- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XII. 1869-1870 /
197

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

Det från månen och öfriga planeter reflekterade ljuset
innehåller likväl ännu tillräckligt kemiska strålar för att tillåta
fotografering. Dylika afbildningar begagnas äfven af
astronomerne till lösandet af mångfaldiga vetenskapliga uppgifter.
Framför andra berömmas engelska astronomen Warren de
la Rues fotografier öfver Månen, Mars, Juno och Saturnus.

Bland artificiella ljuskällor innehåller magnesiumljuset
en proportionsvis stor mängd kemiska strålar. Med tillhjelp
af detta kan man derföre taga fotografier af orter dit solljus
aldrig tränger, sålunda har man t. ex. förskaffat sig
fotografier öfver katakomberne under Paris.

Yi komma nu till slutfrågan: på hvad sätt förmedlas
seendet? eller med andra ord: huru och genom hvilka
apparater förvandlas ljusvågorna till nervrörelse, så att de
medelst synnerven kunna ledas till hjernan, för att derstädes
uppfattas af medvetandet?

Såsom- bekant kan ögat förliknas vid en camera obscura.
Dess främre hälft med sina genomskinliga och strålbrytande
medier motsvara camerans optiska del; i dess bakre hälft
åter finnes, likt camerans bilden uppfattande skärm,
synnervens känsliga apparat, näthinnan, utbredd. Endast denna
ändapparat, men ej sjelfva synnerven, är i stånd att
förmedla det objektiva seendet, hvarom man lätt kan öfvertyga
sig. Der synnerven intränger i ögat felar nemligen
ändap-paraten och der uppstår derföre en blind fläck, som efter
sin upptäckare kallas Mariottes fläck. Tager man en tvåa
ur en kortlek och betraktar den med ett öga under det man
långsamt aflägsnar kortet, hvars yta hålles parallelt med
ansigtet, så finner man att ungefär på 8 à 9 tums afstånd från
öaat den ena fio-uren försvinner. Härvid bör man med hö-

O C7

gra ögat fixera figuren till venster, och tvärtom. Då
experimentet först upptäcktes för nära 200 år sedan (1G68) väckte
det en sådan förvåning att det flere gånger måste förnyas
inför Englands dåvarande konung, Carl II. Fläcken är för
öfrigt ej så alldeles liten. På ungefär fyra fots afstånd kan
man redan låta hufvudet af en person försvinna, och på
himlahvalfvet intager den ett rum, större än 100 månar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:10:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/12/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free