Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
af ljus vid tryck och elektrisk retning, äfvensom efterbilder
och kontrast-färger.
Det hvita, ofärgade ijuset kan på tre olika sätt gifva
uppkomsten åt färg: antingen genom brytning, genom
interferens eller genom absorbtion. De objektiva eller fysiska
färgerne indelas i öfverensstämmelse härmed äfven i tre klasser.
Till den första höra alla spektral och prismatiska
färger. De uppstå derigenom att de färgade strålar, som till-*
sammans bilda det hvita ljuset, till följe af sin olika
brytning skilja sig från hvarandra. Förenas de samteligen åter
(t. ex. genom ett convexglas) bilda de ånyo hvitt ljus.
Den andra klassen eller interferensfärgerne uppkomma
på så sätt att. det hvita ljusets olika beståndsdelar skiljas
från hvarandra derigenom att några strålar nödgas
tillryggalägga en längre väg än de andra; eller ock sålunda att
någon stråles hastighet, i det medium den måste genomlöpa,
minskas. I hvardera fallet uppstå störingar, hvarigenom
färger framträda. Hit höra de färger som synas på tunna blad,
på af fukt och sol angripna fönsterrutor, på såpbubblor, per
lemor etc.
Studiet af dessa färgers uppkomst hafva lemnat de allra
vigtigaste bidrag till iäran om ljuset. Medelst dem lyckades
det Fresnel år 1822 att bevisa det ljuset beror på vågor i
æthern, och ej, såsom man dittills på Newtons autoritet
antagit, af små från de lysande kropparne utflygande partik
lar. Med tillhjelp af interferensen har det t. o. m. varit
möjligt att med fullkomlig noggrannhet mäta våglängden hos
de olika färgade strålarne, äfvensom medelbart äfven antalet
vågor i sekunden.
Ehuru ämnet är något svårt att i korthet framställa, vill
jag dock, i anseende fill sakens vigt, försöka att med några
ord lemna en antydning om, huru detta är möjligt.
Kastar man på en lugn vattenyta tvenne stenar ett li
tet stycke från hvarandra, så utgå från den punkt der de
nedfallit vågor ringformigt åt alla håll. Mötas dessa vågor,
så stiger vattenytan der två vågberg träffa tillsammans, Ii
kasom den åter sjanker dor två vågdalar falla ihop. Kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
