Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
genom kokning löser glasig arseniksyrlighet i utspädd
saltsyra och derefter låter lösningen mycket långsamt afsvalna
i mörker. Hvar gång en krystall bildas, visar sig en liflig
gnista. Fenomenet fortfar tills all arseniksyrlighet
utkristalliserat och kan ofta räcka hela dygnet om.
En mycket vigtig ljuskälla afgifver sluteligen äfven
e-lektriciteten, på hvars närmare beskrifning utrymmet likväl
förbjuder oss att här ingå.
Från ljusets källor vilja vi nu vända oss till dess
egenskaper, hufvudsakligast sådana de framträda hos solljuset.
Släppes genom en springa en knippe solstrålar in i eti
mörkt rum, så visar sig på en skärm, som uppfångar dessa
strålar, en upplyst och ofärgad fläck. Håller man nu
mellan springan och skärmen ett prisma så att solstrålarne
måste passera igenom detsamma, så framträder i stället för den
upplysta, ofärgade fläcken en aflång af olika regnbågsartade
färger sammansatt bild, som man benämnt spektrum.
Närmast mot spektrums kant. tinnes rödt, sedan orange, gull,
grönt, blått och sluteligen violett. Tillika märkes att
spektrum ej börjar der, hvarest, fore prismets mellankomst, den
solbelysta fläcken låg, utan att detsamma är skjutet åt den
sida hvartåt prismets bas ligger. Försöket lärer således icke
allenast att ljuset brytes åt prismets bas, utan äfven att det
ofàrgade hvita ljuset är sammansatt af en mängd olika
färgade strålar, hvilka dessutom hvar för sig brytas olika starkt,
det röda minst, det violetta starkast.
Redan 1802 hade Wollaston funnit att färgerne i
spect-rum ej oafbrutet aflösa hvarandra utan att de ställvis
afbrytas af mörka linier. Utan kännedom häraf gjorde
Frauen-hofer 1814 samma upptäckt och bestämde tillika redan noga
läget af åtta grupper dylika linier, hvilka han betecknade
med bokstäfverne A till H.*) Dessa s. k. Frauenhoferska
linier gåfvo första anledningen till spektralanalysen som
under sednaste år, förnämligast genom Kirchhoffs och Bunsen’s
*) Numera känner man öfver sextusen dylika linier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
