Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Om «u för Svenskan och Ryskan gemensam
derivatiousändelse.
Af Aug. Ahlqvist.
Under mina forskningar i linska språkets
ordbildningslära har jag då och då kommit att fästa min
uppmärksamhet vid denna vigtiga och intressanta del äfven i andra språks
byggnad. Härunder har jag bland annat i de nämnda
grann-språken af germanisk och slavisk stam, hvilkas nära
för-vandtskap äfven i annat faller språkforskaren så lätt i
ögonen, funnit en derivationsform för substantiver, hvari såväl
ändelsen som betydelsen i hvardera språket är identisk, men
hvilken, åtminstone till en del, blifvit förbisedd såväl af
svenska som ryska språkforskare. Afledningen i denna
deriva-vationsform sker i båda språken från verbala stamord, och
det afledda ordet tjenar till att benämna verktyget för den
handling, hvars namn stamordet är, d. ä. de atledda orden
äro s. k. nomina instrumenti actionis.
I Svenskan anträffas den gemensamma ändelsen i
gestalten -l för enstafviga verbstammar, t. ex. i orden: syl, tvål
af verberna sy, två, nål af nä (fsv. nd få fatt på, närma): och
i gestalten -el (d. v. s. med bindevokal) för tvåstafviga
verbstammar, t. ex. bindel af binda: gördel af gjorda (som anträffas
bland annat i sammansättningen omgjordad), hyfvel af samma
stam som substantivet hofva samt verberna höfvas och hyfsa,
fsv. kyndel (fackla, ljus) af kynda antända (t. zünden). Enligt
min åsigt är det samma derivationsform som med ett
inskjutet s anträffas i betsel af bita. fångsel af fånga, gödsel af göda,
hängsel af hänga, lilädsel af kläda, stängsel af stänga. Endast
denna gestalt af ifrågavarande derivationsform finnes
upptagen i den nyaste svenska språklära jag känner (af Sundén,
Stockholm 1869), men författaren förblandar (s. 133) den
med den derivationsform för nomina actionis, som har till
ändelse -eise, t. ex. födelse, kallelse, rättelse, och med en annan,
genom omkastning uppkommen gestalt af denna, såsom t. ex.
i orden blygsel, vigsel, yrsel, hvilka rätteligen äro: blygelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
