Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
de en mängd fysici, deribland Ritter, Inglefield ocli
Wol-laston, att undersöka strålarne vid och utöfver spektrums
violetta ända. De profvade de starkast brytbara strålarne
på deras förmåga att frambringa fosforescens äfvensom att
framkalla kemiska förändringar hos olika ämnen.
Hufvudsakligast begagnade de likväl till detta sednare ändamål
chlor-silfver, som Scheele redan 1777 hade visat att svärtar sig
företrädesvis under inverkan af violett ljus. Snart fann man
äfven härvid att de starkast kemiskt verkande strålarne ligga
o o
ytterom de synliga violetta. Från denna tid mångdubblades
undersökningarne och togo isynnerhet stark fart efter
Da-guerres lysande upptäckt att fixera ljusbilderne i camera
obscuran.
Den första som berättas hafva begagnat sig af ljusets
kemiska strålar i artistiskt ändamål är Charles, som
använde ett i en silfversalt-lösning doppadt papper för att derpå
frambringa silhouetter. På samma sätt försökte äfven
Wed-gewood år 1802 att förskaffa sig afbildningar af målade
glasfönster i kyrkorna. De erhållna bilderne försvunno dock
snart åter när de utsattes för dagsljuset. Ar 1814 begynte
Nicephorus Niepce en serie försök att fixera bilderna i
camera obscuran. Såsom känslig substans använde han asfalt.
Han hade nemligen funnit att detsamma utsatt för ljusets
inverkan blir nästan olösligt i petroleum, hvari det innan
ljuset får verka derpå löser sig. Han öfverdrog derföre i
mörker en metallskifva med asfalt, insatte den i carn. obscuran,
upplöste efter behörig inverkan af ljuset de icke förändrade
ställena, och etsade derpå de blottade ställena af plåten med
en syra. På detta sätt frambringades en af ljuset
oföränderlig bild. Öfver dessa sina arbeten presenterade han år 1812
en memoire för Royal Society i London. När han sedermera
erfor att Daguerre sysslade med samma ämne associerade han
sig med honom år 1829. Denne sednare fullföljde först
Niepce’s upptäckt, men kom sedan sjelfständigt år 1835
efter många försök uppå, att jodsilfver utsatt för solljus,
redan förr än ögat på detsamma kan upptäcka någon
förändring, erhåller förmågan att på sig fästa qvicksilfver. Härpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
