvunnit ifrån
sitt första fädernesland, men de hafva eröfrat sig ett nytt i
Europa och Asien. Granens nordgräns ligger nu 10
breddgrader sydligare äp Kingsbay, hvarest den dock ingalunda hade
sin yttersta gräns mot norden under miocentiden, alldenstund
den der var samtidig med en bel hop arter, som för sin
trefnad erfordrade ett mycket blidare klimat.
Sannolikt hade sumpcypressen sin nordgräns under
miocentiden på höjden af Isfjorden, ty den egde söder om denna
gräns en mycket vidsträckt utbredning. Sumpcypressen
förekom nemligen samtidigt i hela Europa ända ned till
mellersta Italien, i Asien, på halfön Alaschka och i Grönland.
Före den quartära tiden försvann den dock heltochhållet
icke blott från den arktiska zonen, utan äfven ifrån Europa
och Asien, men bibehöll sig i Amerika, der den för
närvarande pryder kärren ifrån Delaware söderut ända in i Mexico.
Den har ansets vara en rent amerikansk vexttyp, ehuru den,
såsom man nu vet, till först utgått ifrån polarzonen, der den
sannolikt haft sin bildningshärd.
Dessa nu anförda fakta ådagalägga att hvarje vextart
har sin egen historia, och att urkunder finnas, som kunna
lemna oss säker kunskap om deras utveckling och fördelning
på jordytan under skilda geologiska epoker.
Till slut får jag omnämna att enligt nyss ingånget
meddelande från Prof. O. Heer andra delen till hans Flora
fos-silis arclica är under utgifning i Winterthur och bär titeln
Flore fossile des regions polaires. Af dess fyra afdelningar
rubriceras tre på följande sätt:
2. Flora fossilis Alashana, contenant les plantés
décou-vertes par. M. Furuhjelm dans la partie nord d’Alaska; avec
10 planches.
3. La jlore et faune miocène el diluvienne du Spitzberg;
contenant les plantés et animaux miocènes et diluviens,
dé-couvertes par 1’expédition Suédoise en 1868; 16 planches.
4. La fore carbonifère de nie de l’Ours, contenant les
plantés carbonifères déeouvertes par MM. les Prof.
Nordenskiöld et Malmgren; avec 15 planches.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
